Västmanländska i skåne

Turen till vännerna i Give i Danmark var ännu en bröllopspresent och vi lyckades pricka in en av vårens soligaste helger.

Vi fick en broschyr med fritt val mellan alla sevärdheter på Jylland - trevlig sällskap och mat ingick Vi valde att åka till Aarhus och titta på staden, den Skansen-liknande parken "Den gamle by" och så bjöds det en mumsig picknick i den botaniska trädgården.

I presenten ingick också att få njuta av god mat och prat på värdparets mysiga lilla "gods".

Ja, så kom vi då iväg till Florida på en efterlängtad vinterresa (och kanske lite försenad bröllopsresa också). Att det blev Florida var mest en slump. Vi ville ha skapligt fint väder och mycket att se och göra. Och det var ju inget minus att dollarn har bra kurs just nu. Efter flygresa med mellanlandning i Washington (och en rejäl försening) kom vi fram till Orlando och lyckades hitta en buss som körde oss till hotellet. Det var något av en besvikelse - vi hade hoppats på ett halvbra hotell, men det var tyvärr rejält sunkigt. Men trötta som vi var (klockan tolv lokal tid - klockan sex på morgonen vår tid) efter resan så stupade vi i säng ändå.

Lördag

Vi vaknade upp till en grådisig och regning dag, så det blev ytterligare något av en besvikelse - det ska ju vara soligt i Florida!!! - och efter en flottig frukost på Dennys upptäckte vi också att hotellet saknade all den service som det stog att det skulle ha - de kunde inte hjälpa oss med att hyra bil, de hade inte shuttelbussar till temaparkerna och vi kunde iofs köpa billiga biljetter till parkerna, men det innebar också att man var tvungen att lägga en deposition på 20 dollar och sitta i 90 minuter och lyssna på någon som försökte sälja andelslägenheter - nej tack! Något modstulna vandrade vi upp och ner längs International Drive, men hittade till slut en officiell turistbyrå där vi fick hjälp med information om hur man tog sig med buss till olika ställen och information om hur vi skulle hyra en bil. När vi sedan upptäckte att det i alla fall hade slutat regna och att det faktiskt var så varmt att man kunde sitta ute och äta lunch så kändes allt lite bättre. Det slog ju i alla fall januarivädret i Skåne

Vi lyckades sedan hyra en bil från måndag-torsdag och tog oss därefter en tur in till centrala Orlando. Där hittade vi en fantastiskt mysig tapas-resturang och det blev en bra avslutning på dagen.

Söndag

Då var det dags att komma i Disney-stämning. Disney har fyra olika temaparker i Orlando och vi valde The Epcot Center, som är lite mer vuxeninriktad än till exempel The Magic Kingdom (som mest verkar vara karuseller och människor utklädda till stora seriefigurer).

Efter en busstur som nog var förhållandevis smidig, men som ändå fick oss att begripa varför alla i USA kör bil så kom vi fram till Disney Lands egen tågstation. Där skaffade man biljetter och hoppade sedan på ett monorailtåg till utvald temapark. Allt var otroligt välorganiserat! Och faktiskt imponerande - vad man nu än tycker om Disney. Och dessutom så var det ju sol!

På Epcot kan man göra allt möjligt - hitta Nemo, åka rymdraketsimulator, låtsas att man testkör racerbilar, titta på olika 3D-grejer, bli krympt, besöka olika värdsdelar och massor av annat.  Och så finns det förstås allt man kan tänka sig med Musse Pigg på.

Vi tillbringade hela dagen på Epcot, åt middag i "Japan" och såg den imponerande stora laser- och fyrverkeri-showen som de kör varje dag innan centret stänger.

Måndag

Så var det dags att testa våra bilkörarkunskaper på de amerikanska vägarna. En liten tur ut till kusten och Kennedy Space Center till att börja med.

Nu var det ju förstås maken som klarade ut automatväxlad bil, flerfiliga motorvägar där man får köra om i alla filer, avfarter åt både höger och vänster och hopplösa svängfiler som man inte kunde klara sig ur. Jag skötte kartläsningen, vilket iofs inte var helt lätt heller. Med bara en lite felkörning (då vi hamnade i Boggy Creek - hur roligt är inte det namnet!) så kom vi fram till KSC.

Det är ju inte bara en utställning utan faktiskt en riktig uppskjutningsplats för rymdraketer och satelliter. På en av uppskjutningsramperna stog en space shuttel redo. Den ska skjutas upp till ISS (International Space Station) nu i februari. Det var ett fascinerade ställe även om man inte sedan innan är jätteintresserad av rymdraketer.

Och börjar man få tråkigt så kan man ju leta efter roliga figurer att fota

(motor till rymdraket eller rymdvarelse?)

Efter en hel dag på KSC gjorde vi ett försök att ta oss ut i naturen och ett naturreservat som låg i närheten, men solen gick ner så snabbt och innan vi hann dit var det helt mörkt. Eftersom vi inte hade riktigt koll på var alligatorerna befann sig så vågade vi oss inte ut där utan vände tillbaka till Orlando.

Tisdag

Dags för vår road trip. Planen var att ta oss ner till nationalparken Everglades och en bit ut mot Key West och tillbaka via Fort Lauderdale och Miami.

Det gick snabbt och bra att köra så vid lunchtid var vi framme i Fort Lauderdale. Här var det riktigt sommarväder - varmt och soligt. Vi var såklart tvungna att kolla in beachen.

Vi hittade också en trevlig uteservering i solen och åt räkor på Bubba Gump Shrimps (resturangkedja inspirerad av filmen Forrest Gump). Sedan vandrade vi lite längs strandpromenaden och tittade på staden. Det var ganska hög medelålder på besökarna i Fort Lauderdale, så vi kände oss unga och fräscha. Men det var en lugn och avslappnad stämning och ett mysigt ställe.

(vilt djurliv i centrala Fort Lauderdale)

Men sedan fortsatte vi bilfärden ner mot Florida City. Det är inte en stad som är känd för mycket - den fanns inte ens med i guideboken - men den ligger precis på gränsen till nationalparken Everglades och ett bra ställe att övernatta på och ha som utgångspunkt för den utflykten. Vi gjorde sådär som på film och tog in på ett motell längs vägen - och den här gången hade vi tur -  motellrummet var fräscht och trevligt och personalen jättetrevligt.

Onsdag

Dags för vildmarksäventyr! Vi beger oss ut i Everglades för att leta alligatorer. Fast så mycket vildmarkskänsla får man förstås inte för allt är väldigt välorganiserat med parkeringsplatser, asfalterade gångvägar, staket och spångar. Men alligatorer såg vi! Den första trodde jag nästan var av plast!

Men sen såg vi ett par till.

Och alla deras kompisar.

Och då var det ganska skönt med de där spångarna och staketen

Vi såg mycket vacker natur och spännande fåglar och så var det ju toppenfint väder!

(mangroveträd, en bald eagle och undertecknad)

Efter en härlig dag i Everglades körde vi vidare mot Key Largo där vi hittade världens kitschigaste motell att övernatta på. Eller vad sägs om en massa neonbelysta plastdjur utanför varje liten stuga

Torsdag

Key Largo var inte nåt speciellt spännande ställe, så efter en snabb titt på en park, lite strand och en souvernir-butik fylld av Key Lime-produkter så vände vi tillbaka uppåt och gav oss in i Miami. Återigen var jag mycket glad över att maken skötte det mesta av bilkörandet för att ta sig igenom Miami till Miami Beach var inte kul. Men väl framme så var det väldigt fint. Härlig strand och massor av snygga Art Deco-hus. Här hängde vi och slappade länge.

Nöjda och glada med dagen (dock lite mindre så efter en massa felkörningar på väg ut ur stan) körde vi sedan tillbaka till Orlando där vi lämnade av hyrbilen och gick "hem" till vårt sunkiga hotell.

Fredag

Sista dan på semestern. Vi valde mellan olika temaparker, men hamnade till slut på klassiker Sea World. Det är en blandning av en djurpark och ett nöjesfält. Maken provade ett par karuseller - en av dem resulterade i att stackarn fick gå omkring dyblöt resten av dagen.

Vi klappade rockor, tittade på delfiner, sköldpaddor, pingviner, massor av fiskar, sälar, sjölejon - och så klart Shamu, späckhuggaren!

Mycket var väldigt fint, men en del saker var också beklämmande. Som två jättestora valrossar i en alldeles för liten vattentank och den stackars isbjörnen som bara simmade runt, runt.

Efter Sea World ägnade vi oss åt ett annat slags nöje: outlet-shopping! Och folk handlar verkligen som galningar. Det är nog ingen slump att det säljs väldigt mycket resväskor på International Drive. Man vi nöjde oss med gympaskor och lite annat smått.

Ja, och sedan var det dags att gå hem och packa och sova lite.

Lördag

Upp i ottan och dags för hemresa. Det är lååångt när man ska hem. Vi flög via Newark, men ganska lång väntetid där men som tur var inga förseningar. Efter en obekväm natt i flygplansstol och ett halvt tappat dyngt landade vi i kylan på Kastrup på söndag morgon. Ganska trötta, aningens solbrända, något myggbitna - men nöjda!

Så är vi tillbaka igen. Ganska trötta, aningens solbrända, något myggbitna - men nöjda! Rapport kommer när jag kommit över jetlagen.

Så åker vi till Florida. Snabbmat och Disneykultur - here we come!

Är det någon som har nåt bra Floridatips? Vi ska flyga till Orlando och där finns ju en uppsjö av tema-pakerker: Disney World, Sea World, Kennedy Space Center, Epcot Center … Vilka är bra och hur mycket orkar man med?

Sen har vi tänkt hyra bil och köra nedåt Miami och Key West. Några tips på roliga saker att se?

Hi, hi - nu har vi bokat en resa till Florida i slutet av januari. Hurra - sol!

Det här med bröllop är ju så himla bra. I alla fall när man har turen att få en massa roliga upplevelser i present.

Så i helgen bar det av med vännerna till Tversted i Danmark (nära Skagen) för en mysig hösthelg vid havet. Och vi hade fantasktisk tur med vädret. Det var riktigt fina och soliga höstdagar, inte så kallt och så där lagom mycket vind att man blev ordentligt genomblåst (en av de bästa sakerna med Tversted, enligt en säker källa).

Vi passade också på att titta på lite glaskonst, lite fina smycken, men den stora attraktionen är ju trots allt stranden. Det är ju så vackert att man får lite ont i hjärtat.

Precis som presentkortet utlovade så blev det både lite kultur, natur och god mat. Men en sak stämde inte - det var ju inte bara ganska, utan mycket trevligt sällskap

Sitter här och tittar ut på regnet och längtar bort. Men vi ska försöka komma iväg på en resa i vinter. Kanske sådär i januari-februari. Men vi har så olika åsikter om vad en bra semester är. Jag vill gärna ha vila och sol. Maken vill gärna ha äventyr och utmaningar. Är det nån som har ett tips om var man kan åka där det finns lite av varje? Det får inte var för långt borta för vi kan max vara lediga 10 dagar. Och helst inte Nordafrika.

… vännen som fick åka till Island med jobbet och som jag vet tillbringar dagen på en "Golden Circle-tour" och får se både Gullfoss, Geysir och Tingvéllir. Jag längtar tillbaka!

Ja, jag kunde som sagt inte vara med på hela möhippan (som ordnades med lite kort varsel) för vi hade en Österlentur inplanerad lör-sön. I lånad bil åkte vi först till Fyledalen för att vandra lite där. Det var inte helt lätt att hitta en bra runda att gå, men vi lyckades till slut hitta en plats med lite utsikt och en bra stubbe att fika på. Sedan åkte vi vidare till Skåne Tranås där vi hade bokat in oss på vandrarhemmet. Det kan jag verkligen rekommendera. Jättemysigt beläget vid en damm i den super-pitoreska lilla byn. Rent och välskött. Vi fick ett dubbelrum med egen ingång, pentry och eget badrum. Vi promenerade omkring lite i byn - det är inte stor (300 bara invånare) men mycket söt. På kvällen var det dags för det egentliga ärendet med vår tur. Att äta middag på den berömda Brummers krog. Det var en bröllopspresent från makens syster med barn och det ska vara fantastiskt gott och trevligt. De högt ställda förväntningarna kom inte på skam - det var otroligt gott. Och verkligt trevligt! En fantastiskt bra present. Vi mumsade i oss en fyrarättersmeny med gott vin. Och som tur är så är det inte mer än 197 steg till vandrarhemmet från krogen!

På söndagen väcktes vi av kyrkklockorna vid niotiden (möjligen den enda nackdelen med vandrarhemmet), tittade på de något bedagade blomstervagnarna från förra helgens blomsterfestival och passade på att handla nya växter till våra egna något bedagade balkonglådor innan vi lämnade Skåne Tranås. Vidare till Andrarum för en liten vandring längs Verkaån, uppdatering av våra kunskaper om alunbruk och en fika på kanske den mysigaste lilla kaffestugan någonsin. Så kunde vi inte låta bli att åka inom Tomellilla ("Bo Ohlssons i Tomelilla, haj - här får du mest för penga’na!") innan vi vände hemåt och avslutade turen med ännu en gourmet-måltid. Denna gång från den berömda restaurangen McD

Glada jättegravida väninnan från Borås kom på besök för en sista shoppingrunda innan bebisen (barn nr. 4!) kommer. Vi tog tåget till Köpenhamn för att göra stans inredningsbutiker. Väninnan lusläser inredningstidningar och har bättre koll på dansk design än jag har och vi lyckades gemensamt hitta många små pärlor för inredningsintresserade.

Vi började med en fika på ett härligt danskt konditori. Det är inget som får upp blodsockerhalten som ett smarrigt winerbröd Sedan hamnade vi på en konsthantverksmarknad med vacker, vacker keramik och annorlunda stickade kläder och efter det tittade vi på praktiska men roliga saker till köket på Notre Dame. Efter lunch på Nörreport letade vi oss fram till Fil de fer - en inredningsbutik med fransk "shabby chic"-stil. Där fanns vackra men ack så dyra saker. Mest ögongodis alltså. På vägen därifrån tittade vi in hos Tage Andersen vars blomsterbutik har blivit så populär att bara att gå in och titta i, att han har varit tvungen att börja ta inträde. En fantastisk plats - blomsterkonst och en näktergal! Hos Sebra och Okker Gokker handlade väninnan söta saker till barnen därhemma och jag får mitt lystmäte på blomstermarknaden. Sista stop blev Grönlykke där de har härliga kuddar, textiler och annat smått och gott. Till slut orkade vi bara inte mer, men nöjda hoppade vi på tåget hem igen.

På tisdagen efter bröllopet bar det av till Gotland för lite välbehövlig semester. Förhoppningsvis åker vi på en "riktig" bröllopsresa också, men sparar den till i vinter när det är som tråkigast här hemma. Jag var på Gotland för ett par-tre år sedan och cyklade med syrran, men maken har aldrig varit där. Det är ju otroligt fint både i Visby och ute på "landet" och det ska ju vara Sveriges solsäkraste plats (det märkte vi dessvärre inte så mycket av …).

Vi började med en övernattning i Visby och tog oss en liten titt på den gamla Hansa-staden. Dagen efter hyrde vi cyklar (inte avskräckta av vår cykel-olycka) och hojade iväg till Lummelunda-grottan. Jag hade ju sett den förut, men följde såklart med den på den guidade visningen. Och när man kom upp igen så kändes ju helt plötsligt den svala svenska sommaren ganska varm. Allt är ju som bekant relativt.

På eftermiddagen tog vi bussen upp til Fårö för att tillbringa ett par dagar där. Och tro det eller ej - där var det faktiskt sol! (och nej, vi har inget med Bergmans frånfälle att göra - vi lämnade ön innan han gjorde det, så att säga).

På Fårö ska man ju kolla på raukar så vi hyrde cykel och begav oss till Langhammars raukområde och vidare till ett litet mysigt fiskeläger.

     (min sommarhatt kom till nytta)

Mitt ute i ingenstans hittade vi också ett mysigt café där vi satt länge i trädgården och läste. Vi fick ju varsitt ex av den sjunde och sista Harry Potter-boken i bröllopspresent (någon som tänkte på äktenskapslyckan!) så vi har maratonläst den. Väl tillbaka på vandrahemmet gick vi ner till stranden och tog ett av sommarens sällsynta dopp och kunde också ligga en stund på stranden i solen (och läsa lite till!).

Efter ett par dagar på Fårö tog vi bussen vidare till Ljugarn (Ljuvliga Ljugarn enligt turistbroschyren) och checkade in på pensionat Strandvillan. Ljugarn är en mycket pittoreskt badord som inte sträcker sig mer än fyra kilometer längs östra Gotlandskusten så här behövdes inga cyklar utan allt låg på bekvämt promenadavstånd. Även här är det raukar som gäller.

Tyvärr gör sig nog en badort bäst just om det är badväder (och det var det ju inte) och man har ganska snabbt gått igenom nöjesutbudet, så vi var ganska nöjda när vi efter ett par nätter återvände till Visby. Där ägnade vi oss åt lite kultur på den nyrenoverade Fornsalen. Deras café är också en trevlig liten oas i ett ganska stimmigt turisttätt Visby. På kvällen fick vi också chans att äta middag med min barndomskompis med fästman som tillbringar somrarna på Gotland. Vi sågs ju på bröllopet, men nu fick vi chans att prata mer och bli riktigt uppdaterade om vad som hänt sen sist.

Ja, och sedan var det dags att ta båten och tågt hemåt igen. Men semester är ju inte slut riktigt än

Såg att evasleva hade gjort ett test över antal besökta länder på sin blogg. Det verkade så roligt, så jag gick in på Travbuddy också och kollade. 11% av världens länder har jag besökt. Inte så värst mycket …

Resorna går ju oftast bara mellan Lund och Malmö

Just nu pratar alla om sina stundande skidresor. Det är inget som lockar mig - aktiviteter i is och snö är inte min grej - men jag avundas dem ledigheten och jag är väldigt sugen på att resa. Men hellre någonstans där det är varmt. Så länge får jag drömma mig bort med hjälp av den fantastiska boken One Planet som vi fick i inflyttningspresent. Enormt vackra och färgrika bilder som verkligen kittlar rese-nerven.

Ett tänkvärt citat ur boken: Världen är som en bok och den som inte reser läser bara en sida!

"This gift hardback edition of Lonely Planet’s best-selling pictorial inspires the reader to explore their passion for travel. Awesome landscapes, intimate rituals, extreme adventures and moments of connection, this book is a celebration of life, curiosity and the experience of travel."

Sista dagen hade vi inget bestämt på schemat. Vi har ju sett väldigt många gamla saker så vi bestämde oss för att åka till Gezira och titta på moderna museet. Men först gorde vi en "smitning". För att slippa den eviga diskussionen med "vår" chaufför, smet vi förbi honom och ut på gatan där vi tog en vanlig taxi in till stan. Först strosade vi omkring lite och kollade in den relativt nybyggda operan och sedan muséet. Där fanns mycket fint och roligt - jag gillade speciellt skulpturerna.

 Monster

Efter lunch på en av Nilbåtarna hittade vi en fin park där vi kunde sitta i solen på en bänk och läsa och dricka turkiskt kaffe. Skönt med lite lugn och ro!

Sedan tog vi metron till centralstationen som var en imponerande byggnad i viktoriansk stil. Tyvärr hade de flyttat den enorma Ramses-statyn vi skulle titta på. Den ska tydligen placeras i den nya muséet vid pyramiderna och eftersom den är så stor måste de först flytta dit den och sedan bygga huset runt den

Tillbaka inne i "Down Town" lyckades vi shoppa lite - en ask mystisk men väldigt dekorativ choklad som vi tänkte bjuda våra nyårsgäster på och sambon hittade en plånbok. Vi var väldigt sugna på att köpa en klocka med arabiska siffror på, men den var lite för stor.

Jag köpte några småsaker på turistbutiken på hotellet, men mest för att jag ville ha något med mig hem.

Natten blev tyvärr lite orolig eftersom sambon blev sjuk. Under hela resan var jag väldigt orolig för att bli magsjuk och matställena var långt ifrån fräscha, till och med på hotellet var det läbbigt. Så jag var väldigt nitisk med mina våtservetter och torkade av bestick och glas innan vi skulle äta och tvättade händerna hela tiden och jag klarade mig jättefint. Sambon mobbade mig lite för mina våtservetter och för att jag var så petig, men han blev alltså dåligt sista natten.

Resan hem den 26:e blev ju tyvärr ganska jobbigt för honom och överhuvud taget kändes den väldigt lång. Men det var ju ändå skönt att det var mot slutet på resan. Väl hemma pustade vi ut i vår varma, rena och tysta lägenhet och öppnade lite julklappar. Borta bra, men hemma bäst!

Så var det julafton då! Det märktes inte så mycket och det var ju heller inte det som var meningen. Vi tog det lugnt, åt frukost länge (jag vågade mig till och med på ett av de otroligt söta bakverken på frukostbordet - och skickades rakt in i sockerkoma!), såsade på rummet och läste. Fram på förmiddagen bestämde vi oss för att åka till kastellet. Det ligger högt upp på en kulle med utsikt över staden och de är också där Alabastermoskén ligger.

Efter numera sedvanligt gnabbande med "vår" chaufför där vi avvisade alla förslag utom kastellet kom vi fram. Vädret var härligt och utsikten fantastiskt så vi satte oss på en bänk i solen med vårt alltför dyra Nescafé.

     Utsikt från kastellet

Sedan tittade vi på moskén som var mycket vacker. Och stor!

Efter en sen lunch (ackompanjerad av böneutrop) på kastellets italienska restaurang, lämnade vi den lugna oasen och gav oss ut i stadsvimlet. Där hamnde vi i händerna på en välvillig man som visade oss vägen till en moské. Det var lustigt för han verkade vara en helt vanlig man på väg hem från jobbet i sällskap av sitt lilla dotter som bedyrade att han inte hade nåt att sälja och att han var vår vän och ville hjälpa oss till den här vackra moskén. Men helt plötsligt "förvandlades" han till auktoriserad guide, någon "befriade" honom från barnet och han guidade oss igenom vanliga bostadskvarter som var som labyrinter så vi hade ingen aning om vi var på rätt väg och väl där fick vi ju naturligtvis gärna ge honom lite betalt för besväret. Ja, ja  - så kan det gå! Moskén var helt annorlunda än den stora alabastermoskén så det var ju ändå en upplevelse.

Sedan skulle vi ge oss in i basarkvarteren. Jag var redan lite stressad och kinkig efter "guide-upplevelsen" och basaren gjorde det inte bättre. Även om man skulle vilja köpa något så var det så jobbigt med alla påflugna försäljare. Sedan var det ju inte så mycket som var intressant faktiskt. Jag gjorde ett försöka att pruta på några schalar, men gav upp - jag har verkligen inte så lätt för det "spelet" som det är att pruta.

När vi kom ut på andra sidan basaren flydde vi in på ett amerikanskt café för att få lite lugn och ro och en bekant omgivning.

Kvällen avslutade vi med Libanesisk meze (massa smårätter - nästan som julbord!) på en av båtarna vid Nilen.

Så var det dags för höjdpunkten på resan - att se pyramiderna. I vanlig ordning ville chauffören skjutsa oss en massa andra stället också. Trots att vi bestämt tackade nej till Papyrusmuseet så skjutsade han oss ändå dit. Men vi framhärdade och gick inte ur bilen så till slut fick vi åka till pyramiderna. Väl där hade chauffören tydligen ringt en kompis som stog på plats för att guida oss, men det lyckades vi också avstyra. Han kanske var en jättebra guide, men det känns så jobbigt att få saker "påprackade". Inne på områden fick vi ducka för mängder av välvilliga guider och souvenirförsäljare och trängas med andra turister - men ändå. Pyramiderna! Det är fantastiskt att få se dem "live". De är enorma. Man kan ju inte begripa hur de lyckades bygga dem. Helt otroligt! Och jag gillade också Sfinxen väldigt mycket. Imponerande - trots att han har fått näsan och hakskägget bortskjutet.

Vi lyckades inte få komma in i Cheopspyramiden, men väl i Chefrenpyramiden. Det var trångt! Det gäller att inte vara klaustrofobiskt lagd och inte heller så jätteintresserad av att få luft för det fanns nästan inte där nere. Det var inte så imponerande inuti, men det har ju varit massor av gravplundrare och arkeologer där före oss.

Det var intressant också att se hur staden har växt ända fram till pyramidområdet för att sedan tvärt ta slut och bli öken.

Men samtidigt blir man så deppig över att de inte bättre tar till vara på kulturarvet - så skräpigt och smutsigt det var inne på det området! Gamla vattenflaskor, plastpåsar och annat i drivor! För att inte tala om kamel-bajs Det blev ingen kameltur för oss, främst för att man i det närmaste blev jagad av de påstridiga kamelförarna ("You want camel?") som inte accepterade ett "nej" i första taget.

Pyramiderna talat iofs bra för sig själva, men i ett annat land hade de kanske också haft besökscentrum - kanske med någon liten utställning, café och toaletter - här fanns inget sånt. Det fanns någon slags barackliknade toabyggnad som man helst ville undvika. Sambon valde att gå bakom huset där redan en hel skolklass med egyptiska pojkar stog på rad. Men vi läste sedan att de ska bygga ett stort museum på området och flytta alla fyndigheter från egyptiska museet dit.

När vi hade sett oss mätta på pyramiderna tog vi en taxi till de koptiska (kristna) kvarteren. Taxin var med all säkerhet den skraltigaste bilen jag någonsin har sett och det tog sin lilla tid att komma fram. Men vi körde genom en ganska ruffig och lite spännande del av staden (och vi var inte alls säkra på att vi var på rätt väg). Vi körde bland annat förbi ett kvarter där de hade mycket stallar och och plötsligt såg vi en död häst som låg i vägkanten. Katten som vi snubblade över kvällen innan kan man ju tänka att att ingen hade orkat röja ur vägen och troligen hade den ingen ägare. Men en död häst i kvarteret verkar väldigt opraktiskt! 

Jag tyckte de koptiska kvarteren var mycket sympatiska. Det var bilfritt och det renaste stället jag såg på hela tiden. Vackra kyrkor (med gratis inträde) och det koptiska muséet. Det var inrymt i en mycket vacker byggnad som nyligen hade renoverats och hade en vacker trädgård till. 

   Den hängande kyrkan

Sedan tog vi tunnelbanan in till centrum och lyckades köpa mat på ett "food court" i ett köpcentra av en mycket trevlig kille som inte kunde mycket engelska. Vi hade lite svårt att fatta det lite ryska systemet med beställning och utlämning av mat vilket han tog som att vi inte var nöjda med det vi hade beställt utan ville ha mer. Så vi fick ett par rejäla kycklingkebaber och en massa tillbehör - olika "geggor" och annat. Men det smakade bra och var troligen den mest genuina måltid vi åt där.

Vi tar sats för att ge oss ut i stadsvimlet. "Resebyrån" på hotellet förser oss med en taxichaufför som inte riktigt vill lyssna på att vi bara vill bli skjutsade till Egyptiska museet och avsläppta där. Han berättar hur billigt vi kan få blir runtskjutsade hela dagen och alla olika ställen han kan visa oss. Men motvillig släpper han oss till slut vid muséet och vi kan "rymma" in i det relativa lugnet inne i parken vid muséet. På andra ställen föröker man undvika andra turister, men här blir jag lättad när jag ser att det finns fler som vi. Safety in numbers

 Egyptiska muséet

Muséet är ett klassiskt gammaldags museum med många saker prydligt uppställda i glasmontrar. Det mest fascinerande är såklart fynden från Tutankhamons grav. Mycket guld blir det!

Tutankhamon

Man imponeras verkligen av hantverksskickligheten och hur gammalt allt faktiskt är.

Men efter ett tag blir vi trötta på stenfigurer och ger oss ut i solen igen. Vi försöker hitta turisbyrån som enligt kartan ska finnas i kvarteret, men vi lyckas inte. Vi ger upp till slut och försöker istället hitta ett matställe. I brist på annat  - och eftersom vi är så trötta i fötterna - blir det en egyptisk McDonalds-klon. Sedan försöker vi strosa lite i "Down-town", men det är lättare sagt än gjort. Staden är väldigt speciellt. Ingen stad man omedelbart blir förtjust i - det är stökigt, smutsigt, högljutt och folk överallt. Jag blir väldigt stressad av det - särskilt som folket hela tiden ville något - sälja något, visa vägen (naturligtvis mot lite betalning), guida oss (ofta till ställen vi inte ville se), köra oss i taxi osv. Riktigt jobbigt!

Inte heller hittar vi den andra turistbyrån som enligt guideboken ska finnas. Istället ger vi oss in på ett anant äventyr - att åka tunnelbana! Men det var förvånansvärt lungt och smidigt och kostar inte mer än ett par kronor per resa.

Vi tar oss till Gezira - ön som ligger mitt i Nilen - där vi beger oss upp i Cario Tower. Vid det laget har det hunnit bli mörk, men utsikten över Kario "by night" är inte dum.

Efter en fika i panoramacafét - turkiskt kaffe som man får sila mellan tänderna - promenerar vi lite längs Nilen (och snubblar övern en död katt) där tydligen resturangkvarteren ligger, till större delen bestående av resturangbåtar som ligger ankrade längs strandkanten. Vi går in i en park (alla parker är "privata" och man måste betala inträde) som tydligen är en slags "hångelpark". På alla bänkar sitter ett par och kuttrar. Ja, och hångla är nog starkt uttryckt - det är mer hålla handen.

Vi avslutade kvällen med middag på båten "Nile City" (otroligt roligt när man är svensk), tog tunnelbanan till Giza, insåg att vi ändå var enormt långt från hotellet och fick ta taxi sista biten.

Ja, så bar det då av till Kario. Resan gick bra, men liten försening vid bytet i Wien. Vi närmar oss Kario och under inflygningen över staden ser man pyramiderna - häftigt!

Redan på flygplatsen märktes det att det var en helt annat resmål än vad jag är van vid. Jag har aldrig tidigare varit i Nordafrika och inte i ett land med arabisk kultur, så det blev något av en chock. Men vi lyckades köpa ett visum och ta oss igenom säkerhetskontrollen och fick våra väskor. Det första som händer när vi kliver ut är att vi bli attackerade av - säkert välmenande - men mycket intensiva taxiförmedlare. I händerna på en sådan har man inte mycket att välja på - vi tog hans kompis taxi, betalade säker för mycket och blev lurade att ge väskbäraren (som vi egentligen inte ville ha hjälp av) alltför mycket i dricks.

Bilfärden genom staden till hotellet i Giza tog över en och en halv timme. Inte på grund av avståndet utan på trafiken. Den liknar ingenting annat jag har sett! Fullständigt kaos på fyrfiliga vägar, buckliga bilar utan säkerhetsbälte, en rasande fart och konstant tutande - och mitt i alltihopa kommer det ibland en kärra dragen av en åsna! Men det var en speciell känsla att åka genom ett alltmer skymmande Kairo - i kaoset - med arabisk musik på bilstereon. När sedan böneutroparna drar igång för kvällsbön från minareterna är liksom bilden komplett.

Väl framme på hotellet inser vi att det tyvärr är rätt sunkigt - för att inte tala om kallt! Men vi installerar oss och orkar inte annat än att äta lite mat på hotellets restaurang och gå en liten promenad längs den hårt trafikerade Pyramids Road, innan vi huttrande kryper ner under filtarna på hotellet.

Ja, så var man hemma i Skåne igen efter en lugn och mysig gourmethelg på Grythyttans gästgiveri. Som den kreativa och påhittiga person jag är så vann jag denna vistelse i en intern tävling om ett nytt namn på företagskoncernen. Det var redan i maj, men inte förän nu hade vi möjlighet att åka iväg. Men det passade ju bra med en liten höstutflykt till Bergslagen. Grythyttan är otroligt pittoreskt och gästgiveriet har anor från 1641, men blev väl mest känt när Carl Jan tog över det någon gång på 70-talet. Han har tyvärr lämnat Gästgiveriet, men är på något vis ständigt närvarande på platsen. Inte minst i form av en oerhört kitchig 80-talsmålning av en ung Carl Jan i hovdräkt. Need I say more …

Hela grejen med Grythyttan nu är gourmetmat och vackra, lugna miljöer. Och det finns helt enkelt inte mer att göra i Grythyttan än att äta. Och det gjorde vi med besked. Två fyrarätters gourmetmiddagar inklusive vinpaket, en tvårätterslunch, två fantastiska frukostbufféer samt diverse fika och drinkar senare känns det som om vi har ätit tillräcklig för en lång tid framåt. Ja, i alla fall fram till jul

Idag har vi bokat en resa till Kairo över jul!

Så blev det då dags att åka på den efterlängtade minisemestern till Anna - vår goda vän och f.d. kollega, i Lissabon. Åh, vilka härliga soliga dagar! Ja, jag vet att jag tjatar lite, men med tanke på att jag inte fick mer än 5 soldagar på 5 veckor på Island så suger jag i mig varenda extra solstråle som kommer i min väg. 

Efter en ruskigt tidig start så landade Ingvild och jag vid tiotiden på torsdagen. Anna hämtade oss och vi åkte direkt till en rolig marknad följt av en lunch vid havet.

På eftermiddagen slöade vi i solstolar i Annas trädgård och uppdaterade Anna med allt skvaller från jobbet.

Fredagen spenderade vi i den söta lilla staden Óbidos, norr om Lissabon. Mycket pittoreskt - komplett med ringmur, fyra kyrkor och slingrande kullerstensgator.

På eftermiddagen promenerade vi längs stranden, spanade in surfarna och badade i poolen.

Lördagen var vikt för Lissabon. Jag har ju varit där förut och sett de flesta "måsten" och Ingvild är ingen som har behov av att akutturista så vi tog det lungt, tittade på den vackra staden, fikade på uteserveringar och så blev det så klart lite shopping

Men fy vad tiden går fort när man har roligt. Snabbare än ögat blev det söndag och dags för hemfärd. Tack Anna för härliga dagar!

Men nu är man tillbaka i grottekvarnen igen …

… here I come! Det ska bli så otroligt skönt med en liten semesterresa. Har hört att det är skapligt väder också

Syrran är på besök och vi beger oss till Bornholm för att cykla runt ön. Till skillnad från Gotlandscyklingen så har vi bokat vandrarhem istället för tält och turen går dag ett från Rönne via Dueodde och Nexö till Svaneke.

Dag två cyklar vi från Svaneke efter att ha provat deras specialité - Svaneke bolsjer - smarriga karameller. Men tyvärr kom vi inte så långt innan vi fick punka och fick vänta i två timmar då vår hjälte Mattias cyklade tillbaka med den punkterade cykeln till Svaneke och fick den lagad och sen dubbelcyklade tillbaka igen.

Men sedan gick resten av turen ganska bra - borstett från ömma bakar och solbrända axlar. Glasspaus i Gudhjem, en titt på den gamla borgen Hammershus, middag i Hasle och sedan tillbaka i Rönne igen.

Så har den sista dagen på kursen kommit då …
Det kändes både sorgligt och lite spänt att vakna i morse. Brynja envisades med att ha en vanlig lektion före - just det - slutprovet! Det var ju ganska bortkastat eftersom ingen kunde koncentrera sig. Men halv elva var det dags. Efter 1 och en halv svettig timme lämnade vi in. Jag tror att det gick ganska bra. Dåligt på grammatiken, bra på läsförståelse och vokabulär.
Men hur som helst - nu är det gjort!

Sedan envisades Brynja även med att hålla lektionen efter lunch enligt schemat, så vi åt ännu en smörgåslunch i skolans trista lunchmatsal och hade en sista flamsig lektion innan alla snabbt splittrades för att hinna hem och packa och städa sina rum innan kvällens avskedsfest. Vi måste lämna vårt boende skinande rent senast kl. 12 imorgon. Men eftersom jag städade och packade igår istället för att plugga, så gick jag till badet. Jag tyckte jag förtjänade en stund i en "hot pot". Jag unnade mig också en smarrig glass på vägen hem.

Sedan fick jag skynda mig att svida om till finkläderna inför kvällens
avskedsmottagning som började redan klockan fem. Vi var inbjudna på mingel med vin och snittar på Nordiska Huset. Snittarna var lite annorlunda -det fanns t.ex. puffin och val som alternativ. Úlfar tackade oss och lärarna. Det visade sig att detta var sista året som Sigurdur Nordal-institutet ordnade den här kursen. Institutet ska smälta samman med ett antal mindre institutioner till en stor humanioraavdelning. Så Úlfar går i pension och institutet läggs ner. Vi tackade Úlfar, Gudrun, Brynja och Sigga (läraren i advanced-gruppen) med blommor och presenter och sedan utbröt ett fullständigt kaos av fotograferande, adressbytande, kramande och hej då:ande. Till slut var det ändå dags för gruppen att splittras. Men kvällen var inte slut än. Aquila, Jen, Anna, Federica, jag och ett par till hade bokat bord på stans bästa fiskrestaurang - Tveir Fiskar. Vi bestämde för några dagar sedan att vi förtjänade en riktigt god fiskmåltid (when in Iceland) efter alla smörgåsluncher och all skräpmat. Och stället gjorde verkligen skäl för sitt rykte, det var en otrolig god måltid! Så med fulla magar och tomma plånböcker gick vi vidare för att göra en sista natt på stan tillsammans.

Så småningom började en efter en att droppa av. Det var särskilt trist när någon av "mina " flickor sa hej då. Till slut var vi en liten tapper grupp kvar som valde att skippa klubbandet och gå på en sista promenad längs havskanten. Det var en otroligt fin natt med en midnattsblå himmel och lika blått hav. Vi promenerade hem alla till dörren, en efter en. Jag var tredje sist att lämna gruppen och det var verkligen trist. Men efter en lång dag och en väldigt lång kvällspromenad somnade jag ändå gott.

Passade på att ta sovmorgon och att sköta lite praktiska saker som t.ex. tvätt. Hade bestämt mig för att vila lite från det intensiva sociala livet här och tillbringa det mesta av dagen på egen hand. Så jag gick en sväng på Kolarportid (loppisen) och ytterligare ett museum - skulptören Einar Jónsson. Många hade talat väl om hans konstverk, men jag gillade dem inte så där värst mycket. De var ganska otäcka och inte särskilt vackra. Men huset var lite häftigt och det faktum att konstnären bodde på ovanvåningen av museet - ett av villkoren för att han skulle skänka sina verk till staden. Ett smart sätt att skaffa sig en centralt belägen lägenhet

Lite senare lyckades jag lista ut hur jag skulle ta mig till industrihamnen och tog båten över till Videy - en liten ö (1,6 kvadratkilometer) precis utanför stan. Det tog bara fem minuter med båten. Där traskade jag runt ön och kollade på natur, konstig konst och en intressant fotoutställning om hur de levde på ön under tidigt 1900-tal. Nu finns bara den gamla skolan och ett par andra byggnader kvar. Kaffe och våffla på öns mysiga "kaffihús" ingick i båtbiljetten. När jag kom tillbaka till industrihamnen tittade solen fram och eftersom bussarna inte verkade gå så där jätteofta på söndagar knallade jag hela vägen tillbaka till centrum längs strandkanten. På vägen hittade jag en mystisk skulpturträdgård med konstverk gjorda av skrot.

Bussarna här är en egen liten historia. De har mycket märkliga rutter och följer inte alls något logiskt mönster. Ganska ofta måste man stå på "fel" sida av vägen jämfört med vad som verkar logiskt och bussen åker många konstiga kringelikrokar. Busschaufförerna växlar inte heller några som helst pengar - du måste ha den exakta summan. Har du inte det får du helt enkelt finna dig i att betala för mycket eller inte åka alls.

På kvällen var vi några om möttes upp för att äta lite mat och fick ett sällsynt tillfälle att sitta ute i en en varm kvällsol. Motvilligt gick jag sedan hem för att förbereda mitt föredrag inför morgondagen.

Dags för den sista officiella utflykten. Ulfar och Brynja tog med oss en tur till Njals land - det område där man tror att Njals saga utspelade sig. Det finns inte så stora belägg för att sagan är sann, men de flesta personer som omnämns i sagan har levt och de finns med i folkbokföringen. Ortsnamnen Hlidarende och Bergtorsvall finns också omnämnda, liksom en stor brand på Bergtorsvall. Så det kan ju hända att sagan är sann. Det finns i alla fall inte mycket kvar att titta på, men eftersom Ulfar var i sitt esse och målade upp levande bilder om platser som nu bara är ett fält och deklamerade långa stycken ur sagan utantill, så fick vi en bra känsla för hur livet kan ha sett ut för Njal och hans samtida.

Ett av de mest spännande ögonblicken på resan var när bussen åkte "off-road" och var tvungen att korsa en ganska bred flod. Busschauffören stog upp med foten på gasen och styrde genom strömmen. Det var ganska guppigt och skakigt, men allt gick bra.

Efter en rejäl dos av litteratur fick vi också tillfälle att se ett av de mest imponerande vattenfallen här - Selfoss. Det är otroligt kraftfullt och lite extra spännande eftersom man kan gå in bakom det.

Efter det fick vi "fara í sund" dvs. åka till ett bad med 28-gradig pool, hotpots och ångbastu. Våra lärare ville vara säkra på att vi inte missade denna del av den isländska kulturen. Efter badet bjöd de på en annan del av kulturarvet - nämligen "brennivin"! Vi fick också lära oss några isländska snapsvisor i bussen på vägen hem.

Möra av badet och brennivinet orkade vi oss inte ut på några större äventyr på lördagskvällen. Istället tog vi tillfället i akt att utnyttja att jag hade "föräldrafritt". Anna, Jen, Aquila och jag lagade en god laxmiddag och försökte sedan spela Trivial Pursuit på isländska. Det är mycket svårare när man både måste kunna översätta frågan och sedan kunna svaret!

Oj, så var det fredag igen. Veckorna rusar förbi. Men på sistone har vi haft tur med vädret och även om jag fortfarande dras med en förkylning känns ju allt lite lättare då. Idag åker min hyresvärdinna på semester, så jag får lägenheten för mig själv i en vecka. Inte då dumt. Jag kanske till och med ska våga mig på att laga lite mat. Den här smörgåsdieten börjar bli trist.

Idag var det prov igen, inte så kul. På eftermiddagen blev det lite roligare för då började vi att hålla våra föredrag. Jag har mitt att se fram emot på måndag.

Efter skolan åkte vi på en liten shoppingutflykt till ullfabriken i Alafoss. Vi kom på rätt buss men gick tyvärr av på fel ställe och fick gå ganska långt - vi fick hoppa över en bäck, korsa ett stort fält, klättra upp på en kulle (där det iofs fanns en söt gammal kyrka), och sedan gå i vägrenen längs motorvägen en bra bit innan vi kom fram. Inte undra på att damen vi frågade om vägen såg lite konfunderad ut när hon förstod att vi tänkte gå. Nåväl, när vi väl hittade rätt så var det ett helt fantastiskt ställe. Fyllt av vackra stickade tröjor i traditionell stil, härliga garner i alla tänkbara färger och fint konsthantverk. Även om man inte är mycket för handarbete så kan man inte hjälpa att dras med och jag vet åtminstone tre personer därhemma som skulle ha svimmat av glädje om de hade sett butiken. Jag investerade i en traditionell Lopa-Peysa och en vacker sjal. Federica - som gillar att sticka - blev fullständigt galen och handlade på sig mängder av garn. Det var inte förrän på bussen hem hon började fundera på om hon verkligen skulle få särskilt mycket användning för ulltröjor i Rom De andra handlade härliga plädar och lite annat smått och gott. Vi kom alla därifrån med varsin stor, gul påse full av ull …

Hemresan gick bättre. Busshållsplatsen vi skulle har hoppat av på låg bara en stenkast från butiken. Jag passade på att åka till badet efteråt. Det är jobbigt att handla ull så jag behövde svalka av mig lite.

På kvällen var vi alla hembjudna till Jóns hyresvärd på en mottagning. Hyresvärden heter Hannes H. Gissurarson och är en ganska känd person på Island. Han är professor i politisk teori på universitetet och är också mycket kontroversiell. En ytterst konservativ person tydligen! Något gång under 80-talet när han var ung och radikal hade han en illegal radiokanal som protest mot statens monopol på radiosändningar, men nuförtiden skriver han mest böcker, bla en biografi om Halldór Laxness och så hade han skrivit en bok om Island på svenska som han visade mig. Ja, han bjöd i alla fall hem hela gänget på vin och tilltugg och visade med stolthet upp sitt fina hus och "name-droppade" ganska många kända konstnärer som han kände personligen och vars verk prydde hans väggar. Men vi trivdes bra där med gott vin och ett tillfälle att få klä upp oss lite. Hittills har vi ju mest gått omkring i regnkläder och varma tröjor.

På vägen hem upptäckte vi att vi för första gången fick se en solnedgång och att gatlyktorna tändes. Är det månne hösten som är på väg …

Fortfarande fint väder. Härligt! Det är underbart att gå till skolan och njuta av att se en blå himmel över havet och berget "Esjan". Runt berget blir det häftiga molnformationer på klara dagar. Andra dagar ser man inte berget alls för att det är så grått och disigt.

Idag tog Ulvar (som jag precis nyligen insett stavar sitt namn Ulfar eftersom f före vokal uttalas som v) med oss till nationalgalleriet. Där fanns många landskapsbilder … En del vackra, en del mer som hötorgskonst. Det fanns också en liten, liten avdelning med samtida konst där det häftigaste konstverket var en stor lavasten upphängd i taket varefter konstnären hade smält halva lavaklumpen
med en blåslampa, så att det hängde lava i sega trådar från stenen. Ja, kanske svårt att se framför sig - men effektfullt. Det fanns även fotografier av Ólafur Elíason, men inga av hans häftiga ljuskonstverk.

Efter konstupplevelsen var det dags att få lite pluggpanik. Prov igen imorgon. Vi gick hem till Jen och Aquila för att plugga. Jag vet inte om vi fick mycket gjort, men Jen lagade vansinnigt goda burritos till oss och jag lärde mig att man i Kanada använder öl i brist på matfett till stekning. Funkade bra och smakade gott också.

Framåt niotiden knallade jag hem i kvällssolen och jobbade sedan ett par timmar till med grammatiken.
Snart är sista helgen här. Vädret ska bli fint och vi ska åka på utflykt till Njalsland (det område där man tror att Njals saga utspelades). Jag kan inte fatta att tiden här har gått så fort! Men det är en helg och en vecka kvar av kursen, och sedan blir det några dagars äventyr i Skogar och Thorsmörk.

Den förlorade värdfamiljen har återvänt! Svala och Finnur kom hem sent i går kväll. Jag har inte sett dem sedan i fredags. Med sig hade de Svalas tvillingsysters två barn Ingibjörg och Jón som ska vara här ett par dagar. Jón och Finnur är otroligt lika så nu har jag två små blonda troll som leker i min garderob. De gömmer sig och vill att jag ska låtsas leta: "Hvar er strákarnrir?" (Var är pojkarna?). Mycket roligt … Ja, det tycker i alla fall de

Jag har också lyckats göra min intervju, så jag slipper antasta den gamla damen i cafeterian.

Det verkar också som att sommaren har kommit till Island. Idag var det nog 20-22 grader och vi kunde äta lunch ute och efter skolan gick vi till en pub och drack öl i deras "beer garden". Härligt! Vi fick också nöjet att studera isländska målare i arbete. Vet ni hur många målare det behövs för att måla en fönsterkarm? Svaret är: fyra. En som målar, en som håller i stegen och två som dricker öl och tittar på. Fast det är kanske universellt för hantverkare? Alla fyra drack för övrigt ganska mycket öl - något som kan vara en dålig idé när fönstret man målar är beläget högt upp och stegen balanseras på ett sluttande tak av korrugerad plåt.

Efter våra öl i solen hade vi det tvivelaktiga nöjet att prova isländsk thaimat. Jag har fortfarande inte ätit mycket genuint isländskt - bortsett från skyr (en slags tjock, krämig yoghurt) och märkliga bakverk.

Forfarande inga spår av den försvunna värdfamiljen …
Och Brynja är på oss om intervjuerna. Jag måste nog snart hoppa på någon på stan. Urk! Eller skulle jag kanske fråga den gamla tanten som jobbar i caféet på universitetet? Hon verkar inte ha så mycket att göra nu på sommaren …
Nja, jag ger dem nog en dag till.

Jag måste få skryta lite - idag fick jag beröm för mitt fina uttal
Mina kanadensiska vänner försöker säga att det inte har något med kunskap eller talang att göra utan att det bara beror på att jag har försprång för att jag är skandinav. Men de är bara avundsjuka Å andra sidan spelar det kanske ingen roll att man kan uttala sakerna om man inte använder rätt böjningsform …

Idag var jag och tittade på en utställning som visar resterna av den tidigaste bosättningen i Reykjavik. Den är från år 871 (plus/minus 2 år) och är troligen en hövdingabostad. Det var en ganska liten utställning men häftig för det var mycket som var interaktivt och det gör en hög med stenar lite mer spännande.

Nu har de lagt i en högre växel på kursen, så antalet språktimmar har ökats på men vi har fortfarande föreläsningar och historia och kultur samt studiebesök på eftermiddagarna. Det betyder länge dagar i skolan och mer läxor. Men det kanske också känns som att det håller på att lossna lite. Vi kan prata mer och förstår mer. Ja, fast efter att ha fått tillbaka provet vi gjorde i fredags så funderar jag verkligen på om jag har lärt mig någonting över huvud taget! Men som tur är hade de flesta rätt dåligt resultat, så det måste ha varit svårt.

Vi har fått i uppgift att hitta en islänning att intervjua och vi har fått 20 frågor som vi ska ställa. Vår lärare Brynja uppmanade oss att gå fram till någon på ett café eller liknande och sa att alla skulle bli så glada över att få ställa upp om vi berättade att vi var studenter som var här för att lära oss språket. Tyvärr har kanske inte våra erfarenheter av islänningarna gett precis det intrycket. Tvärtom är de ganska stressade och inte så vänliga. Dessutom verkar de mest irriterade när man taffligt försöker säga något på deras språk och växlar väldigt snabbt över till engelska när de hör att man är utlänning. För en gångs skull kände jag mig glad över att bo i värdfamilj, så jag skulle slippa trakassera något på stan - det är bara det att min "landlady" och hennes son har försvunnit spårlöst! Jag har inte sett dem sedan i fredags morse när vi åt frukost. Jag tror att jag hörde dem i lördags, men de han åka innan jag gick upp och sedan dess har jag inte sett något spår av dem. Mystiskt … Jag undrar om jag ska bli orolig? Men det verkar ligga i den isländska folksjälen att åka iväg lite då och då. Mina klasskamrater har liknande erfarenheter med sina värdfamiljer. Annas "landlady" åkte iväg en helg utan att ge sina katter mat och utan att be Anna att mata dem (vilket hon så klart gjorde ändå eftersom katterna började bli desperata) och nästa gång hon åkte iväg lämnade hon en lapp på bordet med instruktioner om att ge katterna p-piller. Så jag ska kanske vara tacksam att min "landlady" inte åkte iväg och lämnade sin son hemma eller något liknande

Idag var vi på kulturhuset och såg en utställning med gamla manuskript. Det är lite häftigt att se de här gamla kalvskinnsmanuskripten "live" med de gamla sagorna, eddan, lagtexter osv. En del av dem är mycket vackert utsmyckade med bilder. De flesta manuskript har varit i Danmark i många hundra år. De skickades dit som gåvor åt den danska kungen när Island var under danskt styre. Vår guide sa att det nog var en väldig tur eftersom de med stor sannolikhet hade blivit förstörda om de blivit kvar på Island eftersom det inte fanns några tillräckligt bra hus att förvara dem i. Men någon gång på 60- eller 70-talet lämnades merparten av manuskripten tillbaka och finns alltså att beskåda på kulturhuset.

Det är faktiskt sommar på Island! Det kanske bara är idag, men det är runt 20 grader varmt och sol från en klarblå himmel. Helt fantastiskt!

Aquila, Jen, Annette, Kathy och jag började dagen med att besöka loppmarknaden/fiskmarknaden och fick sedan lata oss lite i solen i en park innan vi gav oss iväg på dagens äventyr - att rida islandshästar. Jo, det är faktiskt sant. Ulrica på en häst! Det har nog inte hänt sen jag gick i trean. För att ni ska tro mig så finns här bildbevis.

Det är jag i mitten i vit tröja (hästen heter Mozart).
Men bortsett från att hästarna faktiskt var större än jag trodde så var de lugna och snälla och så fort jag hade listat ut att hästen visste bättre än jag vad som förväntades av honom och vart vi skulle så gick det bara bra. Jag var så klart i "the slow group", men till och med vi långsamma typer fick prova på att tölta lite. Och det var fantastiskt fint i området där vi red och en väldigt fin dag. Det är kanske inte något jag skulle vilja göra varje dag, men jag är glad att jag testade.

Vi kom tillbaka till stan lagom för att möta upp flera från kursen till VM-finalen. Att vi luktade häst gjorde inte så mycket för här får man fortfarande röka på pubarna så det märktes nog knappt. Matchen var kanske inte så spännande och vi behövde tyvärr inte hålla Olivier och Federica ifrån varandra. Vi hade nästan hoppats på lite handgemäng mellan fransmannen och italienskan.

Så efter en dag i solen, några öl och en shot "brennivín" så traskade vi hemåt Och ja, hade vi inte nåt slags prov imorgon måndag som vi borde ha pluggat till … hmmm ….

Jag har haft enormt svårt att sova här eftersom det aldrig blir mörk, men går köpte jag en sovmask att ha över ögonen och det funkade faktiskt ganska bra. Jag tror nog att jag sov i sex sammanhängande timmar eller något sådant till skillnad mot nästan ingen sömn alls på en vecka. Men det känns skönt att vara något så när utvilad, för idag var det dags för utflykt med kursen. Vi åkte först till Tingvellír, detta mytomspunna ställe. Nu är det förstås mest en vacker grön nationalpark med dramatiska omgivningar. Men det var ju under många hundra år en spännande mötesplats för islänningarna. Tyvärr finns det inte många arkeologiska fynd på platsen eftersom man inte byggde fasta bostäder utan levde i tältstäder som revs när tinget var slut. Så de får gissa sig till mycket och förlita sig en hel del på de gamla berättelserna om hur tingen gick till. Men det mest spektakulära är väl att man faktiskt kan se hur kontinentalplattorna glider isär och marken spricker.

Sedan åkte vi "off road" längs Kaldidalur. Vägarna i detta område är bara öppna några veckor om året på sommaren. Resten av året är de inte farbara. Det är ett otroligt kargt och märkligt landskap, som en slags öken. Här och där ser man några stackars får, men annars finns det nästan inget tecken på liv. Men Thórisjökull skymtar fram och det finns en hel del vackra vyer som tar andan ur en. Högst upp på toppen i detta område (724 m över havet), nära glaciären, var det bara + 3 grader och snöblandat regn. Lite häftigt i juli!

Efter en uppfriskande lunch utomhus åkte vi vidare till Barnafoss, ett vackert vattenfall där vattnet kommer fram direkt ur lavastenarna. Enligt sägnen så drunknade två små barn i det här vattenfallet och deras förmögna föräldrar lovade att bygga en kyrka på den plats där man återfann barnens kroppar. Bara ett av barnen återfanns och han hittades nära Reykholt.

Så då åkte vi så klart vidare dit och tittade på resterna av kyrkan som byggdes där. De håller på med en omfattande utgrävning av den just nu. I Reykholt bodde också Snorri Sturlasson - ni vet - han med Eddan. Där har man det tvivelaktiga nöjet att beskåda hans utomhusbad "Snorralaug".

Efter det åkte vi vidare till Islands största heta källa som håller tre hela städer (i och för sig ganska små) med varmvatten och elektricitet. Källan värmer också flera stora växthus där de odlar grönsaker året runt. Nästan alla passade på att köpa en påse goda tomater för bara en tia - otroligt billigt för att vara på den här ön!

Som sista punkt på schemat var Borg á Mýrum - det hus där man tror att Egil Skallagrimsson bodde. Tyvärr var det stängt när vi kom dit. Lite dåligt planering av "reseledarna" kanske …

Ja, så kom vi tillbaka till Reykjavik vid sjutiden och plötsligt var allt prat om att gå ut och festa hela natten (fara pa rúndtur) plötsligt som bortblåst. Alla var helt färdiga. Konstigt eftersom vi egentligen bara blev runtskjutsade på en buss. Men det var kanske hela veckan som tog ut sin rätt med ett nytt språk och många olika upplevelser. Så istället traskade vi iväg i våra regnkläder och vandrarkängor till närmsta pizzeria och ockuperade stället i några timmar. Jag hörde sedan att några faktiskt lyckades ta sig ut, men de flesta gick hem och sov redan vid elvatiden. Så mycket för det heta nattlivet i Reykjavik

Fy fasiken, vad jag är dålig på isländska! Även om vi alla är i nybörjargruppen har, som sagt, de flesta läst på universitetet (eller åtminstone lite mer nyligen än en kvällskurs för 7 år sedan!) och har minst en släkting från Island. Jag får trösta mig med att jag åtminstone har bättre uttal än amerikanerna och att jag har lite lättare för att klura ut vad ord betyder. Men de är otroligt bra på grammatik och det är oändliga mängder av böjningsformer och regler i isländskan. Puh! Börjar få lite ordning på vem som är vem nu - i alla fall de i min grupp (vi är 35 personer totalt) - men det är ett gäng med amerikanska killar som det är helt omöjligt att lära sig att se skillnad på - de ser likadana ut, alla är runt 20 år och alla heter Eric eller Keith. Jag har bara lärt mig att känna igen Nathan - han heter ju något annat och ser dessutom ut som John Travolta gjorde i filmen Grease (minus brylcrémen) och pratar likadant!

Jag vet att man inte får blogga i efterhand, men eftersom det mest spännande som hänt mig på länge är mina fem veckor på Island och många sa att jag borde ha haft en blogg istället för att skicka en massa mejl så lägger jag ändå ut lite Islandsgrejor.