Västmanländska i skåne

Jag var inte så imponerad av Eragon som bok, och filmen var kanske inte heller övertygande. Om man tycker att handlingen går i ett rasande tempo i boken, så är det ingenting mot filmen! Här har man bara tagit med snyft- och actionscenerna. Och då hjälper det inte att en av mina favoritskådespelare - Robert Carlyle - är med.

   (särskilt snygg var han ju inte i filmen heller …)

Alla vet ju att jag gillar Island och kanske också att jag gärna läser deckare av Arnaldur Indridasson. Nu har en av hans deckare - Glasbruket (på svenska) eller Mýrin (på isländska)  - filmatiserats och fått den spännande (?) engelska titeln Jar City. Den klassiskt buttre kriminalaren får i uppdrag att utreda ett mord som visar sig ha kopplingar till två små flickors sjukdom och död och en genbank som kallas just "Glasbruket".

Det är kargt, det är grått, det är isländskt, det är bra - något att svalka sig med i sommarvärmen.

I söndags kväll kollade vi på en film som jag fick med någon tidning - Kärlekens slöja med Naomi Watts och Edward Norton. Den handlar om en ung kvinna som, för att komma bort från sin mor, gifter sig med en läkare som är stationerad i Shanghai. Hon älskar honom inte och blir snabbt uttråkad och tar sig en älskare. När mannen kommer på dem tvingar han henne, som straff, att följa med honom till ett område där det härjar en våldsam koleraepedemi. Filmen är vacker, välspelad och ganska långsam. Jag var nog kanske lite för trött för att uppskatta den helt, men nästan ala filmer med Edward Norton är bra filmer.

Igår blev det lite after work på Carlsson Trädgård och sedan gick vi och såg filmen Flyga drake, baserad på Khaled Hosseinis bok med samma namn. Med en sådan fantastisk bok är det oundvikligt att ha väldigt höga förväntningar på en film och då kan man ju ibland bli besviken. Men jag tycker de hade lyckats riktigt bra med filmatiseringen. Den gripande berättelsen om Amir och Hassan, deras barndom i Afghanistan, de händelser som leder till att de skiljs åt och Amirs resa för att försöka ställa allt till rätta igen gick rakt in i hjärtat på mig när jag läste boken. I filmen är det inte lika nyanserat, men likafullt mycket bra. Filmen berättas i ett långsamt tempo och med respekt - i alla fall tror jag och hoppas det - för den afghanska kulturen (så som den var innan Talibanerna tog över). Plus för den otrolig vackra kalligrafin i förtexterna. Minus för att det blev strul med filmen och salongen tändes upp precis när det var som mest spännande.

Rusk och snöslask är ju bra filmväder. Vi kollade på två helt olika filmer i helgen.

Kikis expressbud handlar om den 13-åriga häxan Kiki måste flytta hemifrån och praktisera som häxa i ett år i en främmande stad. Lite osäker på vilken som är hennes styrka som häxa så startar hon en expressbudfirma för snabba leveranser via kvast, och lär på så vis känna stadens invånare. Det är en söt, japansk animéfilm (från samma filmskapare som gjort Spirited Away och Min granne Totoro) som gör att man blir varm i hjärtat. Sevärd för vuxna och barn.

Flight 93 är däremot ingen mysfilm, men väldigt gripande. Den handlar om händelserna och personerna på ett av planen som kapades den 11 september. Det var meningen att kaparna skulle krascha planet rakt in i Vita Huset, men tack vare att passagerarna vågade agera så nådde planet inte sitt mål. Dessvärre lyckades hann de inte nödlanda, utan planet gick redan för lågt och kraschade istället på en åker. Ingen på planet överlevde. Trots att man hela tiden vet vad som ska hända och att det inte är något lyckligt slut, kan man ändå inte låta bli att hoppas bara lite …

Eftersom ingen kanal ens bryr sig om att konkurrera med melodifestivalen på lördagar så var jag tvungen att hitta en lösning och släpade mig till videobutiken. Jag kom hem med två filmer som jag båda trodde var lättsamma romantiska komedier.

Den första var precis det. The Ex med Zach Braff och Amanda Peet är en söt och lättsam komedi om ett par som flyttar hem till hennes hemstad. Han får jobb på sin svärfars firma och får sin frus fd. pojkvän som chef. Exet vill vinna tillbaka henne och spelar ett fult spel, men ingen tror att han kan vara elak eftersom ha sitter i rullstol.

Den andra filmen - Bröllopsnatten med Helena Bonham Carter och Aaron Eckhart -var ingen komedi utan en märklig historia om två människor med ett gemensamt förflutet som träffas igen på ett bröllop. Hela filmen igenom är bilden tvådelad och berättar ibland olika historier och ibland samma, men ur olika vinklar. Tyvärr känns det bara splittrat och konstigt. Det engagerar tyvärr inte och det är synd på en så bra skådespelare som Helena Bonham Carter.

Har glömt att skriva om en fantastiskt bra film som vi såg för ett par veckor sedan. Den utspelas också i England, men är långt ifrån Austens värld. This is England utspelas i en obestämd engelsk industristad under tidigt 80-tal. Huvudpersonen Shaun är en 12-årig kille som förlorat sin far i Faulklandskriget och som har det tufft i skolan. När han träffar ett gäng skinheads finner han en gemenskap som han inte kan motstå. För gänget handlar det mest om en attityd och en klädstil och musik, men när en äldre skinhead kommer ut från fängelset och börjat argumentera på ett främlingsfientligt sätt så ändras förutsättningar och dynamiken i gruppen. En ruskigt bra, men sorglig film. Killen som spelar Shaun är väldigt bra i sin roll med tanke på att han är så ung.

Igår hade hyrde jag filmen En ung Jane Austen (Becoming Jane)  - som jag av någon outgrundlig anledning lyckades missa när det gick på bio! - och tittade på den i sällskap av lite Ben & Jerry’s glass. Den har precis samma ingredienser som Austens egna romaner och ger samma stämning som i de filmatiserade versioner. Så gillar med det så gillar man det här. Vackra kläder, vackra miljöer och det eviga dilemmat om man ska gifta sig för pengar eller av kärlek. Jag gillar det Anne Hathaway är bra i rollen som Austen och kärlekshistorien med  Tom Lefroy (James McAvoy) innehåller lite mera  glöd än vad som är vanlig i filmerna.

Igår såg vi filmen The Darjeeling Limited av Wes Anderson (samma regissör som gjort The Royal Tennenbaums och The Life Aquatic). Det är en rolig, sorglig och skruvad film om tre bröder som är ute på en andlig resa i Indien. De bär på en massa bagage, både bildligt men också bokstavligt i form av enorma mängder Louis Vuitton-väskor. Det är svårt att beskriva filmens handling, för egentligen händer det inte så mycket och det som händer är ganska absurt, men det är en film som roar och som lämnar en varm känsla i magen. Plus för den duktige Adrien Brody i en av rollerna.

Madame Mim tipsar om att man kan gå in på www.goldencompassmovie.com och testa vilken daimon man har. Och det vill man såklart göra om man läst boken Guldkompassen av Philip Pullman eller sett filmen.

Min daimon heter Pereus.

Lars von Trier är ju mest känd för sina dogma-filmer som brukar vara rätt tunga, men jag visste inte att han också gjort en dogma-komedi. Direktören för det hele heter den och handlar om ägaren till ett IT-företag som inte klarar av att "chefa" utan har uppfunnit en direktör i USA som ingen i personalen har träffat och som tar alla otrevliga beslut. Men när en affärspartner kräver att få träffa direktören ställs situationen på sin spets och ägaren hyr in en skådespelare som ska låtsas vara direktören. Precis som dogmafilmerna brukar är den här full av snabba klipp och kameraåkningar och den är också ganska jobbig att titta på eftersom karaktärerna är så pinsamma, men den är rolig på sina ställen och klart annorlunda.

Vi såg Arn-filmen på annandagen. Det kändes som ett måste - den största svenska filmsatsningen på evigheter! Jag måste ju erkänna att jag bara tog mig igenom den första av de fyra böckerna - jag har lite problem med Guillous berättarstil. Men jag var ändå nyfiken på hur de hade lyckats med filmatiseringen. Det är en ganska klassisk äventyrsfilm, något svulstig - speciellt musiken - men ändå rätt bra om en spännande period i svensk historia. Minus för den otroligt fåniga speaker-rösten i början. Plus för flera bra skådespelare.

I fredags var vi ju och såg filmatiseringen av Philip Pullmans "Guldkompassen". Jag tyckte mycket om böckerna om flickan Lyra Belaqua och hennes världar, så det är ju alltid lite nervöst och se om filmen kan mäta sig med boken. Men jag tyckte de hade lyckats riktigt bra. Fina miljöer, bra skådelspelare och en mysig stämning. Det är ju barnfilm, det måste man tänka på - men spännande likaväl.

Ja, igår efter jobbet träffade jag väninnan från Örebro som är nere i Lund över helgen. Vi hann med en snabb middag innan vi bänkade ner oss på bion för att se den ryska filmen Förvisningen. Med tanke på att vi hade två och en halv timme rysk film framför oss, så valde vi den tidiga föreställningen. Vi läste ryska ihop på gymnasiet och har en svag punkt för det slaviska Filmen var en lågmäld, långsam och mycket vacker berättelse om kärlek, ensamhet och total brist på kommunikation. Duktiga Maria Bonnevie gjorde den kvinnliga huvudrollen utan att tidigare kunna ett ord ryska (men så var det ju inte många repliker i filmen över huvud taget!). En film för den tålmodiga och den som tycker om vackert foto.

Ja, så åkte vi då iväg till Köpenhamn och kom fram lagom till lunch. Eftersom dansk mat inte är nåt vidare (jo, fast viss dansk mat är iofs OK, smörrebröd och sånt) så satsade vi på asiatisk buffé. Mätta och belåtna var vi redo för shopping. Köpenhamn var fullt ut skrudat i julkostym, men mycket pynt och lampor. Ingen av oss var sugen på kläd-shopping, så vi tittade istället på fina inredningssaker, roliga småprylar och spanade på julklappar åt familjen. Ett litet besök på Georg Jensen-museet hanns också med. När vi blev trötta i fötterna vilade vi på ett café och mumsade wienerbröd och kransekage. När det sedan var mörk och butikerna började stänga drog vi vidare till julmarknaden på tivoli. Det var första dagen den hade öppet, så som tur var hade inte så många hittat dit än. Det kan annars vara plågsamt trångt. Men där gick vi bland tomtar, snögubbar, julpynt och 40 000 lampor i diverse julgransbelysningar och dekorationer.

Och om man inte kom i julstämning ändå så hjälpte glöggdoften till. Mysigt! Där mumsade vi danska aebleskiver. Det är ett bakverk som ser ut som runda bollar och serveras med rejält med sylt och florsocker. De har alltså inget med vare sig äpplen eller skivor att göra (men enligt en säker källa så kan det tydligen vara äppelskivor i dem).

Trötta och nöjda tog vi sedan tåget hem till Lund igen.

På lördagen bestod uppdraget i att hitta en Panduro Outlet som jag hade hört talas om. Syrran pysslar ju professionellt och jag ville ha lite smått till pysseljuntan. Eftersom vi inte har någon bil så är det alltid ett äventyr när man ska ge sig ut med tåg och buss till obskyra industriområden i Malmö, men vi hittade fram relativt lätt och fyndade också lite. Sedan gick turen till den gigantiska tygaffären Stoff & Stil och möbelvaruhuset ILVA. När vi kom hem lagade maken god middag åt oss och sedan gick vi på bio och såg Råttatoulle.

Det är ju en barnfilm, jag vet, men den var så söt! Ibland är det så skönt att gå och titta på nåt sånt som man bara blir glad av

På söndagen gjorde vi inte många knop innan det var dags att åka till vännen i Mörarp för pysseljunta. Syrran följde med som ”gästpysslare”. Eftersom vi hade kommit lite i julstämning så satsade vi på att göra lite julkort. Alla blev väl inte jättelyckade, men roligt var det i all fall.

Sedan fick vi knyta oss ganska tidigt för Syster Yster skulle ta tåget hem till Västerås kl. 05.28 på måndagen.

Och den trevliga helgen gick alldeles för snabbt som vanligt!

Har precis kommit hem efter att ha varit och tittat på Stardust. Vilken fantastisk saga! Maken är förtjust i Neil Gaimans böcker, men jag har bara läst Good Omens och den var väl OK, men jag hade inte så stora förväntningar på filmen. Men den var bra. Vackra hjältinnor, onda häxor, stiliga män, magi och spänning. Lite som en barnfilm iofs - som en blandning av Sagan om ringen och Pirates of the Carribiean kanske …

Filmer som är baserade på serietidningar är ju i regel inga höjdare, men Sin City kan nog vara det sämsta jag sett. Kanske är den så konstnärlig så att jag inte fattar, men nej - det är ju faktiskt bara en splatterfilm. Det enda förmildrande är i så fall att den är i sv/v så splattret blir lite mindre påträngade. Handlingen? Ingen som jag uppfattade. Det enda roliga var att få se skådespelerskan som spelar Rory i Gilmore Girls i en annan roll.

Vi är just hemkomna från fika och bio med en f.d. korridorskamrat. Alltid lika trevligt.

Filmen vi såg var kanske inte så trevlig, men bra! Den man älskar med bl.a. Rolf Lassgård och Jonas Karlsson. Den handlar om Lena som är gift med en snäll och omtänksam man (Lassgård), men när hennes fd. sambo (Karlsson) kommer ut från fängelset där han avtjänat straff för att ha misshandlat henne så dras hon ändå till honom. Kan människor förändras och kan man älska den som nästan dödat en? Starkt drama. Lite väl melodramatsikt tyckte maken, men jag gillade den. Skådespelarna är suveräna! Och Rolf Lassgård har ett enormt stort huvud … (har absolut inget med saken att göra, men tänk på det om du ser filmen )

I helgen kollade vi på Jakten på lycka med Will Smith och hans egen son i huvudrollerna. Det är den verklighetsbaserade historien om en man som går från att bo på gatan med sin son till att bli framgångsrik börsmäklare. "The American Dream" är väl inte lika påtaglig utanför USA, men det är en välberättad och gripande historia - om än lite långsam på sina ställen. Plus för att få se Will Smith i mer av en karaktärsroll.

Med tidningen Amelia fick man DVD:n Jersey Girl med Ben Affleck, Liv Tyler och Jennifer Lopez. En film om en man som förlorar sin fru i barnsäng och sedan sitt jobb och blir tvungen att flytta hem till sin pappa med sin nyfödda dotter. En ganska söt film och en stunds tidsförsdriv. Plus för den härligt buttra skådespelaren som spelar Afflecks pappa. Minus för att Affleck har lyckats få med både sin (dåvarande) fästmö (JLo) och sin bästis (Matt Damon) i filmen.

Bara en film i helgen - trodde först att det bara var en tramsig tjejkomedi och den innehåller i viss mån de ingredienserna. Men också något lite mer djup i skildringen av två udda systrar, en trasig familj, en borttappad mormor, dålig självkänsla och en massa skor. Minus för alla konstiga inzoomningar på Diaz ben och rumpa.

Helgens filmskörd:

Maken insåg att jag hade missat A Bugs Life och fyllde raskt luckan i mitt filmtittande. En söt film med bra animationer, men jag missade ju alla anspelningar på Kurosawa-filmen den är baserad på för den har jag ju inte heller sett …

Boken De vita massajen läste jag för några år sedan och filmen (gratis med nån tidning) har legat osedd länge. En kvinna från Zürich förälskar sig i en massajkrigare och ger upp sitt bekväma liv för att leva med honom i en lerhydda i en afrikansk by mitt ute i ingenstans. Boken var ganska OK, men filmen var faktiskt ingen höjdare alls. Mycket från boken är bortskalat och det är svårt att förstå varför människorna i filmen gör som de gör om man inte läst boken.

Helgens filmskörd var så två olika filmer som dessa:

Bugsy Malone är en gangstermusikal där alla skådespelarna är barn och de skjuter på varandra med vispgrädde iställe för skarp ammunition och har biljakt i trampbilar. Jodie Foster spelar vampig (?) svartklubbsssångerska.

I Tarantinos My name is Modesty Blaise får man hela bakgrundshistorien till vem Modesty är och varifrån hon kommer. Schysst actionrulle, men serien är ändå bättre.

I lördags när det var så trits väder fixade vi två filmer och sunkade ner oss i soffan.

Little Miss Sunshine är en riktigt, riktigt bra - och rolig - film om en annorlunda familj och vad som är viktigt, insidan eller utsidan. Toni Colette, som spelar mamman, är en favorit sedan tidigare i t.ex. Om en pojke och Muriels bröllop.

Music and lyrics håller ju inte riktigt samma klass som Little Miss Sunshine, men är ändå en film man blir glad av. Och jag är ju svag för Hugh Grant som spelar en avdankad popstjärna från 80-talet.

Ja, jag erkänner - jag är en Harry Potter-fan. Läser böckerna så snart de kommer ut och ser gärna filmerna. Ser fram emot att sjunde och sista boken kommer på lördag - gissa vad jag ska läsa på min semester? Filen "Harry Potter och Fenixordern" hade premiär i fredags, men då fick vi inga biljetter. Men igår kväll var det dags. Filmen är väldigt svart jämför med de andra filmerna som är mer småmysiga. Jag saknade humorn från de tidigare filmerna och Harry går mest omkring och är sur hela tiden. Men det är ändå en spännande film och bra på många sätt. Dock är det ju löjligt att skådespelarna ska föreställa 14-åringar. Alla är helt förvuxna för sina roller. Men underhållande och spännande ger klart godkänt.

"Trolldomsministeriet håller på att ta över makten i Hogwarts och de vill inget hellre än att sprida tvivel och dåligt rykte om Harry och skolans rektor Dumbledore, när de försöker varna världens trollkarlar för den onde Voldemorts återkomst. Kommer Harry att förlora allt?"

Bröllopsfilmerna är reserna från vännens möhippa i helgen, men jag var tvungen att se dem själv innan jag lämnade tillbaka den. Den här filmen är ett riktigt lyckopiller

"Toula är 30 år, ogift och jobbar på familjerestaurangen Dancing Zorbas. Det enda som förväntas av henne är att hon hittar en grekisk man, gifter sig och får grekiska barn. Svårare än så är det inte, men Toula vill något helt annat, nämligen börja studera. Men något som för de flesta är självklart, visar sig vara ett väldigt stort steg för Toulas närmast fundamentalistiskt grekiska familj. När Toula dessutom avslöjar att hon har ett förhållande med en amerikansk man rinner droppen över för hennes pappa Kostas.
Men kärlek är ju ändå kärlek, och som titeln avslöjar, får man helt enkelt ställa till med ett stort grekiskt bröllop för att rätta till alltsammans. Det finns ju ändå bara två typer av människor; greker och de som önskar att de var greker. Kanske kan man lyckas ”grekisera” den här amerikanske pojken?"

En härligt färgstark feel-good film med en allvarlig underton. Ett extra plus för musiken. En film man blir glad av.

"A story set in the modern upper-middle class of India, where telecommunications and a western lifestyle mix with old traditions, like the arranged wedding young Aditi accepts when she ends the affair with a married TV producer. The groom is an Indian living in Texas, and all relatives from both families, some from distant places like Australia, come to New Delhi during the monsoon season to attend the wedding. The four-day arrangements and celebrations will see clumsy organization, family parties and drama, dangers to the happy end of the wedding, lots of music and even a new romance for the wedding planner Dubey with the housemaid Alice… "

Den tredje och avslutande filmen om Jack Sparrow behöver man faktiskt inte se alls …

"I den avslutande delen av Piratestrilogin följer vi återigen våra hjältar Will Turner och Elizabeth Swann i ett storslaget äventyr. De ger sig ut på det sju haven för att frita Jack Sparrow som är tillfångatagen på Davy Jones spökskepp "The Flying Dutchman". De navigerar sig fram genom stormiga hav och tar sig till exotiska Singapore där de möter den kinesiske piraten Sao Feng. Nu på väg till världens ände måste varje hjälte välja sida i slutstriden - och inte bara deras egna liv står på spel utan friheten för alla pirater!"

Det har inte blivit mycket film alls på sistone, men igår fick vi till en videokväll med kultklassikern Rymdinvasion i Lappland (också känd (?) som Terror in the Midnight Sun). Ja, jag vet inte vad jag ska säga … Man måste nog se den själv

"Ett ufo slår ner i ett vintrigt Lappland. Forskare drar norrut till Riksjärvi för att utreda. En ung kvinna kidnappas av ett stort hårigt monster med huggtänder. Samtidigt övervakar utomjordingar händelseutvecklingen. Odjuret anfaller samer och vetenskapsmän, som går till motattack med facklor och spjut. På Högfjällshotellet sjunger Brita Borg."

 En vacker, långsam, sorglig - och en riktigt, riktigt konstig film är "The Fountain". Men ändå bra! Och man lämnar salongen med en slags melankolisk hoppfullhet …

"I 1500-talets Spanien får Tomas drottningens uppdrag att söka efter källan till evigt liv. 500 år senare söker Tommy desperat ett botemedel för den cancer som sakta bryter ner hans älskade fru Isabel. Århundraren in i framtiden börjar sedan Tom långsamt greppa det mysterium som tagit upp hela hans väsen under ett millenium."

Har just kommit hem efter att ha sett Blood Diamond. En gripande film om människoöden i inbördeskriget i Sierra Leone och om att människor gör vad som helst för pengar (eller diamanter). Den är otroligt våldsam, men utan att skönmåla våldet. Men det är inget för den känsliga. Det var till och med personer som lämnade salongen. DiCaprio gör ytterligare en bra roll (den förra i Departed). Har han gått och blivit seriös på äldre dagar? Det starkaste porträtten är dock Solomon (Honsoun) och hans son.

"I inbördeskrigets kaotiska Sierra Leone under 90-talet får vi möta Danny Archer (DiCaprio), en sydafrikansk legosoldat och fiskaren Solomon Vandy (Hounsou). Båda är afrikaner men deras bakgrund är så olika de kan vara, tills ödet för dem samman i en gemensam jakt på en sällsynt rosa diamant som kan förändra deras liv. Under en fängelsevistelse får Archer reda på att Solomon - som har tagits från sin familj och tvingats jobba på diamantfältet - har hittat och gömt den ovanliga råstenen. Till sin hjälp har han Maddy Bowen (Connelly), en amerikansk journalist vars idealism fått sig en törn av bekantskapen med Archer. De två männen beger sig ut på en jakt genom ogästvänliga territorier, en resa som kan rädda Solomons familj och ge Archer den andra chans han trodde han aldrig skulle få."

Usch, jag hade ju verkligen tänkt vara mer postitiv och inte gnälla så mycket över jobbet, men det är ruskigt svårt när det är en kall måndagsmorgon, bussen inte kommer och det är möte hela förmiddagen när man väl kommer till jobbet.

I helgen såg jag den otroligt roliga filmen Office Space. Alla som arbetar på kontor kan nog känna igen sig i vis mån även om situationen i denna film såklart är helt skruvad. Men ångesten huvudpersonen i filmen känner när han står och ska öppna dörren in till kontoret kändes väldigt bekant i morse!

"Peter Gibbons just can’t seem to catch a break. His girlfriend is cheating on him, he has an obnoxious neighbor, and he’s completely miserable with his job as a small cog in a company called Initech. Then he visits a hypnotherapist, who dies just after putting Peter into a state of complete bliss. Free of worrying about making a living, he no longer feels the need to keep his job, just as the company is going through a massive downsizing. However, his new attitude only makes him more valuable in the company’s eyes, and his friends Michael and Samir are fired instead. Together, they scheme to plant a virus inside Initech’s computer system that will pull money into their own account."

Vi var och såg filmen Departed i helgen. En bra gansterfilm med strålande skådespelarinsatser från Jack Nicholson och Leonardo DiCaprio. Matt Damon är inte min favorit och är lite "platt" i sin roll. Trist bara att de inte kunde hitta ett smartare slut på en i övrigt väldigt smart film. Varning för splatter!

"Colin Sullivan är en gangster, som infiltrerar Bostons poliskår och Billy Costigan en polis, som gör samma sak - fast i den undre världen. När deras respektive täckmantlar riskerar att avslöjas, visar det sig dessutom att de är varandra på spåren."

Vi skulle gå på bio häromkvällen, men tappade sugen och hyrde en film istället.

Thank you for smoking är en smart film om tobakslobbyisten Nick som har förmågan att prata så att ingen kan värja sig för hans argument. Han lyckas att få rökning att framstå som nästan nyttigt

Smart, ironiskt, samhällskritiskt och väldigt roligt!

Vill man se en lättsam, obetydlig film som underhållning för att par timmar kan man välja The Holiday. Lite ojämn spelstil - Kate Winslet, Jack Black och inte minst Eli Wallac gör bra ifrån sig, men Jude Law och Cameron Diaz är ganska plastiga. Som julfilm betraktat är Love Actually mycket bättre. Men det är en söt bagatell. Varning för det alltför sockersöta slutet!

Såg filmen om Marie Antoinette häromdagen. Jag gillar ju kostymfilm och detta var en verkligen en kostymfilm av sällan skådat slag. Kombinationen av (inte helt tidsenligt) 1700-talsmode och 80-tals musik i pastellig Versailles-miljö var verkligen en njutning. Storyn kommer kanske i andra hand, men det som är slående är den genomgående känslan av ensamhet och utanförskap mitt i allt överdåd.

Jag tror att Babel kan vara årets bästa film. Skickligt berättad historia om lagen om alltings jävlighet, den totala hopplösheten och brist på kommunikation. Otroligt starkt!

"Babel är en stark film som väver ihop fyra olika tragedier på tre kontinenter på ett imponerande sätt. Filmens titel syftar på Babels torn och språkförbistringen i Första Mosebok, kapitel 11. Försöket att bygga ett torn till himlen för att göra människornas namn känt bestraffades av Gud med att människor inte kunde förstå varandra. Runt om i världen fick människor olika språk. Övermodet skulle bestraffas. Tornet byggdes enligt Bibeln i Babylon (dvs nuvarande Irak). Ordet babbel kommer förresten ifrån hebreiskans Bã bhel ("Babylon") och bã lãl ("att förvilla"). Tornet finns dock inte, det enda bestående är språkförbistringen. Ovanligt nedtonat och skickligt spelar Brad Pitt och Cate Blanchett det gifta paret i Marocko. I samma land bor två unga muslimska bröder ute i öknen. I den tredje delen som utspelar sig i USA får vi följa en mexikansk barnpassare i en rik familj. Fjärde delen berättar om en ung japansk tjej som är dövstum. Babel är en skickligt sammanvävd berättelse om människors oförmåga att förstå sina närmaste. Det är inte så mycket berättelsen en distans mellan länder utan mellan människor. Tragedierna som sakta kommer fram till ytan på olika sätt griper tag i en och får en stark effekt i kombination med de andra berättelserna. Varför förstår vi varandra så dåligt? Anstränger vi oss inte tillräckligt? Vill vi inte förstå?"

Har precis kommit hem efter att ha sett "Efter bröllopet". Vilken fantastiskt bra film! Flera av mina favoritskådespelare och väldigt gripande. Och inte skadar det att Mads är så snygg