Västmanländska i skåne

Nu har tackkorten även nått ut till vännerna som bor utomlands, så nu kan jag lägga ut det på begäran. Vi ville ju att gästerna skulle få det först.

Vi gjorde även ett webbalbum med fler foton från bröllopet (det kan man se här) och en gästbok (här) med bilder på alla våra härliga gäster.

Ulrica Lejbro

och

Mattias Nilsson

vigdes den 21/7 på

Bjerreds Saltsjöbad.

Tack alla!

Nu är tackkorten postade

Tackkorten. Alla foton är monterade. Alla små lappar med monogrammet klistrade. Vi trodde vi skulle orka skriva dem igår också, men det var för optimistiskt. Men snart så kommer de i en brevlåda nära dig …

Sedan blev det dag att sätta sig till bords och avnjuta bröllopsmiddagen:

Allt var myckt gott och trevligt och under middagen sjöngs det mycket och det hölls fler fina och roliga tal. Vår toastmadame hade jobbat stenhårt för att det skulle bli en rolig fest och hade hittat på massor av upptåg. Gästerna fick bland annat svara på frågor om brudparet och bygga partyhattar.

Vi fick också svara på frågor i skoleken - vi fick ställa oss med ryggarna mot varandra, ta av oss skorna och byta med varandra så att vi hade en av varje sort. Sedan ställde toastmadamen frågor och vi fick visa vem av oss påståendet/frågan stämde in bäst på genom att hålla upp "rätt" sko.

Sedan fick vi en utmaning där jag skulle räkna (inte min starka sida) och min man pyssla ihop ett halsband (inte hans starka sida) och se vem som klarade utmaningen först.

Mellan efterrätten och tårtan öppnade vi paket. Oj, vad många fina och påhittiga presenter vi fick. Många upplevelser och saker som gick att äta och dricka - precis som vi hade önskat oss

 (foto: Ingrid)

 (foto: Christer)

Och efter middagen var det ju såklart dags för bröllopsvals. Vi hade glömt bort precis allt vi lärt oss på danskursen och dansade någon dans som ingen känner till. Men kul var det!

Sedan blev det dans, fest, prat och nattamat - till och med bad och bastu för vissa - resten hela natten. Det var två mycket nöjda nyblivna äkta makar som lämnade festen och smet iväg längs bryggan så småningom. Jag visste inte var vi skulle sova, men taxin stannade vid Grand Hotel där vi hade ett mysigt rum. Maken hade varit där tidigare och lämnat övernattningsväska och fixat med blommor på rummet

Ja, så blev det ju den 21 juli till slut och vår stora dag. Jag sov förvånansvärt gott på natten innan - kanske var det allt ståhej med cykelolyckan som tog ut sin rätt. Men jag vaknade en gång tidigt, tidigt på morgonen och hörde ur det fullständigt vräkte ner regn utanför fönstret! Jag svor lite för mig själv, men somnade om. När väckarklockan sedan ringde så hade det slutat regna, men det var riktigt grått och trist. Jag pussade lite på min blivande som skulle försöka sova länge och försöka pigga på sig efter smällen dagen innan. Själv traskade jag iväg till frisören där barndomsvänninnan och tillika toastmadamen mötte upp. Dryg en timme senare hade mitt tunna, spikraka hår förvandlats till en fin festfrisyr.

 (foto: Malin)

Men så krävdes det ju också 63 hårnålar och försvarliga mängder hårspray för att få till det.

 63 stycken hårnålar fick min nyblivne man plocka ur frisyren på bröllopsnatten!

Efter en kopp kaffe traskade vi hem igen för att börja piffningen. Lite stök först när några gäster ville titta på lägenheten och mina föräldrar kom för att hämta blommorna som skulle pynta bryggan, men sedan fick vi lite ro för sminkning, piffning, en lätt lunch (som ingen av oss var sugen på) och påklädning. Min mamma lämnade en ring som varit min mormors mammas vigselring som jag fick ha som "något lånat".

Fast vi hade så lång tid på oss så blev det stressigt mot slutet och ännu värre blev det när våra vänner som skulle fotografera ringde från parken och undrade var vi var - och vi som trodde de skulle hämta oss! Men det löste sig och strax efter två var vi i full gång med fotograferingen och uppehållsvädret höll i sig. Då började nerverna släppa lite och det kändes mysigt och förväntansfullt. Och det var först när vi kom dit som vi insåg att vi liksom hade "glömt" att titta på varandra och sett hur stiliga vi var  Förhoppningsvis fick vi också några fina bilder som jag kan visa senare.

Tillbaka hemma igen gjorde vi ett nytt försöka att äta lite, bättrade på frisyrer och sånt, anförtrodde ringarna åt min bror (som tillsammans med in blivandes syster skulle ha koll på ringarna när det blev så dags och vara vittnen) och sedan dröjde det inte länge innan min far kom och hämtade oss för att köra ut oss till Bjärred.

Bjerreds Saltsjöbad ligger allra längst ut på en lång, lång brygga (ca. 1,2 km), så vi hade uppmanat gästerna att vara i god tid för att hinna ut i tid så att vi skulle slippa bli omspurtade av sena gäster under inmarschen. Men för att det skulle hända något på bryggan också så hade vi placerat ut några "stationer" - först hälsade toastmadammen välkommen och delade ut små kitschiga flaskor med såpbubblor, sedan kom man till en station där det fanns engångskameror och en uppmaning om att gästerna skulle fotografera sig till brudparets gästbok och den tredje stationen var en korg med block och pennor och burk där man kunde lägga en lapp med en hälsning eller några kloka ord till brudparet.

Själva stog vi i skogsbrynet vid stranden och spanade ut mot bryggan för att se om alla gäster hade hunnit ut och att vi skulle få klartecken från toastmadamen. Det var pirrigt och nervöst, men ganska skoj att stå där och smyga. Och förbipasserande såg ganska förvånade ut över att se ett brudklätt par stå och gömma sig i buskarna  Först såg vi min far halta ut på bryggan, och lite senare såg vi toastmadame spurta ut. Men sedan såg vi min bror komma på en flakmoppe - påväg in mot land igen! Jag var helt säker på att han hade glömt ringarna! (men sedan fick vi höra att det var lilla pappa som glömt kameran i bilen och inte orkade gå hela vägen tillbaka med sin onda fot, så brorsan gjorde en akututryckning). Men han kom tillbaka igen och vi fick OK från toastmadamen att börja gå. Hon avledde i sin tur gästernas uppmärksamhet från bryggan genom att informera om praktiska detaljer så att vi hann ut en bit innan vi blev upptäckta. Där bryggan delade sig stog min svägerska och väntade i sin vackra folkdräkt.

 (foto: Tina)

Hon skulle spela in oss den sista biten och hade dagen till ära komponerat en egen brudmarsch till oss.

Det var fantastiskt att gå igenom den lövade grinden som våra föräldrar hade fixat och ut på soldäcket där alla våra vänner och våra familjer hade samlats. En otroligt härlig känsla! Och längst där framme stog vigselförrättaren. Hon gjorde en fantastiskt jobb och vår vigsel blev personligt, mysig och lagom lång - så att vi hann förstå att vi blev gifta Efter några vackra välkomstord läste vår toastmadame en dikt och sedan spelade min svägerska ytterligare ett stycke. Vigselförrättaren citerade en kärleksdikt av Maria Wine och läste sedan "Profeten-Om äktenskapet". Och sedan började sjävla vigselakten. Alla inblandade sa ja på rätt ställe, ringarna kom på utan att ramla mellan plankorna ner i vattnet och vi kom ihåg att pussas Och mitt under vigseln så tittade faktiskt solen fram en liten stund. Ja, det var perfekt!

 (foto: Tina)

Och sedan blåstes det såpbubblor och grattades.

    (foto: Calle)

Och så dracks det champange.

    (foto: Calle)

Ja, och sedan blev det ju middag och fest!

Resultatet från keramikkursen på möhippan blev så här:

Och nu finns det mer bilder att titta på från möhippan om man klickar på länken.

Ja, och jag lyckades fixa till en bukett ändå.

En annan sak som vi kanske inte heller hade räknat med var att vi skulle cykla omkull dagen innan vårt bröllop! På väg för att hämta blommorna till brudbuketten råkar vi ut för en crash - styrena hakar i varandra och vi dyker rakt ner i asfalten. Själv klarar jag mig med en sträckt gumpmuskel och några snygga skrapsår på knä och armbåge, men min blivande var ganska illa däran. Han knäckte till både axel och handled och fick dessutom ett jack i huvudet (ja, för vi är korkade nog att inte använda cykelhjälm!) som blödde väldigt mycket. Han var dessutom vit som ett lakan och hade svårt att se och röra sig först, men det gick som tur var över snabbt. Jag fick absolut inte ringa ambulans utan vi ringde mina föräldrar som snabbt lyckades ta sig dit och skjutsa hem oss och sedan hämta våra tillknycklade cyklar. Dramatik på hög nivå. Vi var lite oroliga för att jacket i huvudet egentligen borde sys, men min blivande ville inte åka in på akuten - "tänk om de rakar av håret för att sy". Ja, och det är klart - det hade ju inte varit så snyggt på bröllopsfotona! Men jag ju gift mig med honom ändå - med halvrakat huvud om det hade varit så!

Som tur var hämtade han sig snabbt och var mest ledbruten och omtumlad. Helt plötsligt kändes ju vädret som ett mindre problem.

Lagen om alltings jävlighet kan verkligen slå till. Torsdag - strålande sol! Fredag - strålande sol! Prognos för lördagen - mulet och skurar

Och vi som ska vara utomhus både för fotografering och vigsel …

Vissa problem i samband med bröllopet hade vi kanske räknat med, men andra saker kan man liksom inte förutse. Som att min kära far några dagar innan bröllopet råkar tappa ett väldigt, väldigt tungt brunnslock på sin fot. Det gjorde ont såklart och foten svällde upp och blev stor som en fotboll och gick inte att få in i någon sko! Barfota eller i rullstol - bara han kommer tänkte jag. Men problemet var inte bara skobeklädnad, utan att komma ner till Skåne över huvud taget. Foten skulle naturligtvis vila och helst hållas högt. Mina föräldrar bor 60 mil bort. För att lösa sovplatsproblem och för att kunna fortsätta sin semester skulle de ha med sin husvagn ner till Skåne och det är ett så stort ekipage att man måste ha körkort för tung lastbil för att få ratta det. Och det har bara min lilla pappa. Annars kunde han ju ha legat bekvämt i baksätet hela vägen medan mamma och syrran turades om att köra. Men så icke. Alltså blev det världens långsammaste nerfärd med paus en gång i halvtimmen för att vila foten. Och den planerade grillkvällen på torsdagen för att alla föräldrar och syskon skulle mötas blev inte riktigt som vi hade tänkt. Men ner kom de till slut och alla hann i alla fall åtminstona hälsa på varandra. Det är ju trevligare om de känner igen varandra där ute på bryggan

Så blev vi gifta. Det var en fantastiskt dag! Alla inblandade sa ja på rätt ställe

Mer om det när vi kommit hem från Gotland.

Imorgon är det alltså dags  Då hoppas jag att vi blir ordentligt gifta. Håll en tumme för oss och för vädret imorgon!

En sista invägning före den stora dagen visade minus 9,4 kilo varav 4,2 sedan i februari. Det har tagit låååång tid och varit mycket "två steg fram och ett tillbaka". Jag hade såklart hoppats på 10 kilo jämnt, men man ska väl inte vara så hård mot sig själv?

… men idag var vi och provsmakade meny till festen på lördag. Ja, eller de delar av den som vi var osäkra på. Bättre sent än aldrig sägs det ju!

Så nu är de sista detaljerna kring det klara och vi lyckades till och med knåpa ihop en ganska vettig bordsplacering under kvällen. Check!

Min lilla mamma kämpar på med en sjal som jag ska ha i reserv om det blir lite kyligt ute på bryggan. En himla massa virkade blommor blir det. Igår fick jag ett mms - bara 27 kvar ….

Lite småfix så här fem dagar innan - hämta linser, köpa en bra deodorant, en miniflaska med hårspray och ett pärlemo-nagellack. Jag bryr mig nämligen inte om att matcha det med brudbuketten som vissa bröllopstidningar rekommenderar. Varken grönt eller gult nagellack är så snyggt tycker jag

Ja, då har jag fixat linser också så att jag slipper glasögonen på bröllopet (lite fåfängt, jag vet). Menyn är också bekräftad nu så i helgen ska vi färdigställa festprogramen. Långsamt faller bitarna på plats.

Ett bra trick för att får skor bekväma ska vara att gå in dem med blöta stumpor. Idag jobbar jag hemifrån så då kan man ju passa på att testa tricket på bröllops-skorna. Inte är det snyggt precis

Har också passat på att prova brudutstyrsel och slå in morgongåvan, nu när den blivande inte är hemma.

Det är ju inte utan att man börjar bli lite nervös för att det aldrig ska sluta regna. Vi som ska ha vigseln utomhus …

Funderar på att investera i ett sånt här som lite back up, men det står ju inte heller emot sånt här hällregn.

Idag träffade vi vigselförrättaren Monica. Hon var så varm och trevlig! Det känns mycket bra.

Och min blivande har lyckats få tag på nåt snyggt att ha på sig han också.

Jo, som sagt. Lördagen var vikt åt att vara flytthjälp åt vänner och vi gick därför upp i ottan och iklädde oss ändamålsenliga kläder. Vi skulle få skjuts av andra vänner och begav oss därför mot deras garage. När garagedörren öppnades så hoppade mina tjejkompisar ut

Jag var totalt oförberedd och hade verkligen inte misstänkt något, så det tog en bra stund innan jag hann ställa om hjärna. "Nämen, nämen - vi ska ju bära kartonger …" var det enda jag kunde stamma fram. Hämtade mig nog för att köra en kramrunda och det var roligt att se gamla och nya vänner tillsammans och det värmde lite extra att barndomsvännen och min syster hade åkt 60 mil för att kunna vara med.

Sambon - som naturligtvis var invigd i planen - skrattade gott.

MEN! - sekunden senare störtade killgänget fram från en buske bakom garaget och snodde med sig honom. Han var förvånad och jag också för ingen hade vågat riskera planen genom att inviga mig.

Sedan blev jag ivägkörd i bil. Det är ju inte utan att det är lite läskigt att inte ha någon aning om vad som ska hända, men jag hoppades ju att det skulle vara något trevligt. Och efter en kopp kaffe så visade det sig att den första aktiviteten var en Matkaravan på Möllan.

Otroligt mysigt och gott! Med hjälp av vår duktiga guide Hanna fick vi lukta och smaka på mat från olika hörn av världen och jag fick i uppdrag att på varje ställe få med mig nåt som vi sedan skulle ha till en picknicklunch. En extra bonus var att få träffa det enormt trevliga grekiska paret som varit gifta i 35 år och jobbat tillsammans i 28 år i en butik som inte är mycket större än en skokartong. Det är nog äkta kärlek!

Färden gick vidare till den vackra Alnarpsparken där picknicklunchen intogs - smarriga ostar, rökta musslor, vindolmar, tzatsiki, räkor, gott sesambröd, jorgubbar, melon, dadelhonung, märklig torkad frukt - och så klart bubbel! Kan det bli bättre?

Sedan vände vi tillbaka mot Lund där vi skulle träffa en man vid namn Douglas. Nu blev jag lite nervös - kunde det vara nåt naket inblandat? Kroppsmålning kanske? Men det visade sig att Douglas var keramiker och vi skulle alla få prova på att dreja. Det är något jag alltid har velat testa - så himla bra! Och härligt kul och kladdigt var det (här kom de oömma flyttkläderna väl till pass). Med Douglas hjälp lyckades jag få till en skål och en vas som sedan kommer att glaseras och eventuellt överräckas som present åt min blivande.

Tiden går så fort när man har roligt, men efter tre timmar var det dags att sluta och färden gick återigen mot Malmö. Tyvärr blev vädret sämre så istället för bad och fika på stranden fikade vi hemma hos en av vännerna som bor i Bunkeflo. Under fikat fick jag ett par uppdrag. Alla hade köpt ett par trosor som representerade dem och jag skulle gissa vem som köpt vilken trosa. Inte så lätt faktiskt, men väldigt kul! Och alla trosor var i min storlek så nu har jag förnyat trosförådet rejält

För att se om jag kände min blivande väl till utseendet fick jag också försöka pricka in  rätt öga, öra, fot och hand bland en mängd olika bilder. Jag lyckades med öra och öga, men inte med hand och fot. Men det är klart - vem skulle vilja kännas vid sådana håriga hobbit-fötter!

Och sedan dyker det upp en professionell kock i huset som är där för att guida oss genom tillagningen av en delikat tvårätters middag. Jag blev utstyrd i skjorta, förkläde och en käck kockmössa! Resultatet blev tuppbröst med krämig risotto och primörer samt chokladmousse med rabarberkompott och jordgubbssmootie. Mums!

Flera uppdrag under kvällen var att gissa vad min blivande hade svarat på ett antal frågor om mig och oss. Det spelade alltså inte någon roll om det han hade svarat var rätt eller fel, utan jag fick rätt om jag lyckades gissa vad han hade svarat. Det här klarade jag ganska bra, men några var riktigt kluriga - hans första intryck (jag trodde inte han hade fått så värst mycket intryck eftersom vi sågs max 10 minuter och sedan inte igen förrän efter ett år), vilken superhjältinna han tyckte att jag var (en korsning mellan Cat Woman och Nalle Puh) eller vilken av hans saker som jag tyckte illa om men stog ut med för hans skull (hans fula träningbyxor, men dem står jag faktiskt inte ut med!). Eftersom jag gifter mig med en civilingenjör fick jag också ett lite mer tekniskt uppdrag - att bygga ihop en fläkt som skulle drivas av en generator och batterier. Det gick ganska bra, men jag lyckades sedan dra av en sladd till generator så det gick inte att bygga den andra grejen som skulle driva en liten lampa. Och som sista uppdrag fick jag göra en partyhatt - något som är en gammal korridorstradition på kräftskiva och som sedan min blivande har forsatt att plåga sin gäster med även på senare år.

Ja, så ni förstår vilken bra dag det var. Mycket mat, roliga aktiviteter, lagom med uppdrag, lite bubbel och vin (och en giftig drink som barndomsvännens man bidrog med), inga pinsamheter, många skratt, goda vänner! Perfekt!

Vid tvåtiden kom jag hem till min blivande som luktade som att han hade blivit marinerad i grillrök (han hade bl.a fått utföra manliga femkampsövningar i Häckeberga och lagat mat över öppen eld) och det var två mycket trötta, men mycket glada personer som till slut ramlade i säng.

Så tror man att det är en vanlig lördag, att man ska hjälpa kompisar att flytta. Man muttrar lite om att det är alldeles för tidigt att gå upp klockan åtta på en lördag, men tänker att man kanske kan sova lite sen när flyttandet är klart. Och så plötsligt så hoppar det fram en massa trevliga tjejkompisar ur ett garage! Japp, jag är hippad!

21 dagar kvar! Gulp!

Men nu är tårtan beställd. Det blir en choklad- och passionsfruktsmoussetårta. Verkar urmumsig!

Idag var vi och slutprovade vigselringen. Den blir så fin!!! Hämtning nästa fredag.

Och här, i den här påsen, ligger min brudklänning:

Idag är det exakt en månad kvar. Hu!

En bild på det fina halsband som min syster har gjort åt mig och igår hittade jag matchande örhängen. Halsbandet blir "någonting nytt".

Mitt "något lånat" blir mormors gamla aftonväska från 50- eller 60-talet. Så den kan ju var "någonting gammalt" också.

Ja, uppdatering av läget. Det mesta under kontroll tror jag. På onsdag är sista anmälningsdag. Och då ska jag även prova klänning. Lilla mamma är på besök så hon för också följa med. Man kan se en skymt av klänningen i senaste numret av "Allt om bröllop".

Underkläder är inköpta. Måste bestämma mig för om man måste ha nylonstrumpor eller om man klarar sig utan …

Jag har ju avhållt mig från att bridezilla mig här på bloggsidan, men nu kan jag väl knappast förneka längre att vi planerar bröllop. Japp, så är det - i slutet av juli är det dags.

Vigseln och festen blir här på Kallbadhuset i Bjärred.

Läget känns rätt så bra under kontroll. Mat och dukning och allt sånt fixar de på Kallbadhuset. Vi har hittat ett band som verkar bra och vi har en bra fotograf. Ceremonin är väl inte 100% klar, men jag tror det mesta faller på plats i helgen och vigselförrättaren verkar jättegullig. Klänningen är beställd (har ingen bild på den så jag kan inte visa) och jag har hittat skor.

För dem som inte har gjort kopplingen tidigare så är alltså det ivriga bukettskapandet en slags förberedelse för att jag ska knåpa ihop min brudbukett. Hoppas jag inte får panik där dan innan för att den inte blir tillräckligt fin bara …

Håret är annars det största problemet tycker jag. Jag har ju inte särskilt långt hår och inte särskilt mycket över huvud taget. Kanske kan nåt enkelt med bara en blomma passa.

Vad den blivande ska ha på sig är hans bekymmer, men en snygg kostym är ju aldrig fel. Kanske med en väst till.

Nån tårta har vi inte beställt än. Jag ville gärna göra den själv, men eftersom det första försöket slutade med att vi behövde ta till yxa och stämjärn för att få ur tårtan ur formen så är det kanske itne nån bra idé. Sedan var på på en tårtfyllningsprovning, men blev lite besvikna. Ska ta tag i det snart igen.

Och så här ser inbjudningarna ut.