Jag blev sugen på att läsa Thomas Engströms Mörker som gör gott efter att ha läst om den hos blogg_bohemen. Och den fanns på reabordet på Åhléns här också. Jag gillade den här boken skarpt! Ja, om man bortser från det väl tillrättalagda slutet som kändes lite onödigt. Men språket är fantastiskt. Engströms beskrivning av huvudpersonen på första sidan är ju bara suverän: "Det är en fet karl, en sur jävel. Mörkt skägg, vit hy, ögon som svarta blommor efter en vecka i lösningsmedel." Det är alltså huvudpersonen Tobias Ekman - en medelålders svensk universitetslärare sedan länge bosatt i Boston. Han är något av en enstöring, men en dag dyker en tonårig pojke upp hos honom och påstår att han är Tobias son. Det som händer berättas ur tre olika personers perspektiv, men lika rappt och med samma svarta humor. Engströms bok är en synnerligen trevlig bekantskap och min favoritkaraktär är en av Tobias få vänner - kollegan Steinowsky.
Ett citat till: "När man dricker kaffe ger man sig själv andrum. Och det är ett vackert ord, kaffe, särskilt på svenska."
