Västmanländska i skåne

Fläderblommor får mig att tänka på den snälla gamla damen som jag bodde granne med förut. Hon kokade supergod flädersaft och gav bort. Hoppas allt är bra med henne nuförtiden.

Oj, vad skoj! En ny bokutmaning från *Malin*. Jag sackade ju av från bokfemman lite mot slutet, men nu är jag på igen.

"Första bokstaven ut blir W. Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort."

Författaren får bli Kjell Westö. En finlandssvensk författare som fler borde upptäcka. Vådan av att vara Skrake är nog min favorit.

Boken är Wuthering Heights av Emily Brontë och den behöver väl knappast förklaras

 (någon som vet vad den heter?)

Inte goda

Tror jag har börjat fatta det här med att slappa nu. Idag ägande jag hela förmiddagen åt att kolla på Gilmore Girls i pyjamasen. Kom inte kläderna förrän halv två när en föräldraledig vän ringde och frågade om jag ville komma ner på stan och fika.

Uppdate: alla hänvisningar till att jag skulle vara en svensk Martha Stewart tycker jag är helt oförtjänta.

 (ett lavendelfält i rabatten utanför vårt hus)

Marie Hermansson är en favorit så jag ställde mig på kö på hennes senaste roman Svampkungens son på bibblan. Och igår hade den kommit. Hemma var det strömavbrott, så jag tänkte att jag lika bra kunde sitta kvar på bibblan en stund och läsa och på en och en halv timme hade jag läst ut boken. Den handlar om Gunnar, som växer upp tillsammans med sin far, en känd svampexpert och kvinnotjusare. De bor ensamma i en enslig stuga ute i skogen, men varje söndag under svampsäsongen kommer grupper med kvinnor för att delta i faderns populära svamputflykter. Gunnar har inte samma tur hos kvinnorna som sin far och när den förtrollande Madeleine dyker upp på en svamputflykt blir Gunnar blir galen i henne, men hon faller istället för fadern och de gifter sig. Porträttet av Gunnar som står i skuggan av sin far och åtrår sin styvmor är skickligt berättat. Boken är lättsam och underhållande, men kanske inte lika stark som Musselstranden eller Mannen under trappan.

Jag är djurvän - egentligen. Men jag gillar inte fåglar så där värst mycket. Och just nu skulle jag inte ha något emot lite jaktsäsong på de förbaskade måsar som bor på taket på idrottshallen precis bredvid oss och som väcker oss alldeles för tidigt varje morgon (och dessutom gillar att bajsa på vår bil). Och vad gör de dumma fåglarna inne i centrala Lund, på taket till en idrottshall??? Det är en mil till havet och långt ifrån närmsta annat vattendrag. Har de inte fattat att de är sjöfåglar?!?

Dagens blomma får bli rosorna som maken kom hem med idag.

Jag fick Torbjörns Flygts nya roman Himmel i present av mina kollegor när jag gick på föräldraledigt. I helgen har jag avnjutit den på soffan. I Himmel möter läsaren flera olika människor med väldigt olika bakgrund och med olika livsöden, men som alla berör. Det "lyckade" överklassparet, den misshandlade invandrarkvinnan, familjen som faller sönder på grund av spelmissbruk - alla är omsorgsfullt, nästan kärleksfullt, porträtterade.

På baksidan står det: "De lever i samma stad. Då och då stöter de ihop. Att säga att deras vägar korsas vore att ta i. Så ser det inte ut i livet. Men de bor ju faktiskt under samma himmel. Och ibland får de syn på den."

Så är boken. Vemodig. Men med en strimma hopp! Och riktigt bra läsning.

• Blogga
• Lämna/hämta böcker på bibblan
• Äta glass
• Hämta spännande paket på posten/posta paket till brorsdottern
• Fika med väninnan från Anderlöv som hittat till Lund
• Påbörja projekt: städa vindsförråd

Usch, det är ju förfärligt ansträngande med semester/"i väntan på bebis"-ledigt

Ja, midsommar i år firades utan stora åthävor. Och vädret gjorde ju inte att man blev så sugen på större utflykter heller. Vi var hembjudna till vännerna i Dalby där det blev en traditionell - men oj så smarrig  - midsommarmiddag och en lugn kväll med mycket barnfokus (tre småtroll på plats och ett på gång). Någon dans kring midsommarstången blev det inte. Det här var nog det närmaste vi kom:

 (herrarna inspekterar äppelbeståndet)

Jag orkade inte binda någon krans, men fick dit en liten blomma i håret i all fall. Andra hade gjort sig midsommarfina i blåbärsmössa:

Även på midsommardagen var vädret lite ostadigt, men på eftermiddgen sken det upp lite och vi tog oss en cykeltur. I Lund har tekniska förvaltninen storsatsat på att informera om miljövänliga transporter och till och med knackat dörr för att informera om cykelvägar, kollektivtrafik och annat. I samband med det fick vi en väldigt trevlig broschyr med tips på lämpliga cykelturer i Lund med omnejd och det var en av de rundorna (en lite kortare) som vi testade. Inte så tokigt sätt alls att upptäcka sin närmiljö på. Vi hamnade t.ex. i den lilla, lilla byn med det inte helt rättvisa namnet Stora Råby där de har söta gårdshus och en pyttekyrka att titta på.

Resten av helgen tillbringades till stora delar på soffan tillsammans med en bok och de här :

 (smarriga praliner från Peter Beier som jag fått av mina söta kollegor)

Maken ockuperade datorn hela dagen igår, så jag kom inte åt att blogga. Men å andra sidan kan det ju vara skönt med en nästan datorfri helg också. Blombilden jag hade tänkt lägga ut var dessa nästan överblommade pioner från vännernas trädgård.

(jag är medveten om att det är lite pensionärsvarning på blombilderna, men de är så tacksamma att fotografera och de är ju så vackra - I can’t help myself!)

Det var ju egentligen meningen att maken skulle se till att vasen från möhippan alltid hade en blomma i sig, men man får väl inte vara sämre än att man kan fixa saken själv.

Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver är kanske en bok som man inte ska läsa när man är gravid. 16-åriga Kevin skjuter en dag ihjäl nio personer på sin skola och i brevform berättar sedan hans mamma om hans barndom och hur hon ända sedan han var bebis har misstänkt att något inte står rätt till med honom. Hon har aldrig blivit trodd, men breven ge henne chansen att berätta sin historia utan att bli avbruten. Hon beskriver sin son och dennes uppväxt på ett naket och osentimentalt sätt. Hon lämnar ut sig själv och sina upplevelser av att vara otillräcklig i mammarollen, funderar över skuld, ansvar, om ett barn kan vara ont från födseln och om man som förälder måste älska sitt barn. En stark berättelse med en - för mig - oväntad vändning på slutet.

(jag bestämde mig för att ge up Kafka och istället ägnat mig åt lite annan slags läsning här.)

Romanen Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius blev jag nyfiken på när jag hörde honom prata om den på Svenska barnboksinstituet när han debuterade. Men det blev aldrig av att jag läste den. Men efter en påminnelse hos Fröken Nina lånade jag den på bibblan och slukade den på nolltid. Den är klassificerad som roman och står på ungdomsavdelningen, men är kanske mer - precis som Nina säger - som en lång kärleksdikt och det är en bok som inte bör lämna någon oberörd oavsett ålder. De korta kapitlen som beskriver kärleken mellan Morris och Betty är sparsmakat formulerade och de väl utvalda orden träffar mitt i prick. Annorlunda, vacker och oj, så bra!

Äsch, man ska ju inte vakna så här dags på midsommardagen. Möjligen ska man ha varit på fest och komma hem vid den här tiden …

Önskar er alla en glad midsommar!

Dagens blomma blir passande nog gräslök.

Fikabröd är ju bra att ha hemma på sommaren. För att göra det hela roligare och för att få lite andra sorter än samma gamla vanliga hade vi bakdag idag. Alla bakar olika saker och så delar man på resultatet och får med sig flera sorter hem.

Idag blev det bondkakor, kanelbullar, syltbollar (eller blåbärsbröst), sesamkakor och två systrars havrekakor.

Ja, igår tog jag mig en sväng över sundet. Det var en solig och varm dag och Köpenhamn är alltid trevlig att strosa runt i. Förutom några mindre trevliga stirrningar så kunde jag i lugn takt titta på folk - t.ex. de väldigt kraftigt sminkade ryskorna som kom ut från Gucci-butiken iklädda päls trots säkert 20-gradig värme eller de medelålders paret som sätter sig bredvid mig på bänken och tar upp en påse hårdkokta ägg ur väskan som de börjar mumsa i sig. Lite shopping blev det förstås - förutom den efterlängtade väskan så blev det även en Gilmore Girls-box, en liten present till brorsdottern som snart fyller två år. Och som en liten extra bonus hittade jag isländska smaskigheter på en mataffär.

Denna lilla oanseliga blomma ska förhoppningsvis ge oss smarriga cocktailtomater senare i sommar.

Dagens blomma får bli detta blomsterhav som jag fotade på ett torg i Köpenhamn idag.

Nu är snart alla gifta, så det blir kanske inte så många fler brudbuketter att binda. Men lite fina sommarblommor att titta på när jag går här hemma kan man ju ändå unna sig.

Med anledning av det förra inläget kom jag på det hemska som utspelade sig i morse. Klockan 06.59 ringer telefonen. Yrvaken (efter att ha lyckats somna om efter toabesöket kl. 5 och dessutom inte vaknat när makens väckarklocka ringde) svara jag och får en inspelad röst i örat: "Detta är ett inspelat meddelande från Telenor. Du har fått ett textmeddelande. Det kommer nu att läsas upp för dig". Följt av ett meddelande och ett telefonnummer som jag inte hade sinnesnärvaro att anteckna.

Snälla Telenor - varför gör ni på detta viset? Kan inte SMS:et gå till min mobil som det brukar? Och om ni nu måste ringa upp - varför kl. 06.59!!! När det ringer vid den tiden på dygnet så tror jag alltid att något hemskt har hänt.

Vilket meddelandet var? "Grattis till din första dags om hemmafru". Är det någon som vill kännas vid att de har skickat det?

Jaha, och är sitter jag och väntar på fönsterputsmannen. Hur hemmafruaktigt är inte det? Möjligen är det ännu mer så att putsa dem själv då kanske. Men nu är jag faktiskt ursäktad av att vi bor på 2:a våningen och har fönster som inte går att öppna. Och det känns lite som att utmana ödet att vingla på någon stege i mitt nuvarande tillstånd.

Uppdate: det tog fönsterputsmannen en halvtimme att putsa våra 10 fönster. Det hade tagit mig en hel dag och massor av svordomar.

Jag var inte så imponerad av Eragon som bok, och filmen var kanske inte heller övertygande. Om man tycker att handlingen går i ett rasande tempo i boken, så är det ingenting mot filmen! Här har man bara tagit med snyft- och actionscenerna. Och då hjälper det inte att en av mina favoritskådespelare - Robert Carlyle - är med.

   (särskilt snygg var han ju inte i filmen heller …)

 (taklök på Jenny Strands blomsterskola i Oxie)

Dagens flipp

• Jag  hann cykla hem från stan innan åskregnet drabbade med full kraft

Dagens flopp

• Cocolate Dream på McDonalds - till och med för mig som älskar sött och choklad så blev det för mycket med smulig brownie och mängder av chokladsås.

Med tidningen Hennes fick man pocketen Swing it! av Linda Unnhem. Den handlar om Lars som arbetar som dagmamma åt sin systers barn i väntan på att slå igenom som författare. Han är ganska nöjd med sin lugna tillvaro när hans flickvän föreslår att de ska testa en trekant , och samtidigt får han veta att kompisen anänder Lars bild för att sexchatta på nätet. Båda förhållandena ställs på sin spets och slutet är kanske inte så förutsägbart som man skulle tro. Men det är ingen bok som lämnar några bestående intryck och jag tror att den får åka i påsen till Erikshjälpen direkt.

Oj, jösses vad det haglar utanför mitt fönster!

 (jättelavendel - även den på vår balkong)

Planen är att vi gradvis ska omvandla vårt arbetsrum till barnrum. Först blir det bara en liten hörna som blir barnets (de tar ju inte så stor plats), men för att få plats med lite mer förvaring och annat så gör vi en liten omorganisation. Ett outnyttjat väggutrymme ovanför skrivbordet blir välorganiserat (?) utrymme för pärmar och annat. Så här såg det ut hos oss igår:

 Före

 Visualisering av hur den ska bli (observera att all tyngd balanserar på papperskorgen underst)

 Efter

Även om veckan som gått (och egentligen hela maj-juni) har bestått av übermycket jobb och varit kämpig så har det också varit trevligt. Mitt i all stress så har jag hunnit luncha med flera av mina trevliga kollegor, fått många goda råd och uppmuntrande ord på vägen och blivit uppvaktad med omtänksamma presenter. Jag tror inte att jag kommer sakna jobbet alls, men en hel del väldigt trevliga personer. Det är sådant jag måste komma ihåg när jag ibland beklagar mig över mitt arbete (för jag ska väl tillbaka förr eller senare). Förhoppningsvis håller man väl någon slags kontakt under den här tiden, men det blir ju annorlunda när man inte ses varje dag.

Så klarade jag sista dan på jobbet också!

Jo, alltså - jag läser ju ungefär lika mycket som vanligt, men jag har liksom inte orkat skriva nåt om det jag läst. Kanske för att böckerna jag tuggat i mig på sistone inte har varit så där jättebra. Å andra sidan är de nog allt mitt trötta huvud orkar med just nu. Mitt försök att läsa om Kafkas Processen går mer än trögt kan man väl lungt säga. Den hänger med i handväskan, men jag läser den bara om det absolut inte finns något annat att läsa. Till och med den trista gratistidningen City lockar mer. Ja, och så tar jag en lättviktspocket istället när de kommer i min väg. Som t.ex. Gravidchock av Belinda Olsson.

För ett tag sedan läste jag deckaren Maisie Dobbs av Jacqueline Winspear. Den gillade jag ganska mycket och blev därför glad när jag hittade en bok till med samma huvudperson. I uppföljaren Med lätta bevis har Maisie Dobbs etablerat sig som privatdetektiv och tar sig an ett fall med en försvunnen arvtagerska. Fallet utvecklar sig snabbt till något mer allvarligt när några märkliga dödsfall kan kopplas till den försvunna kvinna.

Den här gången kände jag mig inte riktigt lika förtjust. Mest för att Dobbs plötsligt utvecklat någon slags övernaturlig förmåga eller synskhet som jag inte riktigt kommer överens med. Men lite underhållning för stunden ská man ju kanske inte förakta.

När vi skulle åka till vännerna i Danmark tyckte jag att det passade bra att nappa åt sig en dansk deckare på Pressbyrån - Kalla mig prinsessa av Sara Blaedel. Den kvinnliga kriminalpolisen Louise Ricks utreder en serie brutala våldtäkter och för att fånga gärningsmannen så använder hon sig själv som lockbete. Trots ett intressant upplägg och bra beskrivningar av rejält otäcka scener, så blir den här boken aldrig riktigt spännande …

I brist på annat så lånade jag en bok från makens sängbord - Erfarenhetslexikon av Kjell Eriksson och Ola Karlsson. Det är en slags uppslagsbok om erfarenheter som andra människor har gjort och som man kan läsa för att slippa göra om samma misstag. Småroligt, och väldigt mycket "den ironiska generationen", men fungerar ju egentligen inte att sträckläsa.

I söndags nappade jag åt mig en klassisk sommarkänsledeckare i Gotlandsmiljö av Mari Jungstedt. I denna ljuva sommartid handlar även den om kriminalkommisarie Anders Knutas och hans kollegor vid Visbypolisen, som får ett brutalt mord på halsen mitt i turistsäsongen. Det är förutsägbart, men det funkar. Jag klämde den på ett par timmar.

Couldn’t care less!

Min tisdag muntrades väsentligt upp av att jag fick ett mejl om att jag vunnit en måndagstävling hos En mammas dag - Weronica. Ett läckert läppglans är på väg hem till mig - tack!

Sista veckan på jobbet - men hu, vilken vecka det kommer bli …

Jag har blivit utmanad av alo99 att svara på lite frågor om mig själv. Här kommer mina svar:

3 namn jag går under: Ulrica, Kika, Ulk

3 saker som skrämmer mig: växthuseffekten, dumhet och att jag snart har ansvar för att uppfostra ett barn till en - förhoppningsvis - vettig individ

3 saker jag har på mig: pregnokjol, linne och glasögon

3 sanningar: jag är en riktig fegis, frukt är inte godis och lagen om alltings djävlighet

3 saker jag verkligen vill ha: en god natts sömn, mer tid, bättre civilkurage

Jag skickar vidare utmaningen till den som känner sig manad.

Helgen är ju inte riktigt slut än, men med tanke på att klockan är tolv och jag fortfarande har pyjamasen på så har jag en känsla av att resten av dagen kommer att gå ganska snabbt. Men det har varit en bra helg - möjligen lite solkad i kanten av att jag jobbat fast jag borde varit helledig och sommarens första myggbett. Det har varit kanonfint väder och vi har gjort trevliga saker.

Efter några timmars jobb i torsdags och ett besök på MVC, så åkte jag för att utflykta med vännen i Mörarp - guidade av boken Skånska smultron.

Jag hämtade upp henne i Helsingborg och vi hann ut från stan innan studenterna drabbade de centrala delarna. Vi åt lunch i skuggan på det mysiga Linneaträdgården i utkanten av Helsingborg och åkte sedan vidare till det otroligt gulliga Mölle.

Där kan man strosa omkring och titta på fina hus, den lilla hamnen och äta glass i trädgården på Mölle Krukmakeri. Ja, och så kan man såklart handla fina keramiksaker

I fredags var även maken ledig och efter en lugn förmiddag och lite småfix med bröllopspresent och annat åkte vi ut till stranden i Bjärred för lite seriöst slappande på en filt. När vi kom hem gav vi oss ut för att skörda prästkragar som efter lite trixande blev en godkänd brudbukett.

På lördagen var det sedan dags för vännernas bröllop. En strålande fin lördag - perfekt för utomhusvigsel och fest. Vi åkte ut till Torna Hällestad med hårblommor, bukett och knapphålsblomma på förmiddagen - brudparet verkade lugna och förväntansfulla. Vid fyratiden samlades gästerna i parken på Svanholms slott. En jättefin plats för ett bröllop. Det blev en kort men personlig vigselceremoni i parken, vingelmingel framför slottet, en riktigt smarrig middag i riddarsalen och sedan dans hela natten (ja, fast jag dansade ju inte så värst mycket). Så det är kanske inte så konstigt att vi inte kommit ur pyjamasen.

 Stort grattis till vännerna som nu är på väg på bröllopsresa till ett  - för dem - okänt resmål.

Ja, idag ska vi alltså fira nationaldag. Det blir nog inte så mycket flaggviftande för vår det - vi måste rädda våra lusangripna balkongväxter, fixa bröllopspresent och jag ska binda en brudbukett.

Men ha en glad nationaldag!

Träning inför brudbukett-binderi på lördag.

Turen till vännerna i Give i Danmark var ännu en bröllopspresent och vi lyckades pricka in en av vårens soligaste helger.

Vi fick en broschyr med fritt val mellan alla sevärdheter på Jylland - trevlig sällskap och mat ingick Vi valde att åka till Aarhus och titta på staden, den Skansen-liknande parken "Den gamle by" och så bjöds det en mumsig picknick i den botaniska trädgården.

I presenten ingick också att få njuta av god mat och prat på värdparets mysiga lilla "gods".

Vi fick en matvandring i bröllopspresent av makens far och sambo, men vandringarna är så ruskigt populära att vi inte kunde boka in det i höstas. Men å andra sidan kunde vi då spara presenten till en fantastisk vårdag istället.

Koncepetet är enkelt - en lätt vandring i vacker skånska natur med många, många stopp för att njuta av lokalproducerade (och i de allra flesta fall helt ekologiska) delikatesser. Mer betoning på mat än vandring alltså

 Och ofta gick vi mitt i "matfabriken".

Vår entusiastiska guide berättade trevliga historier om tockafarmare och grisbönder och beskrev all mat så att det vattnades i munnen. Allt serverades med stil på riktigt porslin!

Sannerligen en god upplevelse.

Mamma kom ner för en långhelg och det gick alltfär snabbt som vanligt. Men vi hann både med lite turistande, lite konst, mors dags-middag och att prata massor.

 Borstahusen med galleriet Pumphuset.

 Wallåkra stenkärlsfabrik

Mors dags-middag i förskott för båda våra mammor.

Utställning med Cézanne och Giacomettï på Louisiana.

Ja, den här bloggen är ju sorgligt eftersatt, men med intensiva jobbveckor och aktiva helger där emellan blir det inte mycket tid eller ork över. Ska försöka hämta upp det genom att lägga ut lite bilder i alla fall.

Japp, nu är de igång. Studenterna. De dundrar förbi här med jämna mellanrum. Och låter. Mycket!

Alla vet ju att jag gillar Island och kanske också att jag gärna läser deckare av Arnaldur Indridasson. Nu har en av hans deckare - Glasbruket (på svenska) eller Mýrin (på isländska)  - filmatiserats och fått den spännande (?) engelska titeln Jar City. Den klassiskt buttre kriminalaren får i uppdrag att utreda ett mord som visar sig ha kopplingar till två små flickors sjukdom och död och en genbank som kallas just "Glasbruket".

Det är kargt, det är grått, det är isländskt, det är bra - något att svalka sig med i sommarvärmen.