I söndags var jag som sagt på möhippa. Det är vännerna i Torna Hällestad som snart ska slå till och gifta sig och de var väldigt uppbokade innan bröllopet, så det var inte helt lätt att hitta en dag som passade för möhippa.
Men tidigt på söndagen ringde vi den blivande bruden och bad henne vara redo inom tio minuter. Då knackade en man på hennes dörr, gav henne en lista med packinstruktioner och ytterligare tio minuter på sig för att plocka i ordning sakerna. Sedan körde han iväg henne i en cabbad porsche. Vi väntade runt knuten och gick sedan in i deras hus för att förbereda frukost. Efter en liten rundtur släppte mannen i porschen av henne hemma igen med en lapp där det stog "den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge". Vi hoppades att hon då skulle tro att det var en "låtsas-möhippa". Men sedan hoppade vi fram bakom husknuten och skålade i champagne (ja, eller cider för vissa).
Efter en smarrig frukost och paketleken begav vi oss till Ystad Saltsjöbad. Bruden visste nog inte riktigt vad hon skulle förvänta sig för aktiviteter där med tanke på de saker hon hade i väskan:
Men hon hade inte mycket nytta av det på spaet. Istället blev det "prova på"-pass i dance aerobics, floating, picknick på stranden, bad, bastu och bubbelpool och slappande i solen.
På kvällen sedan åt vi en smarrig middag och avrundade ganska tidigt - nöjda och trötta efter spa:andet.
Ivans återkomst av Tawni O’Dell var en annan bok som dök upp i pocketbytet. Ivan förlorar sin far i en gruvolycka när han är bara sex år gammal. Långt senare är han en firad fotbollsstjärna, men när han skadas så återvänder han hem till det lilla gruvsamhället och sin familj som han bara haft sporadiskt kontakt med. Där försöker bygga upp ett nytt liv, men konfronteras med gamla bekantskaper och händelser.
Det är nog inte en bok som jag själv skulle ha tagit i pockethyllan, men det beror inte på handlingen - som är helt OK, om inte något som lämnar något väldigt bestående intryck trots fina recensioner från både SvD och DN - utan på att den dåliga översättningen av titeln (originalet: Coal Run) och det fasansfulla pocketomslaget som inte har något med bokens handling att göra - gör att det ser verkligen ut som kiosklitteratur.
Jämför med originalet som åtminstone speglar stämningen i boken och det lilla gruvsamhället.
I pocketutbytet landade boken Maisie Dobbs av Jaqueline Winspear i min brevlåda. Boken utspelar sig i London i slutet av 1920-talet och huvudpersonen är en privatdetektiv som heter Maisie Dobbs. Hon kommer från små omständigheter, men har haft tur och fått möjligheten att studera i Cambridge. I den här boken tar hon sig an sitt första fall. Boken känns som en söt blandning av flickbok och klassisk engelsk deckare. Det är lättläst, men inte lättvindigt och jag läser gärna fler böcker om Maisie Dobbs.
