Västmanländska i skåne

Veckans tjejsnack handlar om djur:

• Har du några djur, ras och vad heter de?
  Nej, inga djur.
  
• Är det nåt djur du skulle vilja ha, vad?
  Det skulle vara en liten katt i så fall.
  
• Är det nåt djur du INTE skulle vilja ha, varför?
  Gillar inte reptiler nåt vidare. Eller råttor. De är lite läskiga bara.
• Om du fick vara ett djur en dag, vilket, varför just det?
  Då svarar jag nog katt där med. Tänk att få vara en välskött utekatt i en snäll familj. Det är nog livet.
• Finns det något djur du är rädd för, vilket?
  Inte jätterädd, men jag tycker att fåglar är ganska obehagliga. Och kackerlackor!

Ja, så är det! Nuförtiden ägnar vi hela kvällarna åt att lägga in hela tjocka släkten i Geni - ett webb-baserat släktträd. Det är värre än när Facebook var nytt och spännande. Vill du också hitta dina rötter så gör du det på www.geni.com

Så trist att mötas av kisslukt i gången utanför jobbet varje dag. Man kunde ju tror att det var Malmöfestival varje vecka

Så toppen att det snart är vår. Den här lilla krokusen har tittat upp i rabatten hemma nu.

Det blev varken bokrea eller gardinsömnad för mig igår. Efter lunch blev jag så förlamande trött - det hjälpte vare sig med kaffe, cola eller frisk luft. Jag fick åka hem och däcka på soffan. Ikväll bli det heller inget pysslande för jag ska börja på en kurs i InDesign. Hoppas det blir kul.

Usch, vem vill vara på jobbet när man kan vara hemma och sy fina gardiner till det nymålade köket.

Jag tog en bok av ytterligare en  - för mig okänd - isländsk författare när jag var på bibblan. Solskenshäst av Steinunn Sigurdardóttir handlar om Lilla som lever med som bror och två synnerligen frånvarande föräldrar i Reykjavik. Hon tvingas alltför tidigt att ta en vuxens ansvar och lever hela som sitt liv levt för andra. När hon i fyrtioårsåldern återser den man hon en gång avvisade tänker hon tillbaka på barndomen och uppväxtåren. Det står på baksidan att det är en "drabbande uppväxtskildring skriven på ett känslomättat och lekfulla språk". Tyvärr så är nog boken alltför poetisk och fragementarisk för min smak. Jag får ingen känsla för huvudpersonen eller hennes upplevelser och jag känner mig inte drabbad på något vis.

Ja, imorgon är det dags för bokrea. Det har förlorat sin charm något de senaste åren och inte heller i år känner jag att det finns några måsten. Visst finns det böcker jag kan tänka mig men inte mer än så. Det lutar åt att jag slår till på Mobergs Utvandrar-box, några bebishandböcker och kanske nån rolig kokbok.

Nya inredningsdetaljer i köket?

Nä, bara ett kökspiffningsprojekt. Den tidigare gulflammiga matdelen av köket blir vit.

 (före)

Nu efter målningen är det verkligen bara väääldigt vitt, men snart kommer det att bli vårfräscht i vitt och grönt. Efter-bilden kommer efter gardinsömnad och annat, men så länge står den här lilla installationen på köksbordet som inspiration.

Månadens paket från Månpocket innehöll Johan Theorins Skumtimmen. Den gick som följetång i Sydsvenskan i somras, men jag är glad att jag inte läste den så för det hade varit otroligt frustrerande att inte få läsa i den takt man ville. För jag läste den i rasande takt igår förmiddag. Skumtimmen är en spännande kriminalroman som utspelas på Öland. En ny ledtråd dyker upp i ett tjugo år gammal fall med en försvunnen och troligen mördad liten pojke. Pojken mor åker tillbaka till sin barndoms ö och sin åldriga pappa och tillsammans försöker de hitta svaret på gåtan med den försvunne pojken. Samtidigt konfronteras de återigen med sin sorg och sina skuldkänslor. En välskriven och spännande deckare med oväntade inslag.

Veckans tjejsnack har temat bästa/värsta: Minnet?
Bästa minnet är vårt bröllop i somras. Värsta minnet är … svårt … de gånger man tror att något hemskt har hänt en närstående.
Resan?
Bästa resan var nog den kombinerade Island/New York-resan. Värsta var nog till Kairo förra julen.
Maträtten?
Bästa maten är kanske en riktigt, riktigt bra carpaccio. Värsta maten är nog lins-pölsan vi fick i skolbespisningen.
Köpet?
Bästa köpet kan vara vår lägenhet. Inte i ekonomiskt värde kanske, men känslomässigt – vårt första riktig gemensamma hem. Värsta köpet är kanske alla mirakelgrejer man går på – krämer, bantningspiller, volymschampoon och sånt som ju aldrig funkar.
Egenskapen hos en vän?
Bästa egenskapen hos en vän än är lojalitet. Och den värsta blir då det motsatta.

Hittade en slags test hos Fröken Nina. Rätt kul.

Har du kysst nummer 7?
Nej, det är min gamla kurskamrat, numera fyrabarnsmor i Borås. Vi brukar mest shoppa och prata böcker.

Brukar du hänga med nummer 19?
Inte så ofta, men vi ses på pysseljuntan då och då.

Gillar du nummer 26?
Absolut, men vi har tappat kontakten lite. En kurskamrat från kursen på Island bosatt i Rom.

Är nummer 15 din bästis?
Nej, men en väldigt trevlig jobbkontakt.

Är nr 11 en sötnos?
Jodå för all del – men han är gift men en väninna

Älskar du nr 10?
Det är väninnan som är gift med nummer 11 – vi brukar inte säga att vi älskar varandra precis, men jag gillar henne skarpt och hon är en person som man verkligen kan prata med.

Är nr 20 bra?
Han är en väldigt bra svärfar i alla fall J

Har du träffat nr 9 i veckan?
Tyvärr inte. Det är väninnan i Jönköping och vi ses alldeles för sällan.

Har nr 16 gått i samma klass som du?
Nej, vi är kollegor och har lärt känna varandra först på senare år.

Vet du om nr 31 har ett förhållande?
Det är inte lätt at veta. Det är en annan kollega som verkar stå på väldigt vänskaplig fot med en av våra manliga kollegor, men inget annat är bekräftat.

Mitt "nya" liv som bibliotekslånerska går bra. Förutom att handväskan är så tung nuförtiden - med inbundna böcker i stället för pocket. Utan att veta nåogt om boken plockade jag Kärlekens historia av Nicole Krauss ur hyllan. Det är en roman med många parallella berättelser om olika mäniskoöden som alla knyts samman av en bok med titeln "Kärlekens historia". Huvudspåret handlar om Leo och hans ungdomskärlek Alma. På grund av andra världskriget och judeförföljelsen skiljs de åt, men deras levnadsöden vävs ändå samman. En finstämd och finurlig bok om saknad, sökande, vänskap och livslång kärlek.

Jag hittade en kul grej på någon blogg. Om man går in på Mag my pic så kan man få sin egen bild på ett tidningsomslag:

Häromdagen damp det ner en bröllopsinbjudan hos oss. Roligt! Vi har blivit förvarnade om några bröllop under året som kommer, men man vill ju inte ta något för givet innan man verkligen fått inbjudan.

Jag har blivit tillfrågad att hjälpa bruden med buketten och eftersom det är ett försommarbröllop så kommer vi nog satsa på - förhoppningsvis vilda - sommarblommor i buketten. Jag letar inspiration såklart:

 liljekonvaljer

 prästkragar och blåklint

 eller bara prästkragar

Jag vet ju egentligen att de flesta smaksatta minerlavatten smakar blä (utom möjligen de med citron/lime), men ändå testar jag. Jag är nog för lätt att påverka med reklam. I vlket fall som helst så är nya Ramlösa blåbär inget undantag från blä-regeln.

Har glömt att skriva om en fantastiskt bra film som vi såg för ett par veckor sedan. Den utspelas också i England, men är långt ifrån Austens värld. This is England utspelas i en obestämd engelsk industristad under tidigt 80-tal. Huvudpersonen Shaun är en 12-årig kille som förlorat sin far i Faulklandskriget och som har det tufft i skolan. När han träffar ett gäng skinheads finner han en gemenskap som han inte kan motstå. För gänget handlar det mest om en attityd och en klädstil och musik, men när en äldre skinhead kommer ut från fängelset och börjat argumentera på ett främlingsfientligt sätt så ändras förutsättningar och dynamiken i gruppen. En ruskigt bra, men sorglig film. Killen som spelar Shaun är väldigt bra i sin roll med tanke på att han är så ung.

Igår hade hyrde jag filmen En ung Jane Austen (Becoming Jane)  - som jag av någon outgrundlig anledning lyckades missa när det gick på bio! - och tittade på den i sällskap av lite Ben & Jerry’s glass. Den har precis samma ingredienser som Austens egna romaner och ger samma stämning som i de filmatiserade versioner. Så gillar med det så gillar man det här. Vackra kläder, vackra miljöer och det eviga dilemmat om man ska gifta sig för pengar eller av kärlek. Jag gillar det Anne Hathaway är bra i rollen som Austen och kärlekshistorien med  Tom Lefroy (James McAvoy) innehåller lite mera  glöd än vad som är vanlig i filmerna.

Hu, då vad mätt jag blev efter lunchen med två trevliga kollegor. Vi hamnade på Vespa - de har nog världens godaste pizza. Vi konstaterade att vi ses alldeles för sällan nuförtiden. Efter omorganisationen sitter vi på tre olika våningar istället för, som tidigare, på samma våning och vid samma kaffebord. Det är för sorgligt att det blir nästan vattentäta skott mellan avdelningarna här. Trots att vi numera har gemensamt fikarum, så kan det gå veckor mellan gångerna man ses för att man inte lyckas pricka in fika samtidigt.

Igår var maken ute och svirade med kollegorna, så jag fick roa mig själv. Mina helgprojekt ligger fortfarande orörda och jag orkade inte ta tag i dem nu heller. Istället blev det långsnack med mamma i telefon, ett skönt bad (nån ringde precis när jag hoppat i, men det måste väl vara en OK ursäkt att inte svara?) lite Grey’s Anatomy och sedan i ett ryck av energi så städade jag klädkammaren och ändrade om så att det blev bättre ordning. Det kändes riktigt bra - jag har ju bara funderat på det i ett halvår eller så Kvällen avslutades framför TV-serien The Tudors. Ett riktigt engelskt kostymdrama. I like!

Även ikväll ska maken ut och rumla. Kanske ska jag hyra en riktigt tjejfilm …

Igår blev vi hembjudna på middag till vännerna i Bunkeflo. De ursäktade sig för tvåbarnsfamilj-kaos och enkel mat, men vi tyckte det var superlyxigt att bli bjudna på middag hos trevliga vänner på en vardag

För nåt år sedan tipsade Mat-Tina (som jag för övrigt tycker är riktigt bra i Let’s Dance) om sitt bästa snabb-lunchrecept. Det funkar lika bra till middag och tar bara 4 minuter.

Häll en förpackning Kelda Thaisoppa och en förpackning färsk tortellini (valfri fyllning) en en katrull. Låt koka upp och puttra i 3-4 minuter (se hur länge pastan ska koka). Strö över lite hackad persilja (färsk eller fryst). Klart!

Min kvällsmat blev klar under tiden jag skrev detta

Jag är helt ensam på min avdelning här på jobbet nu på eftermiddagen. Alla har sportlov och är iväg på skidresa. Vi var åtminstone tre i förmiddags, men de andra två gick hem tidigt. Känns lite ödsligt …

Lindex vårkampanj med en snygg mörkhårig Emma tilltalar mig väldigt mycket. Pennkjol är väl inget för mig just nu, men den andra "outfiten" skulle jag kanske kunna komma undan med.

Kanske var detta den lataste helgen någonsin. Jag hade en massa planer på grejer jag skulle fixa - sy kuddöverdrag, sätta upp gardniner osv., men det var inget som blev av. Men kanske var det ändå att slappa vi behövde allra bäst. Ja, så måste det vara

Har varit på lite dåligt humör idag och gav mig ut på en liten promenad för att rensa huvudet lite. Jag råkade hamna på kyrkogården nära vår lägenhet. Det är kanske inte det bästa stället när man känner sig hängig, men det är en vacker och rogivande plats. Jag letade efter snödroppar som vårtecken, men just idag kunde jag inte hitta några som ville ställa upp på bild. Men jag kunde inte låta bli att fota den här vackra gravstenen, även om det kanske är lite makabert att fota sådant.

I min jakt på vårtecken knatade jag vidare till St. Hans backar, men allt var tämligen grått och trist. Men, efter en stund hittade jag dem. Ett gäng glad, gula vintergäck som har trotsat kylan och täcket av vissna löv!

Ännu en bok av favvon Joyce Carol Oates. Utverkade ett litet undantag från köpförbudsregeln när vi hittade en Borders-bokhandel på flygplatsen när vi mellanlandade i Newark och fick med mig Black Girl/White girl hem. Den har ju ännu inte kommit i pocket hemma och det var sååå lång väntetid på den på bibblan. Sedan är det ju roligt att läsa på originalspråk.

Boken utspelas på ett college-campus i USA i mitten av 70-talet och handlar om de Genna och Minette som delar rum där. De känner inte varandra sedan tidigare och kommer från väldigt olika bakgrund. Genna är uppvuxen i ett hem med okonventionella och frånvarande föräldrar. Minettes familj är en afroamerikansk prästfamilj med starka kristna värderingar och familjeband. I en fortfarande starkt segregerad collegevärld försöker Genna bli vän med sin rumskompis (mycket på grund av just att hon är svart och hon uppmuntras av sin far att vara öppen och förstående mot sina medstudenter av annan hudfärg). Men Minette är ingen lätt person att bli vän med. Hon är bara sig själv och kompromissar inte för att bli en vit flickas prestigevän. Dynamiken mellan de båda flickorna är spännande och på inget sätt förutsägbar. Ibland verkar de nå fram till varandra, men lika snabbt är de tillbaka på ruta ett igen. Boken berättats helt genom Gennas upplevelser och är en tillbakablick på deras första år på college - ett år som får en våldsam avslutning.

Pratade med syrran igår om hur man förvarar sina halsband och andra bijouterier (de som inte är "riktiga" smycken) för att  få lite ordning och överblick. Jag har löst det så här med två besticklådor från IKEA à 5 kr:

Jag gillar ju att få blommor och det fick jag med besked i torsdags. Jag hade missat det där med alla hjärtans dag lite försökte ta igen det dan efter, för maken uppskattar nog mer att middagen står på bordet när han kommer hem från jobbet. Speciellt på fredagskvällar

Alla hjärtans dag är ju en ganska konstruerad dag, men man kan ändå inte låta bli att gilla dagen när man får så här fina blommor

Glad alla hjärtans dag!

Prova inte nya Festis Free med hallon och blåbärssmak. Läskigt syntetisk. Urk!

Onsdagskvällen blev riktigt trevlig. Vi träffade vänner för att äta middag och hamnade på trevliga Metro på Möllan. Mmm … jättegod fisksoppa och smarrig glassdessert. Och så berättade de att de hade förlovat sig och planerar bröllop till hösten. Kul! Stort grattis!

… för jag har räknat ut att det här med graviditeten kommer att hålla på ett tag  och att en hel del av min vardag kommer att upptas av den. Men jag förstår ju också att inte alla är intresserade av mitt gravidsvammel, så det kommer jag istället att svamla om här (du hittar också dit via länken till höger) och där man ju de som är intresserade (läs: mamma) titta in.

Här kommer jag att hålla mig till mitt vanliga boksvammel, vardagssvammel och annat svammel.

Fick mig ett gott skratt när jag tittade in på Designtorget och såg broderi-kiten från Fuldesign. Jag är väl barnslig, men jag tyckte det var väldigt roligt

Studerade att par tjejer på stationen i morse. De var klädda i stora Canada Goose-jackor, mössa, vantar och halsduk upptill, men på fötterna så hade de små tunna ballerinaskor med bara nylonstrumpor i. Det rimmar lite illa i min värld - är det så kallt att man måste ha en jacka avsedd fär arktiskt klimat så borde man ha nåt mer på fötterna också. Eller är det så att jackan är så varm att den väger upp - att man håller sig varm om fötterna också?

Veckans bokfemma handlar om pjäser. Det kan man kalla en riktigt utmaning.

Veckans tema är pjäser. Nämn din topp 5 inom ämnet.

• Först måste jag - precis som *Malin* - säga Mycket väsen för ingenting av William Shakespear. Den ultimata pjäsen - funkar på scen, att läsa och njuta och inte minst som film.
• Hippolytos av Euripides - den skrev jag min C-uppsats i litteraturvetenskap om. Den hade den fantastiska titeln "Till vanvett älskar jag - en studie av Fedrakaraktären i tre dramer" (de andra 3 dramerna var Racines Fedra och P-O Enquists Till Fedra).
• Pygmalion av Bernard Shaw - pjäsen bakom musikalen My Fair Lady. Det var den första hela bok/pjäs jag läste på engelska tror jag och det kände jag mig mycket nöjd med.
• I väntan på Godot av Samuel Beckett - den mest absurda av absurda pjäser och så rolig!
• Den kaukasiska kritcirkeln av Berthold Brecht - såg jag för några år sedan i en ruskigt bra uppsättning på Krapperups slott. En av de bästa teaterupplevelserna någonsin.

Bubblare: Skyttekungen dog i gryningen (författare?), men då helst i originaluppsättningen på Västmanlands Länsteater med Rolf Lydahl i huvudrollen (jag vet att jag nog får i alla fall ett medhåll här, eller?)

Veckan satte verkligen igång med en rivstart, så det var lätt att glömma att det ens hade varit helg. Men det var ju en ovanligt trevlig helg, så den kanske ändå förtjänar att nämnas.

Först träffade vi trevliga vänner på en engelsk pub i Lund för lite "after work" (cola och apelsinjuice för min del) på initiativ från vännen som jobbar hemma på distans från Norge och ibland behöver komma ut lite och träffa folk  Vid halv tio mötte jag sedan barndomsväninnan vid tåget. Hon kom till Lund för att jobba, men vi hann umgås lite också. Och hon var en synnerligen lätt gäst att ha på besök. När jag frågade om vi skulle hitta på något på lördagförmiddagen, så var hennes högsta önskan en sovmorgon och att sedan få äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro - sånt står högt i kurs hos en trebarnsmamma!

När väninnan sedan gick iväg till sitt jobbmöte passade jag och maken på att titta på en bil (som vi inte köpte) och träffa en vän på Mejeriets jazzbrunch. Jag är ingen stor jazzfantast, men det här bandet - som hette Nybakat - blandade jazz och folkmusik på ett roligt sätt. De hade flera häftiga versioner av svenska folkvisor på sin repertoar.

Sedan fixade vi lite i lägenheten och så småningom ramlade väninnan hem till oss igen. Hon ville inte gå ut på stan och roa sig, utan det slutade med att vi hyrde en film, hämtade thaimat och sedan satt vi i soffan och pratade halva natten. Och det är ju nästan trevligast av allt när man inte ses så ofta.

På söndagen promenerade jag väninnan till stationen i det vackra vårvädret och vinkade hej då. Sedan gav maken och jag oss ut på biljakt igen (ett lite mer akut behov har ju uppstått nu, som ni förstår), men vi vågade inte slå till på något. Ja, och sedan var det dags att storstäda - usch! Men det behövdes verkligen! Vår hem har varit misär på sistone. Och ja, vi borde ha städat innan vi åkte på semester och utsatte blomvaktande lilla svärmor för eländet. Och ja, vi borde ha städat innan vi fick gäster som skulle sova på madrass på golvet (men om gästen har tre barn och en hund så är det kanske förhållandevis dammfritt ändå), men bättre sent än aldrig!

Och nu är det ju snart bara tre dagar kvar till nästa helg …

Jag blev ju förtjust i Olaf Olafssons bok Längtans resa, så när jag hittade Minnenas palats på bibblan så tog jag den såklart. Christian Benediktsson lever ett stillsamt liv som betjänt åt en mediemogul men i berättelsen blickar han tillbaka på sitt liv – först som familjefar på Island – en familj som han sedan överger för kärleken till en amerikansk skådespelerska. De olika delarna i hans liv vävs samman genom tillbakablickar, brev och olika berättarperspektiv. En stillsam, vemodig och njutbar läsupplevelse.

En av mina favoriter – Joyce Carol Oates – skriver ibland böcker under pseudonymen Rosamond Smith. Boken Brudgummen är en sådan bok. Den handlar om en vanlig man med fru och barn som blir misstänkt för mordet på en konstnärinna. Han blir berörd av fallet då det påminner om mordet på en av hans skolkamrater för länge sedan och försöker själv lösa fallet och rentvå sig själv. Det är inte riktigt bara en mordhistoria, utan handlar också om besatthet och skuldkänslor. Den har inte riktigt samma sting i språket som jag brukar uppskatta hos Oates. Kanske väljer hon helt enkelt ett annat maner när hon skriver under sin pseudonym. Men en spännande bok likafullt.

Veckans tjejsnack handlar om att äta ute:

Oj, vilken fin helg det har varit. Sol, fågelkvitter och snödroppar. Härligt. Mer om helgen sen.

Så, då är det strax dags att gå från jobbet och fira helg. Det har varit en lång vecka. Jag ligger väl kanske lite efter tidsmässigt efter resan. Men nu blir det strax after work (alkoholfri för min del då) och sent ikväll ska jag sedan möta barndomsväninnan vid tåget. Hon  är iofs här för att jobba lite i helgen, men förhoppningsvis hinner vi umgås en del också.

Bildbevis

Veckans tema på tjejsnack är Astrid Lindgren

Kajsa Kavat, kanske