Västmanländska i skåne

Vissa tyckte tydligen att jag var lik Agneta Sjödin när jag gifte mig. Vet inte riktigt om det stämmer och om det i så fall är bra eller dåligt …

Och nu blir det reklam!

Om man vill ha lite dansat jazz på en fest så kan jag varmt rekommendera Mattias Jarhedens kvartett. Fyra killar med bra ös - passar lika bra att dansa till som att bara lyssna på. Vi var jättenöjda, men jag hoppas också att svärmor gillade dem eftersom det på ett sätt var en bröllopspresent från henne

Alla som känner oss vet att vi gillar kaffe och det skadar ju inte att kaffet serveras ur något snyggt. Och nu är vi begåvade med två nya kaffe-accessoirer efter bröllopet. Läckra, inte sant?

Om man vill unna sig nåt riktigt smarrig eller behöver en "gå bort"-present som garanterat blir uppskattad så kan jag verkligen rekommendera Peter Beiers chokolade. Det är möjligt att det är världens godaste choklad.

En sån här fantastisk chokladskål med praliner fick vi i bröllopspresent (som tillbehör till Harry Potter-böckerna) och det finns faktiskt några praliner kvar! Dem ska jag njuta av när jag kommer hem idag

Kan nån hjälpa mig med ett djur som börjar på bokstaven I på engelska? Och säg inte ice-bear, tack! Det är inte rätt

Iguana, impala …?

Vilken trevlig lunchrast jag hade idag Åt en ovanligt god macka och läste i min Westö-pocket, småpratade med en trevlig vän som jag träffade på stan, kollade på en tokig hund som skällde på vattnet i en fontän, sprang på en mammaledig kollega och hennes sockergryn. Det är de små sakerna som gör det.

Den här tredje arbetsveckan efter semestern har verkligen segat sig fram, men idag är det fredag! Jag tror jag ska sova hela helgen.

Puh, äntligen är den här jobbdagen slut. Är helt färdig!

Ont i huvudet idag. Och en massa möten på jobbet. Kommer bli en lååång dag.

Igår plockade jag fram höst- och vinterkläderna när jag kom hem från jobbet (lite ironiskt eftersom det är jättefint väder idag). Jag gillar att byta mellan sommar- och vintergarderob för man nyupptäcker sina gamla kläder när de kommer fram igen. Och eftersom jag har bestämt mig för att hålla igen på shoppingen så är det ju bra att kolla vad man faktiskt har innan man ger sig ut och skaffar sån som man måste ha. Läget är inte alls så tokigt. Den gamla höstkappan är plommonlila - det är ju helt rätt i höst. Den mysiga stickade storpolon från förra året har precis rätt grön färg. Förra året blev det nya stövlar så de får hänga med i år igen. Och så har jag faktiskt många härliga stickade sjalar, mössor och vantar i många olika färger och det är ju (enligt nya numret av Plaza) de rätta accessoarerna i höst (som om de inte är det varje år när det blir kallt!).

Sen hittade jag den här jeanskjolen i en hög med sånt som antingen är för stort eller litet. Lilla mamma sydde den till mig för några år sedan. Den passar ju lite till det hippie-inspirerade modet om man vill köra på den stilen. Den är ganska rolig tycker jag och nu kommer jag faktiskt i den igen  

Jag skulle behöva komplettera med lite basplagg, några roliga accessoarer, tjocka enfärgade strumpbyxor (kanske i nån rolig färg?) och nya träningskläder. Ja, och så svarta långbyxor och svarta bekväma skor till bokmässan.

I bokklubbsbranschen kallar man sådana som bara går med i en bokklubb för att få premien, och sen går ur, för "väskryckare" (ofta är ju premien just en väska). Eftersom jag jobbar med sånt så tycker man ju ganska illa om just det. Men privat är jag precis sådan! Nu är jag lite sugen på att prenumerera på en inredningstidning bara för att man får en fin Marimekko-kökshandduk och två snygga brickor …

Vännen som återvänt från Bergen har talat sig varm om pilates och nu har vi anmält oss till en kurs i höst. Men jag undrar om detta är rätt för mig? Verkar lite krångligt …

Ja, och så måste man ju fixa en sån där matta och kanske se över sina träningskläder lite. Jag tror mina träningbrallor har ett stort hål i grenen

Jag blev utmanad av evasleva. Uj, vad svårt!

Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i kommentarrutorna på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade 

1. Jag har ingen som helst självdiciplin. Nä, så är det.
2. Jag har fruktansvärt dåligt minne. Jag kommer inte ihåg mycket från min barndom, jag har inget sifferminne, jag minns nästan inget av vad jag har läst på universitetet (vilken filosof, sa du?), jag slukar böcker men minns knappt vad de handlade om när jag stänger pärmen och jag skulle inte komma ihåg en enda födelsedag om jag inte hade mitt liv inprogramerat i outlooken på datorn.
3. Jag är fruktansvärt långsint.
4. Jag svär jävligt mycket.
5. Jag har ganska dåligt bordsskick. Det kommer sig av att jag nästan alltid stressäter. Och att jag alltid läser när jag äter och det är inte alltid så lätt att pricka munnen då
6. På sistone har jag kommit till insikt om att jag inte är så himla ohändig som jag alltid har trott. Men om man har växt upp i min überhändiga släkt är det ju lätt att få mindervärdeskomplex.
7.  Jag tycker att min egen blogg är verkligt ointressant.
8. Precis som evasleva har jag har lätt att ge upp när jag inte klarar en sak på en gång. Men det har blivit mycket bättre.

Konstigt - varför blev det mest lite negativa saker … Kanske är det sådant man försöker dölja

Jag har nog inte åtta bloggvänner att utmana men jag skickar vidare till:

pierre

vickevire

Syster Yster

Och alla andra som känner sig manade!

… idag luktade det höst när jag promenerade hem från tåget.

Min vän i Oxford/Lyon/Sumpan hade en utmaning på sin hemsida. Som vanligt när det gäller honom är det ganska sexfixerat …

Regler: Svara på de 12 frågorna, inte i ord, utan gör en bildsökning på Google på ditt svar. Ta den FÖRSTA användbara bilden som dyker upp. Använd den som ditt "svar".

1. Vilket år är du född?

2. Hur definierar du din sexuella läggning?

3. Vilken är din bästa egenskap som kärlekspartner?

4. Och din sämsta?

5. Vad söker du hos en partner?

6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse (bara förnamn)?

7. Vilket yrke är det sexigaste du vet?

8. Vilken kändis är hetast enligt dig?

9. Vad är snyggast hos en kille?

10. Vilken är din favorit sit-com?

11. Vad är det roligaste man kan göra i sängen?

12. Vilken plats förutom sovrummet är bäst för sex?

… jag blir galen på kalkyler! Det ska göras böcker och de ska göras snabbt och till nästan ingen kostnad alls. Yes, mina vänner - det är budgettider på jobbet

Veckans bokfemma handlar om facklitteratur. Svårt, svårt …

Veckans tema är facklitteratur. Nämn 5 böcker som säger något om dig själv, vem du är och vad du gör på fritiden mer än läser.

1. Svenska formgivare - vacker och inspirerande bok om våra duktiga formgivare. Inspiration till hemmet och ögongodis.

2. Självkänsla nu av Mia Törnbom - får symbolisera att jag ibland snöar in på självhjälpsböcker och tror att de ska lösa alla mina problem.

3. One planet - inspiration för resor. I den står ordspråket: "The world is a book and he who stays at home reads only one page". Jag vill läsa så många sidor som möjligt

4. Två systrars söta - en alldeles ny bok, men den är representativ. Jag faller för den här typen av böcker. Både för att jag älskar att baka, men lika gärna för att njuta av bilderna (och det är ju bättre för figuren).

5. Olja av Gunnar Lindstedt - får upp ögonen för att vi måste vara rädda om vår planet.

Och vad har ni nu lärt er om mig? Att jag tycker om form och inredning, att jag ibland (lite naivt) söker lätta lösningar på svåra problem, att jag gillar att baka men inte gör det så ofta (jag fikar å andra sidan desto mer!), att jag tycker om att resa (borde kanske varit först på listan) och att jag försöker tänka på miljön genom att vara medveten och börja göra smarta val.

Vad borde mer varit på listan? Ja, att jag är ständigt läsande är ju självskrivet. Att jag har snöat in totalt på bloggande, scrapblog och Facebook. Och att jag kollar liite för mycket på TV, kanske …

Nu är det din tur! Vilken topp 5 av facklitteratur berättar något om vem du är som person?

Helgens filmskörd:

Maken insåg att jag hade missat A Bugs Life och fyllde raskt luckan i mitt filmtittande. En söt film med bra animationer, men jag missade ju alla anspelningar på Kurosawa-filmen den är baserad på för den har jag ju inte heller sett …

Boken De vita massajen läste jag för några år sedan och filmen (gratis med nån tidning) har legat osedd länge. En kvinna från Zürich förälskar sig i en massajkrigare och ger upp sitt bekväma liv för att leva med honom i en lerhydda i en afrikansk by mitt ute i ingenstans. Boken var ganska OK, men filmen var faktiskt ingen höjdare alls. Mycket från boken är bortskalat och det är svårt att förstå varför människorna i filmen gör som de gör om man inte läst boken.

… tillbringade jag en ganska stor del av söndagen på shoppingtemplet Nova med väninnan från Örebro som också var nere i Lund i helgen. Tvärtemot våra traditioner när vi shopping-umgås så handlade vi nästan ingenting! Jag var lite orolig för att mitt shoppingförbud skulle bli svårt att hålla för vi brukar vara lite för bra på det där …

Ah, mina fina blommor som jag fyndade i Köpenhamn igår. Ibland är de vackrast bara som de är och behöver ju inte bindas.

Men de är en del av en plan. Åtminstone de rosa. En väninna som gifter sig i oktober har bett mig att hjäpa dem med blommorna till deras bröllop. Roligt och nervöst på en gång! Det är ju en sak att göra sånt till sig själv, men till någon annan är ju lite läskigt. De har ett "modernt allmogetema" på sitt bröllop och hon ska ha en krona som ska kläs i myrten och rosa rosor. Nåt sånt har jag aldrig gjort förut. Så för att öva mig lite snodde jag ihop en egen liten krona i ståltråd - den blev lite sned och vind med den duger nog att öva på. Och sen satte jag igång. Det var lite pillig och klurigt och blodvite uppstod en gång när jag stack mig på ståltråden. Men kanske blev det inte så tokigt. I alla fall inte för att vara första försöket. Sedan ska den ha långa tygband fästa där bak som hänger ner på brudens rygg.

En corsage och en liten bukett blev det också, men de ska modifieras lite. Jag vilja ha in lite mer "natur" och tuffa till det lite. Kanske lite trollhassel? Trevlig söndagspyssel var det i all fall.

Glada jättegravida väninnan från Borås kom på besök för en sista shoppingrunda innan bebisen (barn nr. 4!) kommer. Vi tog tåget till Köpenhamn för att göra stans inredningsbutiker. Väninnan lusläser inredningstidningar och har bättre koll på dansk design än jag har och vi lyckades gemensamt hitta många små pärlor för inredningsintresserade.

Vi började med en fika på ett härligt danskt konditori. Det är inget som får upp blodsockerhalten som ett smarrigt winerbröd Sedan hamnade vi på en konsthantverksmarknad med vacker, vacker keramik och annorlunda stickade kläder och efter det tittade vi på praktiska men roliga saker till köket på Notre Dame. Efter lunch på Nörreport letade vi oss fram till Fil de fer - en inredningsbutik med fransk "shabby chic"-stil. Där fanns vackra men ack så dyra saker. Mest ögongodis alltså. På vägen därifrån tittade vi in hos Tage Andersen vars blomsterbutik har blivit så populär att bara att gå in och titta i, att han har varit tvungen att börja ta inträde. En fantastisk plats - blomsterkonst och en näktergal! Hos Sebra och Okker Gokker handlade väninnan söta saker till barnen därhemma och jag får mitt lystmäte på blomstermarknaden. Sista stop blev Grönlykke där de har härliga kuddar, textiler och annat smått och gott. Till slut orkade vi bara inte mer, men nöjda hoppade vi på tåget hem igen.

Den här fantastiska boken fick vi i present igår.

Två systrars söta (Monica och Lisa Eisenman) verkar vara en fantastiskt härlig bakbok med enormt fina bilder. Man blir sugen på allt! Eller vad sägs om: lavendelkakor; havrekakor med valnötter & russin; After Eight-kakor; muskovadosnittar med kaffekross; Gunnars limekolarutor; tant Märtas hemliga mandel- & nougatkaka; devil´s chocolate cake; polkagrischeesecake; Teddys hasselnöts- & limemousse; semifreddo med nougat & jordgubbar; sommartiramisù ….

Måste nog ha en bak-dag snart.

Idag såg jag Gudrun Schyman stå utanför Malmö Central och röka. Ah, är inte mitt liv spännande så säg

Jag kan inte låta bli att göra förra veckans bokfemma också. Det här var ju kul!

(Förra) veckans tema för bokfemman är brittisk och amerikansk litteratur. Nämn dina 5 favoriter - böcker eller författare.

1. Måste ju ta med Jane Austen. Hon är bäst nästan alla kategorier. Min favorit är Pride and Prejuice.

2. Reginald Hill. Riktigt, riktigt bra engelska deckare. Gillade inte deckare särskilt mycket innan, men sedan jag läst Hill insåg jag att det var skillnad på deckare och deckare. Läs till exempel Dalen som dränktes.

3. John Irving. En favorit. Särskilt Änka i ett år. Men alla är bra.

4. Joyce Carol Oates. Eller är hon kanadensiska? Äsch, hon får vara med ändå. Hon är ju bara såååå bra. Nobelpris säger jag. Den senaste (på svensk pocket) Älskad, saknad är mycket gripande.

5. Ian McEwan seglar upp här som en nyfunnden bekantskap. Lördag var en mycket fyndig bok och jag tycker mycket om Försoning också.

Usch, det var verkligen inte lätt att bara välja fem!

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av brittiska och amerikanska författare?

Malin har en rolig grej på sin blogg. Hon lägger ut en slags utmaning om en "bokfemma" varje vecka. Jag vill ju såklart haka på:

Veckans tema för Bokfemman är svensk litteratur. Nämn dina 5 favoriter, böcker eller författare ur den svenska litteraturen.

Det är ju i den närmaste en omöjlig lista,för det finns ju så många bra! Men nu kör vi.

1. Eyvind Johnsons Strändernas svall framhåller jag som den största läsupplevelsen alla kategorier.

2. Astrid Lindgren. Man kan ju inte ha en lista över svenska författare eller svensk litteratur utan att nämna henne. Svårt att nämna en favoritbok, men kanske Mio, min Mio.

3. Kerstin Ekmans Händelser vid vatten. Det var en riktig ögonöppnare för mig när jag var ny på litteraurvetenskapen. Att det kunde finnas så många nivåer och tolkningar av en text! Jag älskar att läsa om den här boken. Hennes andra böcker är för övrigt inte så tokiga de heller

4. Per-Anders Fogelström och Mina drömmars stad m.fl. Ett stycke svensk historia.

5. Anna Jansson. Av alla svenska "deckardrottningar" är det henne jag gillar bäst. Som så ofta med deckarförfattare är den första boken man läser bäst. I detta fall var det Silverkronan.

Nu är det din tur! Vilken är din topp 5 av svensk litteratur?

Hos Fröken Nina funderar hittade jag den här listan på de 50 bästa barnböckerna. (Hon i sin tur hittade den på bokidiotens sida son i sin tur hade hittat den hos Martina).  Eftersom jag jobbar med barnböcker kände jag ju mig manad.

fetstil för böcker man läst
kursiv för de man vill läsa
överstruken de man inte vill komma i närheten av
+ markerar de böcker man har i bokhyllan
* för de böcker man aldrig hört talas om.

1. +H. C. Andersen - Sagor
2. +Christina Björk/Lena Anderson - Linnéa i målarens trädgård
3. +Ivar Arosenius - Kattresan
4. +Gunilla Bergström - Alfons Åberg
5. Elsa Beskow - Bilderböckerna
6. +Enid Blyton - Fem-böckerna
7. Jean de Brunhoff - Babar
8. +Bröderna Grimm - Sagor
9. +Lewis Carroll - Alice i Underlandet
10. +Aidan Chambers - Dansa på min grav
11. James Fenimore Cooper - Den siste mohikanen
12. *Richmal Crompton - Bill-böckerna
13. Roald Dahl - Kalle och chokladfabriken
14. Roald Dahl - SVJ
15. +Daniel Defoe - Robinson Crusoe
16. +Charles Dickens - Oliver Twist
17. Alexandre Dumas d.ä. - De tre musketörerna
18. Alexandre Dumas d.ä. - Greven av Monte Cristo
19. Michael Ende - Momo - eller kampen om tiden
20.+Kenneth Grahame - Det susar i säven
21. +Maria Gripe - Hugo och Josefin
22. *Lennart Hellsing - Bananbok
23. Tove Jansson - Mumintrollen
24. Rudyard Kipling - Djungelboken
25. Ole Lund Kirkegaard - Gummi-Tarzan
26. +Gösta Knutsson - Pelle Svanslös
27. *Erich Kästner - Emil och detektiverna
28. +Selma Lagerlöf - Nils Holgersson
29. +C.S. Lewis - Sagan om Narnia
30. +Astrid Lindgren - Bröderna Lejonhjärta
31. +Astrid Lindgren - Emil i Lönneberga
32. +Astrid Lindgren - Mio min Mio
33. +Astrid Lindgren - Pippi Långstrump
34. +Astrid Lindgren - Ronja Rövardotter
35. Barbro Lindgren - Loranga, Masarin och Dartanjang
36. +Erik Linklater - Det blåser på månen
37. +Michelle Magorian - Godnatt, mister Tom
38. Egon Mathiesen - Misse med de blå ögonen
39.+ A.A. Milne - Nalle Puh
40. +L.M. Montgomery - Anne på Grönkulla
41. +Sven Nordqvist - Pettson-böckerna
42. *Margaret Rey - Pricken
43. +Antoine de Saint-Exupéry - Lille prinsen
44. +Maurice Sendak - Till vildingarnas land
45. Robert Louis Stevenson - Skattkammarön
46. +Jonathan Swift - Gullivers resor
47. *Lisa Tetzner - Sotarpojken
48. Mark Twain - Huckleberry Finn
49. Mark Twain - Tom Sawyer
50. Jules Verne - En världsomsegling under havet
Inser nu att min barnbokssamling växte betänkligt när jag pluggade barnlitteratur. Men även jag ifrågasätter vem som valt böckerna på listan.

På Tiiamo kan man kolla vilken kändis man passar bäst att dejta med. Jag blev ihop-parad med Martin Stenmarck. Sådär, tycker jag …

… att bara sova tre timmar. Man mår inte alls bra när man ska upp och jobba.

… kan inte sova!

Nu kommer jag att spendera ännu mer tid vid datorn! I nöd och lust tipsade om scrapblog. Jag känner på mig att jag kommer hänga där en hel del. Detta var min första testsida.

Jag har aldrig varit särskilt sugen på Mankells Wallander-böcker, men det han skriver i andra genrer tycker jag inte är så tokigt. Så jag plockade åt mig hans senaste pocket Italienska skor.  En pensionerad läkare bor ensam på en ö i Blekinges skärgård när hans ungdomskärlek dyker upp och ber honom att infria ett gammalt löfte och de ger sig av på en resa tillsammans. Det är en finstämd och lite vemodig skildring av gammal kärlek, ny kärlek, skuld och saknad. På omslaget står det "om du bara ska läsa en bok i höst, så låt det bli denna". Jag håller med!

Blev inbjuden till en webbshoppingutmaning av I nöd och lust. Shoppar inte så mycket på nätet utom böcker och skivor (Bokus och cdon), men några smultronställen finns ju så klart:

Pyssel

blommorhemma - för tillbehör till bukettbinderi (min nya hobby)

Inredning

4her - för Marimekkoälskare

Akvi home - deras söta smyckesskålar fick mig på fall

Kläder

unik design - den trevligaste webbshoppen i världen, fantastisk service och fina paket

HM - basic och bra

Sista-minuten presenter

pocketogram - presentpocket som skickas direkt till mottagaren

chokladbutiken - alla älskar choklad

Här skulle jag vilja handla

accesssora - snygga accessoarer

cosas - snyggt för hem och trädgård

sheilastore - läckra kläder

folkArt - roligt och annorlunda

ISAK - snygg engelsk inredning

russinnet - hem, trädgård och kläder

… var vi på vår bröllopsdag!

Nu har vi fått nästan alla bilder från bröllopet. En massa bilder blir det … Hur sjutton ska man kunna välja ett tackkort?

Simonetta Agnello Hornbys Mandelplockerskan känns först ganska seg och lite svår att komma in i och det är många personer att hålla reda på. Huvudpersonen Maria Rosa Inzerillo, kallad Mennulara - mandelplockerskan, dör i första kapitlet och man får lära känna henne via andra personers berättelser och hon framstår inte från början som någon sympatisk person. Men så småningom blir man nyfiken på personen och hur en enkel tjänsteflicka kan ha fått så stor kontroll över den framstående och välbärgade familjen Alfallipe. En mångfacetterad bild växer fram mot bakgrund av livet i den lilla byn på Sicilien.

… den här fina bilden på min farmor och farfar.

Jag gillar tidningar och de har en tendens att sprida sig i hela lägenheten. Men så fick vi den här übersnygga tidningskorgen i tovad ull i bröllopspresent. Så bra!

Passar fint i vardagsrummet.

Jag lovar att detta inte ska bli någon modeblogg, men inspirerad av evasleva gjorde jag ett stiltest på La Redoutes hemsida.

Min stil är tydligen Chick:

"Du vill framhäva din personlighet med chica plagg och accessoarer. Klassiskt men med en diskret elegans är något du gillar. Du föredrar välskurna plagg i citychic stil."

Det ser kanske mer ut som jag skulle vilja klä mig än så som jag verkligen klär mig, men kolla in den röda väskan - är den inte lik nåt ni nyligen sett på denna sida?

Helgens filmskörd var så två olika filmer som dessa:

Bugsy Malone är en gangstermusikal där alla skådespelarna är barn och de skjuter på varandra med vispgrädde iställe för skarp ammunition och har biljakt i trampbilar. Jodie Foster spelar vampig (?) svartklubbsssångerska.

I Tarantinos My name is Modesty Blaise får man hela bakgrundshistorien till vem Modesty är och varifrån hon kommer. Schysst actionrulle, men serien är ändå bättre.

På begäran:

Inspirerad av Weronica har jag idag storstädat sminkväskan, neccessären och badrumsskåpet och slängt massor av gammalt skräp, intorkade nagellack och burkar med utgånget datum. Gjorde en räd i medicinskåpet också och rensade ut en hel massa där också (som inte ska slängas i soporna utan lämnas in på Apoteket i där för avsedd påse). Och som lite botgöring för mitt väskinköp sorterade jag ocskå upp min samling av handväskor och slängde tre stycken samt stoppade sju stycken i en påse som ska till Erikshjälpen. Ah - det är härligt att rensa!

Nästan anhalt blir garderoben!

En lat söndag i Botaniska trädgården.

Kazuo Ishiguros Never let me go utspelas i engelsk internatskole-miljö men är ändå en slags science fiction. Till en början verkar barnen på skolan vara som vilka internatelever som helst, men har inga skollov och de åker aldrig hem. Sakta får barnen -och läsaren- ledtrådar om att de inte är vanliga barn utan att de är skapade för speciella ändamål. De får veta att det inte är någon idé att de drömmer om vad de ska arbeta med när de blir stor för de har redan en uppgift att fylla. De får veta att de inte kan få barn och att de måste vara noga med att hålla sig friska och sköta om sina kroppar. En spännande, tankeväckande och skrämmande bok.

Det tredje bröllopet i år (vårt eget var ju det andra) var vi egentligen inte med på. Vännerna gifte sig den 11 augusti och firade den dagen med sina familjer. Men igår var det dags för en kombinerad bröllops- och inflyttningfest (den flytten jag trodde vi skulle hjälpa till på när jag blev hippad). Det fina vädret var perfekt för grillfest i trädgården.

Många av presenterna hade trädgårdstema eller babytema då det väntas tillökning i november

Trots all flyttjobb så lyckades vi ändå njuta lite av den soliga lördagen i den mysiga trädgården i vännernas nya hus. 

… idag har jag träningsvärk i armarna efter att ha varit flytthjälp hela dagen igår. Idag tror jag att det enda jag ska lyfta är kaffekoppen och min pocketbok.

Trots strängt shoppingförbud så råkade den här snygga väskan följa med mig hem idag:

Men var det inte så att jag faktiskt behövde den?! Eller åtminstone förtjänade den efter den den första jobbiga veckan på jobbet?!

Ja, Malmöfestivalen alltså. Så nu kan man se fram emot en vecka med trafikkaos, att armbåga sig fram på gågatan bland allt folk och att inte kunna ha fönstret på kontoret öppna allt medan Malmö sveps in i den härliga doften av frityrolja, gammal öl och kiss … 

… den söta hunden som på första parkett troget väntade på sin husse eller matte utanför HansaCompagniet.

Idag fyllde maken år. Inget han ville kännas vid så där jättemycket, men lite kalas måste man ju ha. Såg en snygg paketinslagning på Lagerhaus och snodde idén rakt av och så fjäskade jag till det och bakade chokladbiskiver.

Och så var jag uppe i ottan och fixade en smarrig födelsedagsfrukost som en god hustru.

Fick just en länk till våra bröllopsbilder från fotografen och så går den inte att öppna!!!! Aaargh!

På bohemianrhapsodys trevliga blogg hittade jag en recension av Kazuo Ishiguros senaste bok i pocket Never let me go. Den verkade ruskigt bra så nu har jag skaffat mig ett eget ex och längtar efter att få hugga in på den.

Men eftersom det nästan inte går att bara köpa en pocket så kom dessa också med hem till mig:

Och nej, att handla böcker räknas inte som shopping. Det är som mat - nödvändigt för att överleva

Min vän i Lyon har kommenterat mina läsvanor som han tycker verkar lite överdrivna. Jag har försökt förklara för honom att jag inte har något liv och att mina enda fritidsintressen (nästan) är att läsa och äta - och det kan man ju med fördel göra samtidigt

Den här boken låg i en korg tillsammans med en massa andra spännande saker avsedda att avnjutas/användas på en flottfärd på Klarälven som vi fick i bröllopspresent. Men flottfärden blir inte förän nästa sommar och jag kunde inte hålla mig borta från boken så länge. Jag får hitta någon annan bok med båt-tema tills dess.

Jojo Moyes Brudskeppet är inspirerad av en sann historia om över 600 australiensiska kvinnor som skeppades till England på ett hangarfartyg för att återförenas med de engelska soldater de gift sig med under kriget. Ja, och ni kan ju bara tänka er hur det blir när man föser ihop så många tjejer på en liten yta och lägger till ett gäng marinsoldater! Boken balanserar på gränsen till det banala, men jag tycker ändå den håller sig på rätt sida för att det ska bli bra läsning.

"Året är 1946. Tusentals kvinnor, krigsbrudar, korsar världshaven för att återförenas med de män som de gift sig med under kriget. De reser mot en osäker framtid.Stämningen är förväntansfull och uppsluppen när hangarfartyget Victoria avgår från Sydney med 650 krigsbrudar ombord."

Nu på förmiddagen har jag haft lite karlar på rummet. De har målat, spacklat och tapetserat. Rummet jag sitter i ska bli ett mini-konferensrum och alla konferensrum utrustas med en fondtapet. Så nu ser det ut så här hos mig:

Kanske inget jag hade satt upp hemma, men det piggar ju onekligen upp här på kontoret

Var ute på lunchen och spande lite på höstmodet. Det kanske inte kändes helt rätt med allt stickat nu när vädret är så fint, men det fanns ändå en hel del snyggt. Jag måste säga att jag är lite förtjust i Indiskas lite hippie-inpirerade höstmode med långa kjolar, tunikor och mycket scarfs och sjalar.

Sedan är den mörkt lejongula färgen som är inne nu väldigt läcker. Kanske kan vara nåt att pigga upp höstmörkret med? (färgen alltså - inte nödvändigtvis i den modellen)

Och så såg jag en supersnygg mörkröd väska på Åhléns!

Men så här efter bröllopet har jag belagt mig själv med shoppingförbud, så jag får bara titta. Suck!

I lördags när det var så trits väder fixade vi två filmer och sunkade ner oss i soffan.

Little Miss Sunshine är en riktigt, riktigt bra - och rolig - film om en annorlunda familj och vad som är viktigt, insidan eller utsidan. Toni Colette, som spelar mamman, är en favorit sedan tidigare i t.ex. Om en pojke och Muriels bröllop.

Music and lyrics håller ju inte riktigt samma klass som Little Miss Sunshine, men är ändå en film man blir glad av. Och jag är ju svag för Hugh Grant som spelar en avdankad popstjärna från 80-talet.

Såg ett inslag på nyheterna igår om en rörelse som kallar sig B-samfundet och som kämpar för rätten till sovmorgon. Jag är med!

"B-samfundet arbetar för att avskaffa A-tidstyranni.För att radikalt förnya nuvarande stela och föråldrade tidsstrukturer och för ett bättre och människovänligare samhälle där man erkänner och respekterar att individer har olika dygnsrytmer."

Jag kanske missade det när boken kom, men Lena Anderssons bok Duck City känns ganska kontroversiell och öppnar upp för en debatt om den ökade fetman i västvärlden. Men eftersom den utspelas in en Kalle Anka-lik värld och är ganska skruvad så kanske man glömmer bort det. Härligt absurd och lite läskig på samma gång.

"Duck City är belägrat av fetma. Regeringen bekämpar "den vita valen" med hjälp av ständiga kontroller och stränga bantningskliniker. Men suget efter fett, socker och salt är lönsamt, och magnaten John von Anderson djupfriterar ostört vidare i skydd av sin vänskap med Duck Citys president. Lena Anderssons Duck City är en plats som är på bristningsgränsen både fysiskt och psykiskt, en stad som är både obehagligt bekant och bedrägligt främmande."

Semestern är slut och jag är tillbaka på bygg-kaoset på jobbet. Känns sådär roligt. Och så är det sol idag! Mulet och regn hade passat bättre med min sinnesstämning …

Cykelutflykt till Jakriborg. Lomma Beach. Såsa i skuggan vid domkyrkan. Glasskulturen. Bada i Skälderviken. Picknick på stranden. Flera myggbett. Picknick i Botan. Spana på vaktlar. Kräftskiva. Lördagssunk framför TVn.  Leta efter makens stulna cykel. Kaffeutställning på Malmö Museer. "Semestern-är-slut"-ångest!!!

Så kom jag till slut till den sista delen i C.S. Lewis serie om Narnia. The Last Battle är den slutliga uppgörelsen mellan det onda och det goda i Narnia. Den kristna allegorin är kanske lite väl övertydlig och det känns inte helt politiskt korrekt att alla onda människor är svartmuskiga med turbaner och kallas "Darkies" och "Dogs" …

"In this, the 7th of the Narnia stories, Jill and Eustice return to help Tirian, last King of Narnia, as the land is troubled by the enemies of Aslan. Peter, Edmund and Lucy join in the great battle against the cruel Calormenes, to decide the future of Narnia."

Zadie Smith är en författare som växer för mig. Jag var inte så såld på hennes hypade debut Vita tänder och tyckte att Autografjägaren var bra, men lite seg. Men Om skönhet är verkligen en riktigt härlig läsupplevelse. Den utspelas i collegemiljö och skildrar de båda familjerna Belsey och Kipps. Papporna är ärkerivaler inom samma forskningsområde, men familjernas öden flätas ändå samman. Snygg pockerutgåva också!

"Howard Belsey är en brittisk konstprofessor som specialiserat sig på Rembrandt - som han föraktar. Dessutom befinner han sig i livslång exil på USA:s östkust, i en liten stad där han bor med Kiki, en före detta smal sexig medborgarrättsaktivist, numer hårdför motståndare i den kamp som pågår i det Belseyska hemmet, utlöst av en viss makes otrohet. Deras tre barn har valt varsin egen väg att vandra: Jerome religionens stillsamma stig, Zora, den intellektuella banans vonobenattityd och Levi, som vill finna sina svarta rötter, helt andra förorters asfalt. När Jerome handlöst faller för dottern till Howards värsta motståndare, Monty Kipps, utlöses en strid mellan de två familjerna, en strid mellan det brittiska och det amerikanska, mellan ateister och troende, mellan yttre skönhet och inre ädelhet. Om skönhet är en bitsk och dräpande skildring av en familjefejd, och av när det privata blir politiskt och det politiska blir personligt, det är en humoristisk och avslöjande djupdykning i människors innersta drivkrafter och föresatser."

Äsch, nu har jag gått och blivit förkyld! Precis när det äntligen blivit lite fint väder och man verkligen vill njuta av de sista dagarna på semestern …

… den här bilden från bröllopet som min spanska väninna skickade av oss alla tre. Hon som åkte hela vägen från Malaga för att fira med oss

Den fristående uppföljaren på Hanne-Vibeke Holsts Kronprinsessan heter Kungamordet och innehåller i mångt och mycket samma persongalleri och utspelas i samma miljöer, men istället för att följa miljöministern Charlotte Damgaard igen så är det den fd. finandsministern Gert Jacobsen och hans hustru som är huvudpersoner. Det är rappt, det är spännande och bra. Möjligen berättas historien ur lite för många personers perspektiv för att det ska bli riktigt bra.

"Linda Lykke Jacobsen sitter och följer valrysaren framför TV:n och hör kommentatorerna tala om socialdemokraternas nederlag och om ""ett historiskt kliv åt höger"" men det enda hon kan tänka på är sin man, den nu avgående finansministern. För de flesta betraktare är han en briljant politiker och för många en självklar efterträdare till partiledarposten, men Linda ser någonting annat. Efter närmare trettio års äktenskap kan hon läsa minsta tecken och vet när det är dags att ligga lågt - men vet också att det aldrig hjälper."

Usch, börjar känna semesterångest - för att den snart är slut, för att vi inte har utnyttjat den tillräckligt, för att man vet att man måste leva på de här tre veckorna läääänge …

Jag tror att jag börjar sälla mig till de som hävdar att Joyce Carol Oates är värd Nobelpriset i litteratur. Hennes böcker är otroligt välskrivna och Älskad, saknad är inget undantag. Om en stor och brutal förlust, om sorg, om saknaden av en modersgestalt trots att man är vuxen.

"Nikki Eaton , 31, ensamstående, frigjord, ekonomiskt oberoende, den upproriska yngre dottern, är på väg hem till sin mor, som varje Mors Dag brukar ordna en lunch för familj och vänner. Stämningen mellan Nikki och modern är spänd, och efter festen åker Nikki hem med föresatsen att inte som vanligt ringa och tacka för senast. När hennes äldre syster två dagar senare oroligt undrar om hon hört av modern, som inte svarar i telefon, lovar Nikki motvilligt att åka dit och se vad som hänt. Ingen bil på garageuppfarten, ytterdörren öppen. Nikki går genom huset. Det är något som inte stämmer… Under det år som följer på moderns våldsamma död går Nikki gradvis genom en förvandling. Hon inser att Gwen Eaton inte bara var sinnebilden för en supermamma utan också en mångfasetterad kvinna med egna hemligheter. Nikki överväldigas av sorg och saknad när hennes mor för första gången blir synlig för henne."

… har hållt mig vaken hela natten. Det kliar överallt! Kan man bada i Salubrin tro?

Sovmorgon, långa frukostar, slowmotion-fart, pyssel och fix, dra på stan, ligga i stadsparken, Fanny och Alexander, tårtkalas i efterskott, mata hästar, äppelkaka, badutflykt till Ljunghusen, cykeltur till Skanör, möte med naturister, kvälls-picknick på stranden

Det bästa med semester är ju att man har gott om tid att läsa och kanske är en regning semester det allra bästa ur det perspektivet. Jag har i alla fall njutit av att kunna läsa nästan hur mycket som helst!

Eldest av Christopher Paolini läste jag iofs utprecis innan semestern, men den får vara med här ändå. Jag tyckte ju egentligen inte särskilt mycket om Eragon som är den första boken i triologin, men på nåt vis var jag ändå tvungen att ta redan på vad som skullehända. Kvalitén är fortfarande inget vidare och det finns säkerligen väldigt mycket bättre barnfantasy än så här, men kapitlen som inte handlar om Eragon utan om hans kusin Roran är faktiskt inte så dumma …

"Eragon and his dragon, Saphira, have just saved the rebel state from destruction by the mighty forces of King Galbatorix, cruel ruler of the Empire Now Eragon must travel to Ellesmera, land of the elves, for further training in magic and swordsmanship, the vital skills of the Dragon Rider. It is the journey of a lifetime, filled with awe-inspiring new places and people, each day a fresh adventure. But chaos and betrayal plague him at every turn. Eragon isn’t sure whom he can trust. Meanwhile, his cousin Roran must fight a new battle back home in Carvahall - one that puts Eragon in even graver danger. Will the king’s dark hand strangle all resistance? Eragon may not escape with even his life…"

Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors är en riktigt bra bok som verkligen får en att tänka på "godhets-begreppet". Det är kanske inte helt självklart om man gör gott för att hjälpa andra eller för att man ska må bra själv. Men det behöver kanske inte heller vara en motsägelse? I en recension skrevs det om Sara Kadefors att hon inte bara var en ungdomsförfattare (t.ex. Sandor slash Ida) utan också hade "lyckats" skriva en vuxenbok. Jag tror tvärtom att det är svårare att skriva riktigt bra för ungdomar än för vuxna, så har man klarat det så funkar det för vuxna också.

"Karin ses och ser sig själv som god och vidsynt. Gynekolog dagtid och volontär på en mottagning för illegala invandrare på kvällen. Hon låter unga Katerina från Moldavien, som utnyttjats av familjen hon arbetar hos, flytta in hos sin egen familj på Fågelbovägen 32. Ingenting blir som hon tänkt sig."

Harry Potter and the Deathly Hallows av J. K. Rowling är den sjunde och sista boken om Harry Potter och den kom ut på engelska den 21 juli - och blev ju såklart en toppenbra bröllopspresent. Smart nog fick vi också varsitt ex så att äktenskapslyckan inte behövde prövas redan på bröllopsresan. Och vi läste i ett sträck. Och det var spännande som vanligt. En "pageturner" som det så fint heter. Men sista kapitlet hade man kunnat skippa.

"His hand closed automatically around the fake Horcrux, but in spite of everything, in spite of the dark and twisting path he saw stretching ahead for himself, in spite of the final meeting with Voldemort he knew must come, whether in a month, in a year, or in ten, he felt his heart lift at the thought that there was still one last golden day of peace left to enjoy with Ron and Hermione.’ With these words "Harry Potter and the Half-Blood Prince" draws to a close. And here, in this seventh and final book, Harry discovers what fate truly has in store for him as he inexorably makes his way to that final meeting with Voldemort."

Deckare är ju aldrig fel på semestern och efter Harry Potter blev det två deckare på raken. Först Olycksfågel av Camilla Läckberg. Deckare och dokusåpa i Tanumshede - kan det vara nåt? Ja, det funkar faktiskt!

"Patrik Hedström och hans kollegor på Tanumshede polisstation har haft en lugn vinter. Men när våren kommer börjar det hända saker. Den omdiskuterade dokusåpan Fucking Tanum drar in i samhället och än en gång drabbas Fjällbacka av ond bråd död. Det som först ser ut som en vanlig bilolycka visar sig vara ett mord. Sedan Patrik upptäckt kopplingar till liknande fall runt om i Sverige inser han att gärningsmannen troligen har fler liv på sitt samvete. Kort därefter hittas en av dokusåpadeltagarna död i en soptunna. Har detta brutala mord något samband med seriemördaren som polisen jagar?"

Men britterna är ju kanske ändå ett strå vassare när det gäller deckare. I minnenas tecken av Reginald Hill är ren deckarnjutning när den är som bäst.

"När kriminalinspektör Peter Pascoe beger sig till Thorton Lacey för en återförening med några gamla skolkamrater förväntar han sig en trevlig helg i minnenas tecken. Men verkligheten blir helt annorlunda. Tre av vännerna hittas brutalt mördade i den lilla stugan och den fjärde, Colin Hopkins, är spårlöst försvunnen. Den lokala polisen misstänker genast att Hopkins ligger bakom de fruktansvärda dåden, men Pascoe är övertygad om att hans äldste vän omöjligt kan ha gjort någonting sådant. Tillsammans med sin blivande fru Ellie bestämmer han sig för att göra en del efterforskningar på egen hand. Samtidigt håller kriminalkommissarie Andy Dalziel på att undersöka en rad olösta inbrott i västra Yorkshire. Och när ytterligare ett mord inträffar verkar det som om de två fallen på ett märkligt sätt har kopplingar till varandra. Frågan är bara om Peters strävan att rentvå sin gamle vän kanske gör honom blind för sanningen!"

Nästa bok Mitt första liv av Bodil Malmsten kom i ett "avslappningspaket" och tanken var nog att avnjuta den i badet för att pusta ut efter bröllopet. Nu blev det avslappningsläsning på tåget hem från Gotland istället, men det är ju inte heller så tokigt. Jag visste inte mycket om Bodil Malmsten och har inte läst hennes böcker från Finistère, men det gör nog inget för den är boken med små korta betraktelser, funderingar och berättelser ur hennes barndom kan man man till sig ändå. Och fast man inte har vuxit upp i Norrland på 40- och 50-talet så kan man på något vis identifiera sig med det hon berättar.

"Mitt första liv" handlar om den för varje dag allt mer fantastiska barndomen i en by i mellersta Norrlands fjälltrakter och om ungdomen i London och Vällingby. Det är glesbygd och fräknar, norrsken och underläge, storstäder inte lika verkliga som hembyn. I kapitlet »Ångermanna-gatan« berättar Bodil Malmsten om sitt livs, än i dag, värsta upplevelse. Det var inte när hon vid sjutton års ålder var på vippen att dö - hennes livs värsta upplevelse var värre än döden, mycket värre. »Mitt första liv« är illustrerad med teckningar av Bodil Malmsten och fotografier ur hennes familjealbum. Dokument som lever kvar så länge Bodil Malmsten gör det, för alltid."

Busters öron av Maria Ernestam är en bok som inte liknar någon annan. Ja, det skulle möjligen vara Ernestams förra bok Caiprininha med döden. Men, nä - det här är något helt annat och jag vet inte hur man ska beskriva det. Men det är mycket, mycket bra! Roligt, skruvat och hjärtknipande sorgligt på en gång. Det är också en barndomsskildring men långt ifrån Malmstens. Läs den själv!

"Eva har i alla år vårdat sina rosor, medveten om att relationer till blommor kan vara enklare än relationer till familjen …
När hon på sin 56-årsdag får en dagbok börjar hon skriva om en värld hon gjort allt för att glömma. Villakvarteret där hon växte upp med en vacker men självcentrerad mamma, vars beteende gjorde hennes liv till ett helvete. Redan vid sju års ålder fattar Eva ett beslut. Hon ska bli den som överlever. Kriget innanför hemmets dörrar kräver sin strategi, och genom hela sin uppväxt övar sig Eva målmedvetet inför den slutliga striden. När hon är sexton år möter hon kärleken, och för första gången i livet kan hon tro på att försoning är möjlig. Men omständigheterna leder till att hon måste fullfölja sin barndoms beslut. Nu, fyrtio år senare, riskerar allt att avslöjas på grund av en olycklig slump. Och de gamla såren, liksom rosenbuskarna, rivs upp på nytt."

På tisdagen efter bröllopet bar det av till Gotland för lite välbehövlig semester. Förhoppningsvis åker vi på en "riktig" bröllopsresa också, men sparar den till i vinter när det är som tråkigast här hemma. Jag var på Gotland för ett par-tre år sedan och cyklade med syrran, men maken har aldrig varit där. Det är ju otroligt fint både i Visby och ute på "landet" och det ska ju vara Sveriges solsäkraste plats (det märkte vi dessvärre inte så mycket av …).

Vi började med en övernattning i Visby och tog oss en liten titt på den gamla Hansa-staden. Dagen efter hyrde vi cyklar (inte avskräckta av vår cykel-olycka) och hojade iväg till Lummelunda-grottan. Jag hade ju sett den förut, men följde såklart med den på den guidade visningen. Och när man kom upp igen så kändes ju helt plötsligt den svala svenska sommaren ganska varm. Allt är ju som bekant relativt.

På eftermiddagen tog vi bussen upp til Fårö för att tillbringa ett par dagar där. Och tro det eller ej - där var det faktiskt sol! (och nej, vi har inget med Bergmans frånfälle att göra - vi lämnade ön innan han gjorde det, så att säga).

På Fårö ska man ju kolla på raukar så vi hyrde cykel och begav oss till Langhammars raukområde och vidare till ett litet mysigt fiskeläger.

     (min sommarhatt kom till nytta)

Mitt ute i ingenstans hittade vi också ett mysigt café där vi satt länge i trädgården och läste. Vi fick ju varsitt ex av den sjunde och sista Harry Potter-boken i bröllopspresent (någon som tänkte på äktenskapslyckan!) så vi har maratonläst den. Väl tillbaka på vandrahemmet gick vi ner till stranden och tog ett av sommarens sällsynta dopp och kunde också ligga en stund på stranden i solen (och läsa lite till!).

Efter ett par dagar på Fårö tog vi bussen vidare till Ljugarn (Ljuvliga Ljugarn enligt turistbroschyren) och checkade in på pensionat Strandvillan. Ljugarn är en mycket pittoreskt badord som inte sträcker sig mer än fyra kilometer längs östra Gotlandskusten så här behövdes inga cyklar utan allt låg på bekvämt promenadavstånd. Även här är det raukar som gäller.

Tyvärr gör sig nog en badort bäst just om det är badväder (och det var det ju inte) och man har ganska snabbt gått igenom nöjesutbudet, så vi var ganska nöjda när vi efter ett par nätter återvände till Visby. Där ägnade vi oss åt lite kultur på den nyrenoverade Fornsalen. Deras café är också en trevlig liten oas i ett ganska stimmigt turisttätt Visby. På kvällen fick vi också chans att äta middag med min barndomskompis med fästman som tillbringar somrarna på Gotland. Vi sågs ju på bröllopet, men nu fick vi chans att prata mer och bli riktigt uppdaterade om vad som hänt sen sist.

Ja, och sedan var det dags att ta båten och tågt hemåt igen. Men semester är ju inte slut riktigt än

På söndagen vaknade jag onödigt tidigt, men låg kvar och njöt av hotellets fluffiga täcken. Så småningom vaknade också maken fick vi in en helsmarrig frukost på rummet.

Efter en lång frukost och byte av morgongåvor checkade vi ut och vandrade hemåt. Vi hade bjudit in våra långväga gäster på lunch klockan ett. Det var trevligt att få ett extra tillfälle att prata med dem som kommit tillresande för vi hann ju knapp prata med någon på bröllopet kändes det som.

Vi vinkade av sista gästen vid halv fem och sedan kunde vi pusta ut!

Sedan blev det dag att sätta sig till bords och avnjuta bröllopsmiddagen:

Allt var myckt gott och trevligt och under middagen sjöngs det mycket och det hölls fler fina och roliga tal. Vår toastmadame hade jobbat stenhårt för att det skulle bli en rolig fest och hade hittat på massor av upptåg. Gästerna fick bland annat svara på frågor om brudparet och bygga partyhattar.

Vi fick också svara på frågor i skoleken - vi fick ställa oss med ryggarna mot varandra, ta av oss skorna och byta med varandra så att vi hade en av varje sort. Sedan ställde toastmadamen frågor och vi fick visa vem av oss påståendet/frågan stämde in bäst på genom att hålla upp "rätt" sko.

Sedan fick vi en utmaning där jag skulle räkna (inte min starka sida) och min man pyssla ihop ett halsband (inte hans starka sida) och se vem som klarade utmaningen först.

Mellan efterrätten och tårtan öppnade vi paket. Oj, vad många fina och påhittiga presenter vi fick. Många upplevelser och saker som gick att äta och dricka - precis som vi hade önskat oss

 (foto: Ingrid)

 (foto: Christer)

Och efter middagen var det ju såklart dags för bröllopsvals. Vi hade glömt bort precis allt vi lärt oss på danskursen och dansade någon dans som ingen känner till. Men kul var det!

Sedan blev det dans, fest, prat och nattamat - till och med bad och bastu för vissa - resten hela natten. Det var två mycket nöjda nyblivna äkta makar som lämnade festen och smet iväg längs bryggan så småningom. Jag visste inte var vi skulle sova, men taxin stannade vid Grand Hotel där vi hade ett mysigt rum. Maken hade varit där tidigare och lämnat övernattningsväska och fixat med blommor på rummet

Ja, så blev det ju den 21 juli till slut och vår stora dag. Jag sov förvånansvärt gott på natten innan - kanske var det allt ståhej med cykelolyckan som tog ut sin rätt. Men jag vaknade en gång tidigt, tidigt på morgonen och hörde ur det fullständigt vräkte ner regn utanför fönstret! Jag svor lite för mig själv, men somnade om. När väckarklockan sedan ringde så hade det slutat regna, men det var riktigt grått och trist. Jag pussade lite på min blivande som skulle försöka sova länge och försöka pigga på sig efter smällen dagen innan. Själv traskade jag iväg till frisören där barndomsvänninnan och tillika toastmadamen mötte upp. Dryg en timme senare hade mitt tunna, spikraka hår förvandlats till en fin festfrisyr.

 (foto: Malin)

Men så krävdes det ju också 63 hårnålar och försvarliga mängder hårspray för att få till det.

 63 stycken hårnålar fick min nyblivne man plocka ur frisyren på bröllopsnatten!

Efter en kopp kaffe traskade vi hem igen för att börja piffningen. Lite stök först när några gäster ville titta på lägenheten och mina föräldrar kom för att hämta blommorna som skulle pynta bryggan, men sedan fick vi lite ro för sminkning, piffning, en lätt lunch (som ingen av oss var sugen på) och påklädning. Min mamma lämnade en ring som varit min mormors mammas vigselring som jag fick ha som "något lånat".

Fast vi hade så lång tid på oss så blev det stressigt mot slutet och ännu värre blev det när våra vänner som skulle fotografera ringde från parken och undrade var vi var - och vi som trodde de skulle hämta oss! Men det löste sig och strax efter två var vi i full gång med fotograferingen och uppehållsvädret höll i sig. Då började nerverna släppa lite och det kändes mysigt och förväntansfullt. Och det var först när vi kom dit som vi insåg att vi liksom hade "glömt" att titta på varandra och sett hur stiliga vi var  Förhoppningsvis fick vi också några fina bilder som jag kan visa senare.

Tillbaka hemma igen gjorde vi ett nytt försöka att äta lite, bättrade på frisyrer och sånt, anförtrodde ringarna åt min bror (som tillsammans med in blivandes syster skulle ha koll på ringarna när det blev så dags och vara vittnen) och sedan dröjde det inte länge innan min far kom och hämtade oss för att köra ut oss till Bjärred.

Bjerreds Saltsjöbad ligger allra längst ut på en lång, lång brygga (ca. 1,2 km), så vi hade uppmanat gästerna att vara i god tid för att hinna ut i tid så att vi skulle slippa bli omspurtade av sena gäster under inmarschen. Men för att det skulle hända något på bryggan också så hade vi placerat ut några "stationer" - först hälsade toastmadammen välkommen och delade ut små kitschiga flaskor med såpbubblor, sedan kom man till en station där det fanns engångskameror och en uppmaning om att gästerna skulle fotografera sig till brudparets gästbok och den tredje stationen var en korg med block och pennor och burk där man kunde lägga en lapp med en hälsning eller några kloka ord till brudparet.

Själva stog vi i skogsbrynet vid stranden och spanade ut mot bryggan för att se om alla gäster hade hunnit ut och att vi skulle få klartecken från toastmadamen. Det var pirrigt och nervöst, men ganska skoj att stå där och smyga. Och förbipasserande såg ganska förvånade ut över att se ett brudklätt par stå och gömma sig i buskarna  Först såg vi min far halta ut på bryggan, och lite senare såg vi toastmadame spurta ut. Men sedan såg vi min bror komma på en flakmoppe - påväg in mot land igen! Jag var helt säker på att han hade glömt ringarna! (men sedan fick vi höra att det var lilla pappa som glömt kameran i bilen och inte orkade gå hela vägen tillbaka med sin onda fot, så brorsan gjorde en akututryckning). Men han kom tillbaka igen och vi fick OK från toastmadamen att börja gå. Hon avledde i sin tur gästernas uppmärksamhet från bryggan genom att informera om praktiska detaljer så att vi hann ut en bit innan vi blev upptäckta. Där bryggan delade sig stog min svägerska och väntade i sin vackra folkdräkt.

 (foto: Tina)

Hon skulle spela in oss den sista biten och hade dagen till ära komponerat en egen brudmarsch till oss.

Det var fantastiskt att gå igenom den lövade grinden som våra föräldrar hade fixat och ut på soldäcket där alla våra vänner och våra familjer hade samlats. En otroligt härlig känsla! Och längst där framme stog vigselförrättaren. Hon gjorde en fantastiskt jobb och vår vigsel blev personligt, mysig och lagom lång - så att vi hann förstå att vi blev gifta Efter några vackra välkomstord läste vår toastmadame en dikt och sedan spelade min svägerska ytterligare ett stycke. Vigselförrättaren citerade en kärleksdikt av Maria Wine och läste sedan "Profeten-Om äktenskapet". Och sedan började sjävla vigselakten. Alla inblandade sa ja på rätt ställe, ringarna kom på utan att ramla mellan plankorna ner i vattnet och vi kom ihåg att pussas Och mitt under vigseln så tittade faktiskt solen fram en liten stund. Ja, det var perfekt!

 (foto: Tina)

Och sedan blåstes det såpbubblor och grattades.

    (foto: Calle)

Och så dracks det champange.

    (foto: Calle)

Ja, och sedan blev det ju middag och fest!

Resultatet från keramikkursen på möhippan blev så här:

Och nu finns det mer bilder att titta på från möhippan om man klickar på länken.