Vissa problem i samband med bröllopet hade vi kanske räknat med, men andra saker kan man liksom inte förutse. Som att min kära far några dagar innan bröllopet råkar tappa ett väldigt, väldigt tungt brunnslock på sin fot. Det gjorde ont såklart och foten svällde upp och blev stor som en fotboll och gick inte att få in i någon sko! Barfota eller i rullstol - bara han kommer tänkte jag. Men problemet var inte bara skobeklädnad, utan att komma ner till Skåne över huvud taget. Foten skulle naturligtvis vila och helst hållas högt. Mina föräldrar bor 60 mil bort. För att lösa sovplatsproblem och för att kunna fortsätta sin semester skulle de ha med sin husvagn ner till Skåne och det är ett så stort ekipage att man måste ha körkort för tung lastbil för att få ratta det. Och det har bara min lilla pappa. Annars kunde han ju ha legat bekvämt i baksätet hela vägen medan mamma och syrran turades om att köra. Men så icke. Alltså blev det världens långsammaste nerfärd med paus en gång i halvtimmen för att vila foten. Och den planerade grillkvällen på torsdagen för att alla föräldrar och syskon skulle mötas blev inte riktigt som vi hade tänkt. Men ner kom de till slut och alla hann i alla fall åtminstona hälsa på varandra. Det är ju trevligare om de känner igen varandra där ute på bryggan 
