Västmanländska i skåne

Ja, och jag lyckades fixa till en bukett ändå.

En annan sak som vi kanske inte heller hade räknat med var att vi skulle cykla omkull dagen innan vårt bröllop! På väg för att hämta blommorna till brudbuketten råkar vi ut för en crash - styrena hakar i varandra och vi dyker rakt ner i asfalten. Själv klarar jag mig med en sträckt gumpmuskel och några snygga skrapsår på knä och armbåge, men min blivande var ganska illa däran. Han knäckte till både axel och handled och fick dessutom ett jack i huvudet (ja, för vi är korkade nog att inte använda cykelhjälm!) som blödde väldigt mycket. Han var dessutom vit som ett lakan och hade svårt att se och röra sig först, men det gick som tur var över snabbt. Jag fick absolut inte ringa ambulans utan vi ringde mina föräldrar som snabbt lyckades ta sig dit och skjutsa hem oss och sedan hämta våra tillknycklade cyklar. Dramatik på hög nivå. Vi var lite oroliga för att jacket i huvudet egentligen borde sys, men min blivande ville inte åka in på akuten - "tänk om de rakar av håret för att sy". Ja, och det är klart - det hade ju inte varit så snyggt på bröllopsfotona! Men jag ju gift mig med honom ändå - med halvrakat huvud om det hade varit så!

Som tur var hämtade han sig snabbt och var mest ledbruten och omtumlad. Helt plötsligt kändes ju vädret som ett mindre problem.

Lagen om alltings jävlighet kan verkligen slå till. Torsdag - strålande sol! Fredag - strålande sol! Prognos för lördagen - mulet och skurar

Och vi som ska vara utomhus både för fotografering och vigsel …

Vissa problem i samband med bröllopet hade vi kanske räknat med, men andra saker kan man liksom inte förutse. Som att min kära far några dagar innan bröllopet råkar tappa ett väldigt, väldigt tungt brunnslock på sin fot. Det gjorde ont såklart och foten svällde upp och blev stor som en fotboll och gick inte att få in i någon sko! Barfota eller i rullstol - bara han kommer tänkte jag. Men problemet var inte bara skobeklädnad, utan att komma ner till Skåne över huvud taget. Foten skulle naturligtvis vila och helst hållas högt. Mina föräldrar bor 60 mil bort. För att lösa sovplatsproblem och för att kunna fortsätta sin semester skulle de ha med sin husvagn ner till Skåne och det är ett så stort ekipage att man måste ha körkort för tung lastbil för att få ratta det. Och det har bara min lilla pappa. Annars kunde han ju ha legat bekvämt i baksätet hela vägen medan mamma och syrran turades om att köra. Men så icke. Alltså blev det världens långsammaste nerfärd med paus en gång i halvtimmen för att vila foten. Och den planerade grillkvällen på torsdagen för att alla föräldrar och syskon skulle mötas blev inte riktigt som vi hade tänkt. Men ner kom de till slut och alla hann i alla fall åtminstona hälsa på varandra. Det är ju trevligare om de känner igen varandra där ute på bryggan

Ja, då är vi tillbaka igen efter en härligt lat vecka på Gotland. Vädret var sådär, men vi fick några solglimtar i alla fall. Vi har cyklat lite, sovit mycket, ätit gott och sträckläst Harry Potter

Men mer om det sedan - jag har fått många uppmaningar om att berätta mer om bröllopet och att lägga ut fler bilder. Eftersom våra officiella fotografer är iväg på semester så har jag inte så många bilder att lägga ut, så ni som var där - mejla era bilder till oss så blir vi jätteglada!

Så blev vi gifta. Det var en fantastiskt dag! Alla inblandade sa ja på rätt ställe

Mer om det när vi kommit hem från Gotland.

Imorgon är det alltså dags  Då hoppas jag att vi blir ordentligt gifta. Håll en tumme för oss och för vädret imorgon!

Ah, så var det äntligen dags att stänga ner jobbdatorn och gå på semester. Det ska bli innerligt skönt att slippa det här byggkaoset för ett tag!

Lånar en härlig semesterbild från Elisabet.

… den här fina bilden på min bror och hans familj som jag helt sonika har snott från min brorsdotters egen blogg.

En sista invägning före den stora dagen visade minus 9,4 kilo varav 4,2 sedan i februari. Det har tagit låååång tid och varit mycket "två steg fram och ett tillbaka". Jag hade såklart hoppats på 10 kilo jämnt, men man ska väl inte vara så hård mot sig själv?

Är det bara jag som blir totalt stressad av sån där "avslappnande" musik som de spelar på spa och hudvårdssalonger? Mitt huvud letar febrilt efter melodin i pling-plong-ljuden och jag går upp i varv istället för ned. Var på LenHud (för övrigt ett mycket bra ställe) för att få en Askungen-behandling inför lördagen, men kunde inte slappna av. Dessutom innehåller sådana där skivor oftas lite vågskvalp och porlande vatten också - något som ofelbart gör mig kissnödig …

(så här avslappnad blir jag inte …)

… men idag var vi och provsmakade meny till festen på lördag. Ja, eller de delar av den som vi var osäkra på. Bättre sent än aldrig sägs det ju!

Så nu är de sista detaljerna kring det klara och vi lyckades till och med knåpa ihop en ganska vettig bordsplacering under kvällen. Check!

… klockan är 14.55 och det är helt tomt på min "att göra"-med saker som jag måste hinna innan semestern. Men jag ska ju jobba hela dagen imorgon också!

Min lilla mamma kämpar på med en sjal som jag ska ha i reserv om det blir lite kyligt ute på bryggan. En himla massa virkade blommor blir det. Igår fick jag ett mms - bara 27 kvar ….

Igår var ju faktiskt en helt fantastiskt fin dag också. Iofs fick jag tillbringa det mesta av den på kontoret, men efter jobbet gick jag och två trevliga kollegor och åt tapas och drack vin på en solig uteservering! Härligt!

Lite småfix så här fem dagar innan - hämta linser, köpa en bra deodorant, en miniflaska med hårspray och ett pärlemo-nagellack. Jag bryr mig nämligen inte om att matcha det med brudbuketten som vissa bröllopstidningar rekommenderar. Varken grönt eller gult nagellack är så snyggt tycker jag

De är inte många i år. Men igår hittade vi en - en sommardag! Vi tog lite paus från bröllopsfixandet och åkte till Alnarpsparken med en filt, picknickmat och våra böcker. Aha, det är ju så här det brukar vara på sommaren!

Ja, jag erkänner - jag är en Harry Potter-fan. Läser böckerna så snart de kommer ut och ser gärna filmerna. Ser fram emot att sjunde och sista boken kommer på lördag - gissa vad jag ska läsa på min semester? Filen "Harry Potter och Fenixordern" hade premiär i fredags, men då fick vi inga biljetter. Men igår kväll var det dags. Filmen är väldigt svart jämför med de andra filmerna som är mer småmysiga. Jag saknade humorn från de tidigare filmerna och Harry går mest omkring och är sur hela tiden. Men det är ändå en spännande film och bra på många sätt. Dock är det ju löjligt att skådespelarna ska föreställa 14-åringar. Alla är helt förvuxna för sina roller. Men underhållande och spännande ger klart godkänt.

"Trolldomsministeriet håller på att ta över makten i Hogwarts och de vill inget hellre än att sprida tvivel och dåligt rykte om Harry och skolans rektor Dumbledore, när de försöker varna världens trollkarlar för den onde Voldemorts återkomst. Kommer Harry att förlora allt?"

Idag har det pysslats en hel massa, men jag hann också skaffa mig lite semesterläsning. Dessa fyra blev mitt val i bokhandens sedvanliga pocketkampanj:

De borde ju räcka en vecka på Gotland i alla fall

Ja, då har jag fixat linser också så att jag slipper glasögonen på bröllopet (lite fåfängt, jag vet). Menyn är också bekräftad nu så i helgen ska vi färdigställa festprogramen. Långsamt faller bitarna på plats.

… den trevlige optikern från Island som hjälpte mig att prova ut linser idag. Jag fick chans att öva lite på min isländska. Gaman!

… det sägs ju att svenskarna är ett vackert folk. Men den som påstår det har inte betraktat svenskarna en tidig gråregnig morgon på pendeltåget mellan Lund och Malmö …

Inspirerad av min vän i Lyon gjorde jag också Aftonbladets prinsesstest. Men inte heller jag passade till att bli prinsessa. Men det är nog lika bra!

"Nja, någon prinsessa lär du aldrig bli men kanske en politikerfru? Eller varför inte satsa på en egen karriär i en framstående position?"

Den här bilden av fragglarna!

Ett bra trick för att får skor bekväma ska vara att gå in dem med blöta stumpor. Idag jobbar jag hemifrån så då kan man ju passa på att testa tricket på bröllops-skorna. Inte är det snyggt precis

Har också passat på att prova brudutstyrsel och slå in morgongåvan, nu när den blivande inte är hemma.

Vilken tur att det finns dem som är bättre på att fotografera än jag. För att ge en mer rättvis bild av vännernas bröllop så lånar jag dessa bilder från Chlott.

I helgen var vi på vänner bröllop. Otroligt härligt - fint och trevligt på alla sätt! Men så blir man lite fundersam - tänk om ingen håller så fina tal för oss, tänk om gästerna inte har lika trevligt som på det är bröllopet, tänk om ingen dansar till vårt band … Men det bästa är nog att inte försöka tänka på det och inte jämföra. Vårt bröllop blir ju annorlunda - men säkert lika trevligt. Minst

Saker och ting börjar så smått falla på plats. Vigselprogram, placeringskort, utsidan av festhäftena med alla små fyrkantiga monogramlappar (vem kom på den idén?!?). Nu återstår innehållet och bordsplaceringen. Klurigt …

… den här fina kudden som jag hittade på Åhléns på lunchen.

Den kommer passa bra i vardagsrummet där jag har mitt träd.

Igår var på på det första av flera bröllop som väntar under sommaren och hösten - i år verkar det som alla gifter sig Vännerna var så vackra, så glada och de verkade njuta av sin dag. Brudgummen var stilig i sin frack. Bruden så vacker i klänningen. Brudnäbbarna söta, prästen en mysig filur och den efterföljande festen var lyckad på alla sätt!

Mikael Niemis försök i spänningsgenren med boken Mannen som dog som en lax är riktigt lyckat och fick mig till och med att gå upp ganska tidigt dagen efter vännernas bröllop för att jag inte ville vänta länge på att få veta hur det skulle gå. Den traditionella kriminalromanens ingredienser blandas med mustiga beskrivningar av tornedalen och dess innevånare samt en liten smula av något nästan övernaturligt. Nöjsam lösning!

"Det börjar som en ren deckare när man hittar den vresige gamle pensionären Martin Udde död i sitt hem i Pajala, uppenbarligen mördad på ett spektakulärt sätt. Den lokala polisen får förstärkning från Stockholm när Therese Fossnes från Rikskrim skickas upp för att leda utredningen. Huvudmisstänkt blir ganska snart Esaias Vanhakoski, som utan omsvep medger att han avskytt Udde. Men berättelsen utvecklar sig efterhand till någonting mycket mer komplext än en ren kriminalberättelse. Det blir en kärlekshistoria med komplikationer, en berättelse om människans behov av språkliga och kulturella rötter och om vad som händer när dessa rycks upp, och till sist en berättelse om mordförsöket på det tornedalsfinska språket."

Hmm … undrar hur det går att ta bussen hem. Se bildspel.

Det är ju inte utan att man börjar bli lite nervös för att det aldrig ska sluta regna. Vi som ska ha vigseln utomhus …

Funderar på att investera i ett sånt här som lite back up, men det står ju inte heller emot sånt här hällregn.

Fick ett tips från en blogg om att man kan gå in på Simpsons sajt och göra sig en egen figur som ser ut som en själv. Ja, eller nästan …

Så här ser jag och sambon ut:

Marianne Fredrikssons sista bok Ondskans leende lockade då den verkade spännande och gripande, men det var tyvärr en riktig besvikelse. Hade den inte varit skriven av en redan känd författare hade den aldrig blivit utgiven. Den är vimsig, ostukturerad, har märkliga skiften i berättarröst och tilltal och ännu märkligare skildring barnen i boken. Irrelevanta iaktagelser och inslag av tantsnusk sjabblar bort något som kunde ha varit en stark berättelse. Tråkigt att en så god författare lämnar efter sig något så här dåligt som avslutning på författarskapet.

"När Stina först träffade Per föll hennes liv på plats. Hon var framgångsrik forskare, han charmig och initiativrik ekonom. Men snart började mardrömmen. Per visade sig vara en dubbelnatur, en man vars våldsamhet låg nära ytan. Efter en dramatisk flykt - i tryggheten hos en kärleksfull familj och med skyddad identitet - tycker hon äntligen att framtiden ser ljus ut. Men så kommer domstolsbeskedet: Per ska få träffa sina flickor, mot hennes vilja. Det som händer barnen i USA förändrar hennes syn på livet och människors natur för alltid. Med den svenska naturen som fond lyfter Marianne Fredriksson i sin nya bok fram viktiga mänskliga frågor som handlar om tillit och mod, ondska och godhet."

Ja, av allt detta regn alltså! Det är totalt mörkt utanför fönstret och det regnar ihållande. Cykelturen till tåget var allt annat än bekväm. Ett par vantar hade inte varit fel, men det går ju inte den 5 juli - det är bara fel. Det enda som är positivt i sammanhanget är att det måste vara ännu värre för dem som har semester och som inte åkt utomlands. Är det så här kan man ju lika gärna jobba. Och jag får åtminstone användning för mina gummistövlar.

… den här bilden på min syster och barndomsvän som åkte 60 mil för att vara med på min möhippa.

… att Sydsvenskan skriver en ganska lång notis om en igelkott (inget ont om dem för övrigt) som blivit ihjälplågad, men inte en rad om dödsolyckan med Öresundståget (som jag dessvärre var med på) igår …

Idag träffade vi vigselförrättaren Monica. Hon var så varm och trevlig! Det känns mycket bra.

Och min blivande har lyckats få tag på nåt snyggt att ha på sig han också.

Den sjätte Narnia-boken "The Silver Chair" var en spännande berättelse om människoätande jättar och äventyr i underjorden. Nöjsam läsning även för vuxna

"Jill Pole and Eustace Scrubb are sent by Aslan to recover Caspian the Tenth’s lost son, Prince Rilian. Jill has to memorize signs so that they can find the way, but she forgets and they fall foul of a tribe of giants who nearly eat them."

Stort grattis idag till lilla sockergrynet Signe som nu börjar bli stor och fyller 1 år.

Jo, som sagt. Lördagen var vikt åt att vara flytthjälp åt vänner och vi gick därför upp i ottan och iklädde oss ändamålsenliga kläder. Vi skulle få skjuts av andra vänner och begav oss därför mot deras garage. När garagedörren öppnades så hoppade mina tjejkompisar ut

Jag var totalt oförberedd och hade verkligen inte misstänkt något, så det tog en bra stund innan jag hann ställa om hjärna. "Nämen, nämen - vi ska ju bära kartonger …" var det enda jag kunde stamma fram. Hämtade mig nog för att köra en kramrunda och det var roligt att se gamla och nya vänner tillsammans och det värmde lite extra att barndomsvännen och min syster hade åkt 60 mil för att kunna vara med.

Sambon - som naturligtvis var invigd i planen - skrattade gott.

MEN! - sekunden senare störtade killgänget fram från en buske bakom garaget och snodde med sig honom. Han var förvånad och jag också för ingen hade vågat riskera planen genom att inviga mig.

Sedan blev jag ivägkörd i bil. Det är ju inte utan att det är lite läskigt att inte ha någon aning om vad som ska hända, men jag hoppades ju att det skulle vara något trevligt. Och efter en kopp kaffe så visade det sig att den första aktiviteten var en Matkaravan på Möllan.

Otroligt mysigt och gott! Med hjälp av vår duktiga guide Hanna fick vi lukta och smaka på mat från olika hörn av världen och jag fick i uppdrag att på varje ställe få med mig nåt som vi sedan skulle ha till en picknicklunch. En extra bonus var att få träffa det enormt trevliga grekiska paret som varit gifta i 35 år och jobbat tillsammans i 28 år i en butik som inte är mycket större än en skokartong. Det är nog äkta kärlek!

Färden gick vidare till den vackra Alnarpsparken där picknicklunchen intogs - smarriga ostar, rökta musslor, vindolmar, tzatsiki, räkor, gott sesambröd, jorgubbar, melon, dadelhonung, märklig torkad frukt - och så klart bubbel! Kan det bli bättre?

Sedan vände vi tillbaka mot Lund där vi skulle träffa en man vid namn Douglas. Nu blev jag lite nervös - kunde det vara nåt naket inblandat? Kroppsmålning kanske? Men det visade sig att Douglas var keramiker och vi skulle alla få prova på att dreja. Det är något jag alltid har velat testa - så himla bra! Och härligt kul och kladdigt var det (här kom de oömma flyttkläderna väl till pass). Med Douglas hjälp lyckades jag få till en skål och en vas som sedan kommer att glaseras och eventuellt överräckas som present åt min blivande.

Tiden går så fort när man har roligt, men efter tre timmar var det dags att sluta och färden gick återigen mot Malmö. Tyvärr blev vädret sämre så istället för bad och fika på stranden fikade vi hemma hos en av vännerna som bor i Bunkeflo. Under fikat fick jag ett par uppdrag. Alla hade köpt ett par trosor som representerade dem och jag skulle gissa vem som köpt vilken trosa. Inte så lätt faktiskt, men väldigt kul! Och alla trosor var i min storlek så nu har jag förnyat trosförådet rejält

För att se om jag kände min blivande väl till utseendet fick jag också försöka pricka in  rätt öga, öra, fot och hand bland en mängd olika bilder. Jag lyckades med öra och öga, men inte med hand och fot. Men det är klart - vem skulle vilja kännas vid sådana håriga hobbit-fötter!

Och sedan dyker det upp en professionell kock i huset som är där för att guida oss genom tillagningen av en delikat tvårätters middag. Jag blev utstyrd i skjorta, förkläde och en käck kockmössa! Resultatet blev tuppbröst med krämig risotto och primörer samt chokladmousse med rabarberkompott och jordgubbssmootie. Mums!

Flera uppdrag under kvällen var att gissa vad min blivande hade svarat på ett antal frågor om mig och oss. Det spelade alltså inte någon roll om det han hade svarat var rätt eller fel, utan jag fick rätt om jag lyckades gissa vad han hade svarat. Det här klarade jag ganska bra, men några var riktigt kluriga - hans första intryck (jag trodde inte han hade fått så värst mycket intryck eftersom vi sågs max 10 minuter och sedan inte igen förrän efter ett år), vilken superhjältinna han tyckte att jag var (en korsning mellan Cat Woman och Nalle Puh) eller vilken av hans saker som jag tyckte illa om men stog ut med för hans skull (hans fula träningbyxor, men dem står jag faktiskt inte ut med!). Eftersom jag gifter mig med en civilingenjör fick jag också ett lite mer tekniskt uppdrag - att bygga ihop en fläkt som skulle drivas av en generator och batterier. Det gick ganska bra, men jag lyckades sedan dra av en sladd till generator så det gick inte att bygga den andra grejen som skulle driva en liten lampa. Och som sista uppdrag fick jag göra en partyhatt - något som är en gammal korridorstradition på kräftskiva och som sedan min blivande har forsatt att plåga sin gäster med även på senare år.

Ja, så ni förstår vilken bra dag det var. Mycket mat, roliga aktiviteter, lagom med uppdrag, lite bubbel och vin (och en giftig drink som barndomsvännens man bidrog med), inga pinsamheter, många skratt, goda vänner! Perfekt!

Vid tvåtiden kom jag hem till min blivande som luktade som att han hade blivit marinerad i grillrök (han hade bl.a fått utföra manliga femkampsövningar i Häckeberga och lagat mat över öppen eld) och det var två mycket trötta, men mycket glada personer som till slut ramlade i säng.

Så tror man att det är en vanlig lördag, att man ska hjälpa kompisar att flytta. Man muttrar lite om att det är alldeles för tidigt att gå upp klockan åtta på en lördag, men tänker att man kanske kan sova lite sen när flyttandet är klart. Och så plötsligt så hoppar det fram en massa trevliga tjejkompisar ur ett garage! Japp, jag är hippad!

21 dagar kvar! Gulp!

Men nu är tårtan beställd. Det blir en choklad- och passionsfruktsmoussetårta. Verkar urmumsig!