Västmanländska i skåne

Har en liten blogg-runda som jag brukar göra nästa varje dag för att hålla mig uppdaterad. Men den senaste veckan har det liksom stått still på allas bloggar. Är det någon slags novemberförlamning som lagt sig över blogg-Sverige?

Så var det då dags för den "ekonomiska slutuppgörelsen" på lägenhetsköpet. Allt gick bra. Vi är ganska mycket fattigare, men vi har fått nycklarna i vår hand!

Lundabo som jag är har jag inte känt att behovet av bil har varit överhängande, men nu är det nog snart dags. Det mesta går ju att frakta på en cykel (så här i jultider ser man t.ex. ett flertal julgranar fraktas hem på cykel genom staden) och vi har lyckats både med tvåmeterslister och färgburkar. Men projektet att frakta hem ett gäng stora flyttkartonger på pakethållaren i ett blåsigt Lund var allt annat än kul. Det får nog konstateras en gång för alla - bilar är bra!

Men vad ska man har för sort …

I helgen drar projekt packning igång. Nästa vecka flyttar vi och nu ska allt ner i lådor till varje pris. Dotter till en packmästare som jag är, har jag ett par stora skor att fylla och ett visst kontrollbehov. Det måste ske på mitt sätt. Men det är kul också, även om jag har en liten tendens att bli manisk. Det kan hända att man i helgen kan hitta mig upp till öronen i kartonger och pack-papper till och med mitt i natten!

Igår kände jag mig lite på julhumör. Jag hade shoppat presenter till paketkalendern på jobbet och gjorde risgrynsgröt till lunch. Det kändes OK att julen skulle komma. Ända tills jag åkte ner på stan, klev in på Åhléns och möttes av Carolas sirapssöta version av "Jul, jul, strålande jul" på högsta volym i högtalarna. Sådan musik kommer nu att spelas ovabrutet i varenda butik och i all offentlig miljö i flera veckor framöver …

Ikväll klockan åtta är min författare Marie med på Bokbussen (SVT2). Kolla in det!

Ja, det skulle vara en novembertisdag då! Sitter här på jobbet och glor ut genom fönstret på den tristaste grå regndagen man kan tänka sig. Varför är inte jag hemma i sängen med täcket över huvudet …

Det är det vemodiga namnet på Anna Gavaldas lika vemodiga novellsamling. I vanlig fall har jag lite svårt för att läsa noveller. Jag har inte tålamod att läsa dem en och en, som man bör, utan läser dem som kapitel i en bok raskt efter varandra och då blir det ju, som ni förstå, lite förvirrat. Men denna samling har jag läst på bussen och en novell är precis lagom mellan Lund och Malmö (eller tvärtom). Mysvemodet från romanen "Tillsammans är man mindre ensam" finns här, men novellsamlingen är väsentligt mycket mer svart och här finns inget av det hoppfulla som i romanen.

"Variationsrikedom präglar dessa noveller, drastiska, grova men alltid med en finstämd, träffsäker psykologi. De kretsar kring allt från syskonkunkurrens och äktenskaplig kyla, tillfällig sex, förälskelser och unga människors möte med etablissemanget."

Det här börjar faktiskt likna en bokblogg. Men så finns det ju egentligen de som gör det bättre. En av dem är Emma och på hennes blogg hittade jag denna lilla "bokutmaning" som jag inte kunde motstå.

1) En bok som förändrade ditt liv? "Händelser vid vatten" av Kerstin Ekman som var den första bok vi analyserade när jag började läsa litteraturvetenskap. Jag hade läst den och tyckte jag var väl förberedd, men när föreläsaren pratade om boken tänkte jag att jag måste ha läst fel bok. Men efter den föreläsningen gick jag hem och läste om den och fick verkligen upp nya ögon för litteraturens fantastiska värld - så många lager, nyanser och skiftningar det kan finnas i en text.

2) En bok du läst mer än en gång? Jag är en omläsare, men till de böcker jag har läst om flest gånger hör "Den oändliga historien" av Michael Ende och "Tordyveln flyger i skymningen" av Maria Gripe. 

3) En bok du skulle vilja ha med på en öde ö? Jane Austens samlade verk! (jag också)

4) En bok som fick dig att skratta? "Expedition L" av Erlend Loe.

5) En bok som fick dig att gråta? Conny Plamkvists bok "Hej då, allihopa" om hans mammas kamp mot cancer.

6) En bok du önskar hade skrivits? Böcker om kvinnor i 30-års åldern som inte är ytlig "cick litt".

7) En bok som inte borde skrivits? De flesta "pseudo-kändis" biografier hade världen klarat sig utan.

8) En bok du just nu läser? "Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans" av Anna Gavalda och "Hej lättja - konsten att göra minsta möjliga på kontoret" av Corinne Maier.

9) En bok du tänkt läsa? "Morens sista suck" av Salman Rushdie. Ska tydligen vara hans bästa …

10) Skicka vidare till fem personer!
Nja, det är ju lite svårt på en blogg, men om någon vill skriva sina svar i kommentarerna så är det ju kul.

"Kartor för vilsna älskande" av Nadeem Aslam var ingen lätt bok att ta sig in i. Det är mängder av personer att hålla reda på, mycket outtalat och långt ifrån alla frågot får svar. Men det var ändå något med den suggestiva stämningen och det målade språket som hela tiden drev mig att läsa vidare. En bok att bita i.

"När Jugnu och hans älskade Chanda försvinner blir ingen egentligen förvånad. De två har, precis som många andra par i England, levt tillsammans utan att vara gifta, men i deras pakistanska familjers ögon har de dragit skam och vanära över hela släkten. Fem månader senare grips Chandas bägge bröder, misstänkta för att ha mördat kärleksparet. Jugnus bror Shamas har levt i England i många år. Hans hustru är rättrogen muslim och lever helt enligt det gamla hemlandets sedvänjor. Detta har drivit deras tre barn ifrån dem, inte minst dottern som giftes bort i Pakistan när hon var sexton och som nu återvänder och ställer sina föräldrar mot väggen."

Fick i uppdrag av min coach (ja, jag vet - det är en sådan klyscha!) att samla på "goa stunder". Jag är fruktansvärt dålig på att leva i nuet och uppskatta bra saker när de händer - istället har jag alltid tankarna på nästa grej, vilket resulterar i att jag alltid känner mig lite missnöjd och ganska så stressad. Men kruxet med samlandet av de goa stunderna är att de måste vara "rent" goda - utan dåligt samvete, utan att man tänker på något annat. Så jag behöver lite hjälp från alla mina (fyra) bloggläsare. Vad är "goa stunder" för er?

Det verkar som om mitt ex av "Den svarta boken" av Orhan Pamuk inte vill bli läst. Den har varit med i handväskan ända sedan Portugalresan, men av någon anledning aldrig blivit vald. I brist på annat fick den läsas på väg hem i söndags, men sen glömde jag boken på tåget!

Låg vaken halva natten för att jag inte kunde släppa boken "Ninas resa" nedtecknad av Lena Einhorn. Det är en mycket gripade bok om en ung flickas liv i ett judiskt getto i Polen under andra världskriget. Man vänjer sig aldrig vid berättelser om förintelsen.

"Till att börja med var gettot ett till synes normalt samhälle, mitt i Polens huvudstad. Nina studerade i Warszawagettot, hon blev kär, hon gick på fester. Och hon tog studenten, förmodligen den enda som överlevt med ett studentbetyg från Warszawagettots gymnasium. Detta är i korthet ramberättelsen i denna gripande och spännande överlevnadshistoria. När Ninas familj och släktingar flyttar in i gettot lever de alla tillsammans - Nina, hennes föräldrar, hennes bror, hennes farföräldrar, fastrar och farbröder, tre kusiner. En efter en försvinner de ur hennes liv. Till slut finns endast Nina och hennes bror, Rudek, i livet. På gettots sista dag smugglas de ut."

Den lugna helgen med myckt tid på tåg gjorde att jag hann läsa en hel del. Och återigen måste jag rekommendera ett helt författarskap. En stående favorit är Arto Paasilinna som skriver härligt burleska böcker med mycket humor och en oefterhärmelig förmåga att beskriva fullständigt vansinninga händelseförlopp som om de vore självklarheter. Min favoritbok är nog "Kollektivt självmord", men i helgen avslutade jag hans nyaste roman "Snablar" som inte heller är så dum.

"Snablar av Arto Paasilinna: Elefantungen Emilia föds på en cirkus i Finland. Men så träder en ny EU-lag i kraft i landet som förbjuder att vilda djur hålls i fångenskap. Djurskötaren Lucia Lucander, alias Sanna Tarkianen, förbarmar sig över Emilia och ger sig av med henne till Ryssland där de kan ta sig fram som cirkusartister. Snart får de sällskap och god hjälp av ryssen Igor som lär upp Emilia i kosackdansens ädla konst. Men innerst inne bär Lucia Lucander på en dröm. Hon vill återföra Emilia till hennes ursprung: till Afrika!"

Ja, så var man hemma i Skåne igen efter en lugn och mysig gourmethelg på Grythyttans gästgiveri. Som den kreativa och påhittiga person jag är så vann jag denna vistelse i en intern tävling om ett nytt namn på företagskoncernen. Det var redan i maj, men inte förän nu hade vi möjlighet att åka iväg. Men det passade ju bra med en liten höstutflykt till Bergslagen. Grythyttan är otroligt pittoreskt och gästgiveriet har anor från 1641, men blev väl mest känt när Carl Jan tog över det någon gång på 70-talet. Han har tyvärr lämnat Gästgiveriet, men är på något vis ständigt närvarande på platsen. Inte minst i form av en oerhört kitchig 80-talsmålning av en ung Carl Jan i hovdräkt. Need I say more …

Hela grejen med Grythyttan nu är gourmetmat och vackra, lugna miljöer. Och det finns helt enkelt inte mer att göra i Grythyttan än att äta. Och det gjorde vi med besked. Två fyrarätters gourmetmiddagar inklusive vinpaket, en tvårätterslunch, två fantastiska frukostbufféer samt diverse fika och drinkar senare känns det som om vi har ätit tillräcklig för en lång tid framåt. Ja, i alla fall fram till jul

Åh, vad härligt. Imorgon är jag ledig från jobbet. Långhelg! Jag ska dessutom åka bort och bo på hotell och äta god mat. Kan det bli bättre?

Idag har vi bokat en resa till Kairo över jul!

Idag fick jag äntligen hämta mina nya Prodesign glasögon. Nu kan jag förhoppningsvis både se ut och se bra ut

Mina är som de längst ner ungefär. Och så kan man byta skalmarna när man vill, det finns massor av färger! Fiffigt va? Det är ju alltid så svårt att bestämma sig och väljer man mellan de coola som kanske inte känns så rätt alla dagar (som de dagara man bara vill ligga kvar i sängen med täcket över huvudet) och de diskreta som funkar alla dagar, så blir det ju tyvärr alltid de diskreta som vinner. Men med dessa får man ju både ock!

Hmm .. kanske ska jag beställa ett par röda skalmar till jul!

På väg ner till Skåne igen ägnade jag tågresan åt att läsa en gripande självbiografi av Gunilla Linn Persson (som bl.a. har skrivit manus till TV-serien Skärgårdsdoktorn). Hennes liv har varit kantat av rotlöshet, alkoholism och psykisk sjukdom, samtidigt som hon har haft en framgångsrik karriär som bok- och manusförfattare och uppfostrat flera barn varav ett med Downs syndrom. Tänkvärt och läsvärt!

"I Sagan om mig själv berättar Gunilla Linn Persson om sin mormor Maria som födde två utomäktenskapliga barn. Ett av dem var Gunillas mamma Ilona som tidigt blev bortadopterad. Hon blev ett barn som inte kunde leka och som vuxen en mamma som alltid höll ett avstånd. På ett flödande poetiskt språk beskriver Gunilla Linn Persson hur tidigare generationers erfarenheter har påverkat henne på olika sätt. Gunillas eget liv har varit präglat av psykisk sjukdom och sorg, men också av stark humor och kärlek som tagit henne igenom alla kriserna."

Ja, då är västmanländskan i hemtrakterna igen. Trots att jag egentligen trivs enorm bra i Skåne kan jag inte hjälpa att Västerås och Surahammar (inga nekrofilskämt - jag har hört dem alla) ändå känns lite mer hemma. 

Efter tröttsamma dagar på mässa är det skönt att få vila ut hos mor och far, gå på långpromenad med bästa väninnan och hennes tvillingvagn, såsa runt på stan i Västerås, slö-shoppa, bada bastu och få massage på romerska på Kristiansborg, långfika och skitsnack med högstadiekompisar, umgås med brorsan och hans lilla familj, tända ljus på mormors grav på Hovdestalund.

Vilsamt höstmys

Ont i huvudet, uttorkad, värk i korsryggen, trött i fötterna … Konstigt sjukdom? Nej, bara det normala tillståndet efter tre dagars jobb på en mässa.